Jag är född år 1930 och är anhörigvårdare. Min make David drabbades av strike i januari 2009, Nu är jag ansvarig för hem, hus, trädgård och vår bil Brunte. För att orka med detta kämpar jag på gym ett par gånger i veckan och arbetar där med boxningsträning, skivstänger och olika apparater. Jag gillar att läsa, skriva och ströva runt i Stockholm.
Carin på Sprätthöken 
Hej Carin! Jag vill bara säga att jag uppskattar dina berättelser så otroligt mycket! Jag fastnar själv i arkiven för både släktforskning och områdeshistoria, dina texter har hjälpt mig vidare flera gånger. Jag hoppas att du mår bra och vill tacka för din fantastiska blogg!
Bästa Carin, av en slump hittade jag din blogg. Vilka enastående berättelser! Vilken detaljrikedom. Vilka personporträtt. Jag kan inte sluta läsa! Helgen, och flera framöver, är räddad. Tack ska du ha.
Hej Carin, imponerande att du kan förmedla så många insikter kontinuerligt.
Kram
Björn
Hej Carin, jag läste med intresse det du har skrivit om Messiaskapellet på Idungatan 4. Jag är ordförande i den stiftelse som förvaltar husen. Jag kan med glädje meddela dig att stora salen inte längre används som kontorslokal utan som kulturhus med grekisk anknytning där många fina kulturella aktiviteter pågår. Salen är bara delvis omgjord, och den stora målningen av Kallstenius är kvar. Vi gör allt för att förvalta husen på ett bra sätt, Du är mycket välkommen att titta in vid något tillfälle framöver. Sänd ett email till mig. Med säsongens lämpliga hälsningar. Apostolis
Min mailadress är spratthoken@gmail.com. Jag vill gärna komma in i denna anrika lokal. Jag hoppas att du inte har något emot att jag tar med mig några präster från Hägerstens församling
Hej Carin, vi gör den lokala nyhetssajten http://www.battrestadsdel.se. Min fråga till dig är: Bor du i vårt område, dvs Hägersten-Liljeholmen? Om ja, vill vi gärna göra en intervju med dig. Mvh Mats 0709-449519
Carin,
Tack igen för dina texter som är en njutning för själ och hjärta.
Jag gick också på Rudebecks, på sextiotalet, och tror mig känna igen en del lärare. Blev den feta så småningom rektor? På min tid var det inga pojkar på skolan och vi flickor hölls i någon slags halv klostermiljö. När tex. killar från andra skolor kom för att sätta upp affischer om skoldanser på lördagarna fick de höra att ”Rudebecks flickor dansar inte!” så det blev inga affischer. Vi fick inte sminka oss förrän sista året i skolan, alla lärare var kvinnor och ogifta. Man kunde tro att det hela utspelade sig på 1800-talet, men icke. Sen började förfallet, en lärarinna var gift, vi fick en magister som vikare och det kom in en manlig latin-och-fransklärare, hyfsat ung, från Whitfeldska, som det svansades kring. Jag minns de slitna trapporna, de trånga ”korridorerna”, smutten vid biologisalen med skelettet och den totala genansen från biologiläraren (!), som hoppade över avsnittet om reproduktion, som vi väntat på hela terminen. Det predikades dock i samlingssalen om att man inte skulle slösa bort sina tioöringar, utan vänta tills man kunde ge hela kronan. Oskuld skulle man vara när man gifte sig.
De FÅ av oss som vågade söka till gymnasiet innan vi gått ur flickskolan, sågs som våghalsiga och ansvarslösa. Om vi inte klarade studenten (= något oöverstigligt) skulle vi stå med intet i bagaget resten av livet. Vi skulle aldrig kunna försörja oss. Idealet var att sitta i kassan på en bank, iförd ett set av pastellfärgad kortärmad jumper och kofta. Pärlhalsband. Och Shantungs läppstift nr 16, skärt. Det fanns inget annat, möjligen sjuksköterska. För att bli läkare måste man byta kön.
Det var tider det!
Pia Bergman
Kära Carin!
Jag följer din blogg och läser om dina vedermödor som du hanterar med ett osvikligt gott humör och med humor! Att du blir trött och modfälld ibland är inte märkligt. Jag blir engagerad och känner spontant att jag måste lägga mig i. Hoppas du inte misstycker! Rent praktiskt, beträffande vätskebrist och drycker: På apoteket finns energidrycker! Det har jag upptäckt för egen del. Fortimel har jag fastnat för. Med chokladsmak. Efter några droppar av den drycken känner jag mig genast benägen att bestiga Kebnekaise.
Jag vet inte om du kan få hjälp av en organisation som heter ASIH Avancerad sjukvård i hemmet. Det kan vara värt att höra med någon där.
http://www.stockholmssjukhem.se
Hoppas verkligen att du någonstans kan få stöd i din kamp. Du måste tänka på dig själv också!
Med varma hälsningar
Lillemor
Pingback: Det här gör mig glad – Vilken järnlady!!! | BEATRICE AMUNDSSON
Hej Carin! Jag tycker att du verkar vara underbar! Det är med stor glädje jag har läst din underbara blogg. Tack.
Hej Carin!
Du verkar vara en person som passar för en artikel i vår tidning. SPRF-tidningen. Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig och skriva om dina vedermödor på gymet.
MVH
Ullacarin Tiderman
Fick du tag i Carin?