OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är spännande att gå runt ett hus och se efter hyr baksidan ser ut. Bilden föreställer baksidan av den gamla krogen i Ekensberg. Kanske har någon av mina läsare i mitten av 1800-talet arbetat i denna våning när krogen användes som kontor.

Området kring Ekensbergs krog har förändrats mycket sedan 1760-talet när Carl Michael Bellman författade epistel nummer 48. Här skildras Ekensberg som en krog med kägelbana och tillhörande jordbruk. Det var glada skratt och söta pigor och försupna snarkande drängar inte långt från kägelbanans dunsande klot. Staket och stängsel saknades och kreaturen strövade runt i en pastoral miljö. Strax utanför krogen fanns en liten ö och i det grunda sundet växte det vass. Landhöjningen har för med sig att sundet mellan krogen och ön har försvunnit. Några vassruggar där kor kan beta finns inte längre. Idag är ön en mysig park med badbrygga och Eriksberg är nu ett bostadsområde. Det enda kvarvarande spåret av svunna tider är krogen. Krogen byggdes som ett suterränghus med två våningar. Senare har det kommit till en övervåning med ingång från baksidan av huset. Idag finns ett fåtal bostäder i krogen.

Carl Michael diktade episteln efter år 1769 och skildrar hur det gick till när Ulla Winblad och de andra i gruppen for med båt från det inre av Mälaren till Stora Essingen. Han målade i ord fram en bild av ett land som håller på att kämpa sig igenom alla svårigheter, som hade tornat upp sig under 1760-talet. De ledande politikerna hade år 1757 övertalat riksdagen att Sverige borde vara med i en allians mot Fredrik den Store av Preussen. Kriget blev en katastrof, den svenska armén var dåligt rustad och stadskassan tömdes. Fem år senare slöt vårt land en separatfred med Preussen. Några vinster blev det inte, vårt lands tid som stormakt var definitivt slut. Strax efter fredsslutet drabbades vårt land av kreaturspest och kriget i Europa förde med sig ekonomiskt kaos i landet och både jordbruksfastigheter och industrier gick i konkurs. I slutet av årtiondet hade det skett en viss återhämtning och friska djur hade köpts in. Problemet var den höga konsumtionen av alkohol. En berusad dräng orkade inte snickra staket och hålla efter husdjuren, som fick springa runt som de ville.

”Kon i vassen skylt sin kropp
Snärjd i våta tågen
Bruna oxen kastar upp
Himmelsblåa vågen
Ängen står i härlighet
Kalven dansar yr och fet
Hästen tumlar stolt och het
Svinen går i rågen.”

Tre år senare skedde en omsvängning av landets politik. 1771 avled kung Adolf Fredrik och efterträddes av sonen Gustav III. Sommaren 1772 genomförde kungen en statskupp och strax därpå fick vårt land en ny författning. Kungen utsåg rådets medlemmar och de var ansvariga enbart inför honom. I ett fåtal fall var kungen skyldig att konsultera riksråden och det gällde bland annat fredsslut, stillestånd och utländska resor. Riksdagen och kungen skulle gemensamt besluta om beskattning. Riksdagen måste godkänna beslut om krig och ändringar i de högre ståndens privilegier. Bestämmelserna om tryckfrihet var luddigt skrivna och de ändrades ofta. I slutet av Gustaf III´s regeringstid hade tryckfriheten i det närmaste upphört. Däremot gick det bra att anonymt trycka små skrifter. Flera av dessa var kritiska mot Gustaf III och hans sätt att regera landet. Dessa togs snabbt i beslag och boktryckaren blev ansvarig för innehållet.

Den nya författningen uppskattades inte av adeln, som helt plötsligt hade förlorat makten över riket. Carl Michael Bellman jublade. Nu var konkursernas tid över och landet gick mot en ljusare framtid. Landet behövde en nationalsång och den diktade Carl Michael Bellman. Den hade titeln Gustafs skål.

Samtidigt som vårt land fick en ny författning började prästerna i Brännkyrka socken föra husförhörsregister. Det är oklart hur många av gårdarna de besökte och det är långt ifrån säkert att han antecknade alla som bodde i området. Här kommer en helt annan bild av Ekensberg fram. Krogen var nu bostad för arbetslösa militärer. Prästen la inte ner mycket möda på folket i Ekensberg. På sidorna finns plumpar av bläck och det vimlar av överstrykningar och felskrivningar. Först år 1792 blev präster intresserad av Ekensberg. Detta skedde efter mordet på Gustaf III och den omyndige kungen Gustaf IV Adolf var bara 13 år gammal. Landet styrdes efter mordet av hertig Karl och hans medhjälpare Gustav Adolf Reuterholm. Bland det första som ändrades var tryckfrihetsförordningen. Det blev tillåtet att kritisera olika beslut och varje tidningsartikel eller bok måste ha en notis om vem som hade skrivit texten. Om något olämpligt trycktes var det inte längre boktryckaren som riskerade att åtalas utan författaren. Jag vet inte hur många boktryckeri som startades, bara att år 1792 flyttade boktryckare Hultander in i Ekensbergs krog och här hade han ett litet tryckeri. Nu blev prästen mycket intresserad. Böcker var dyrt och här hade han förhoppningsvis tillfälle att komma över böcker till nedsatt pris. Redan efter ett år blev det inskränkningar i tryckfriheten. Det blev förbjudet att kritisera hur landet styrdes och att skriva om franska revolutionen, kejsar Napoleon och hur det gick till när Amerikas Förenta Stater bildades och vad det innebar att ett land var republik.

Boktryckarfamiljens hushåll är väl dokumenterat. Boktryckaren gifte sig i slutet på 1790-talet med en änka och de fick fem barn, som alla överlevde. Han hade en medhjälpare från landsbygden utanför Örebro. Medhjälparens hustru fick rycka in och hjälpa till med barnen. Hon kunde nätt och jämt läsa. Drängar kom, stannade något år och flyttade vidare till Stockholm. Några år arbetade den läskunniga pigan Catharina på Ekensberg. Hon flyttade till Stockholm och fick troligtvis plats i en förnäm familj. Här var det en tillgång att kunna läsa och förstå recepten i Cajsa Wargs kokbok.

Krigets åskor började mullra och i februari 1808 trängde ryska trupper in i Finland. Nu gick det inte längre att hemlighålla allt som skedde i andra länder. Ogifta drängar kallades in i kriget för att skickas till den finska krigszonen. Kritiken mot kungen växte och detta fick man inte skriva om. I samband med kriget försvann boktryckare Hultander och hans familj från Ekensberg. Det finns inga anteckningar om vart de flyttade.

Jag har funderat mycket över detta. Hade Hultander skrivit något kritiskt om regeringen och sedan riskerade att åtalas för detta? Var det därför han hade rymt från bygden?

Vi vet hur det hela slutade. Den 13 mars 1809 häktades Gustav IV Adolf och avsattes om kung. Freden med Ryssland innebar att Finland blev ett storfurstendöme i Finland.

Boktryckaren kom aldrig tillbaka till Ekensberg och prästen tappade intresset för området. Det gjorde inte alla som drömde sig tillbaka till skimret under Gustafs dagar. De for sommartid med båt till Ekensberg och blev besvikna. Ingen mysig krog, inga betande kor i vassen och ingen skuttande välnärd kalv i en beteshage. Hit hade de utslagna i samhället sökt sig och försörjde sig som sjömän eller arbetar i någon industri inne i Stockholm.

Litteratur utöver Brännkyrka sockens husförhörslängder
Lars O. Lagerqvist : Sveriges regenter ISBN 91-1-963882- 1
Norstedt Sveriges historia 1721-1830 ISBN 978-91-1-302441-7