Ekensbergs krog, Carl Michael Bellman och boktryckare Hultander

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är spännande att gå runt ett hus och se efter hyr baksidan ser ut. Bilden föreställer baksidan av den gamla krogen i Ekensberg. Kanske har någon av mina läsare i mitten av 1800-talet arbetat i denna våning när krogen användes som kontor.

Området kring Ekensbergs krog har förändrats mycket sedan 1760-talet när Carl Michael Bellman författade epistel nummer 48. Här skildras Ekensberg som en krog med kägelbana och tillhörande jordbruk. Det var glada skratt och söta pigor och försupna snarkande drängar inte långt från kägelbanans dunsande klot. Staket och stängsel saknades och kreaturen strövade runt i en pastoral miljö. Strax utanför krogen fanns en liten ö och i det grunda sundet växte det vass. Landhöjningen har för med sig att sundet mellan krogen och ön har försvunnit. Några vassruggar där kor kan beta finns inte längre. Idag är ön en mysig park med badbrygga och Eriksberg är nu ett bostadsområde. Det enda kvarvarande spåret av svunna tider är krogen. Krogen byggdes som ett suterränghus med två våningar. Senare har det kommit till en övervåning med ingång från baksidan av huset. Idag finns ett fåtal bostäder i krogen.

Carl Michael diktade episteln efter år 1769 och skildrar hur det gick till när Ulla Winblad och de andra i gruppen for med båt från det inre av Mälaren till Stora Essingen. Han målade i ord fram en bild av ett land som håller på att kämpa sig igenom alla svårigheter, som hade tornat upp sig under 1760-talet. De ledande politikerna hade år 1757 övertalat riksdagen att Sverige borde vara med i en allians mot Fredrik den Store av Preussen. Kriget blev en katastrof, den svenska armén var dåligt rustad och stadskassan tömdes. Fem år senare slöt vårt land en separatfred med Preussen. Några vinster blev det inte, vårt lands tid som stormakt var definitivt slut. Strax efter fredsslutet drabbades vårt land av kreaturspest och kriget i Europa förde med sig ekonomiskt kaos i landet och både jordbruksfastigheter och industrier gick i konkurs. I slutet av årtiondet hade det skett en viss återhämtning och friska djur hade köpts in. Problemet var den höga konsumtionen av alkohol. En berusad dräng orkade inte snickra staket och hålla efter husdjuren, som fick springa runt som de ville.

”Kon i vassen skylt sin kropp
Snärjd i våta tågen
Bruna oxen kastar upp
Himmelsblåa vågen
Ängen står i härlighet
Kalven dansar yr och fet
Hästen tumlar stolt och het
Svinen går i rågen.”

Tre år senare skedde en omsvängning av landets politik. 1771 avled kung Adolf Fredrik och efterträddes av sonen Gustav III. Sommaren 1772 genomförde kungen en statskupp och strax därpå fick vårt land en ny författning. Kungen utsåg rådets medlemmar och de var ansvariga enbart inför honom. I ett fåtal fall var kungen skyldig att konsultera riksråden och det gällde bland annat fredsslut, stillestånd och utländska resor. Riksdagen och kungen skulle gemensamt besluta om beskattning. Riksdagen måste godkänna beslut om krig och ändringar i de högre ståndens privilegier. Bestämmelserna om tryckfrihet var luddigt skrivna och de ändrades ofta. I slutet av Gustaf III´s regeringstid hade tryckfriheten i det närmaste upphört. Däremot gick det bra att anonymt trycka små skrifter. Flera av dessa var kritiska mot Gustaf III och hans sätt att regera landet. Dessa togs snabbt i beslag och boktryckaren blev ansvarig för innehållet.

Den nya författningen uppskattades inte av adeln, som helt plötsligt hade förlorat makten över riket. Carl Michael Bellman jublade. Nu var konkursernas tid över och landet gick mot en ljusare framtid. Landet behövde en nationalsång och den diktade Carl Michael Bellman. Den hade titeln Gustafs skål.

Samtidigt som vårt land fick en ny författning började prästerna i Brännkyrka socken föra husförhörsregister. Det är oklart hur många av gårdarna de besökte och det är långt ifrån säkert att han antecknade alla som bodde i området. Här kommer en helt annan bild av Ekensberg fram. Krogen var nu bostad för arbetslösa militärer. Prästen la inte ner mycket möda på folket i Ekensberg. På sidorna finns plumpar av bläck och det vimlar av överstrykningar och felskrivningar. Först år 1792 blev präster intresserad av Ekensberg. Detta skedde efter mordet på Gustaf III och den omyndige kungen Gustaf IV Adolf var bara 13 år gammal. Landet styrdes efter mordet av hertig Karl och hans medhjälpare Gustav Adolf Reuterholm. Bland det första som ändrades var tryckfrihetsförordningen. Det blev tillåtet att kritisera olika beslut och varje tidningsartikel eller bok måste ha en notis om vem som hade skrivit texten. Om något olämpligt trycktes var det inte längre boktryckaren som riskerade att åtalas utan författaren. Jag vet inte hur många boktryckeri som startades, bara att år 1792 flyttade boktryckare Hultander in i Ekensbergs krog och här hade han ett litet tryckeri. Nu blev prästen mycket intresserad. Böcker var dyrt och här hade han förhoppningsvis tillfälle att komma över böcker till nedsatt pris. Redan efter ett år blev det inskränkningar i tryckfriheten. Det blev förbjudet att kritisera hur landet styrdes och att skriva om franska revolutionen, kejsar Napoleon och hur det gick till när Amerikas Förenta Stater bildades och vad det innebar att ett land var republik.

Boktryckarfamiljens hushåll är väl dokumenterat. Boktryckaren gifte sig i slutet på 1790-talet med en änka och de fick fem barn, som alla överlevde. Han hade en medhjälpare från landsbygden utanför Örebro. Medhjälparens hustru fick rycka in och hjälpa till med barnen. Hon kunde nätt och jämt läsa. Drängar kom, stannade något år och flyttade vidare till Stockholm. Några år arbetade den läskunniga pigan Catharina på Ekensberg. Hon flyttade till Stockholm och fick troligtvis plats i en förnäm familj. Här var det en tillgång att kunna läsa och förstå recepten i Cajsa Wargs kokbok.

Krigets åskor började mullra och i februari 1808 trängde ryska trupper in i Finland. Nu gick det inte längre att hemlighålla allt som skedde i andra länder. Ogifta drängar kallades in i kriget för att skickas till den finska krigszonen. Kritiken mot kungen växte och detta fick man inte skriva om. I samband med kriget försvann boktryckare Hultander och hans familj från Ekensberg. Det finns inga anteckningar om vart de flyttade.

Jag har funderat mycket över detta. Hade Hultander skrivit något kritiskt om regeringen och sedan riskerade att åtalas för detta? Var det därför han hade rymt från bygden?

Vi vet hur det hela slutade. Den 13 mars 1809 häktades Gustav IV Adolf och avsattes om kung. Freden med Ryssland innebar att Finland blev ett storfurstendöme i Finland.

Boktryckaren kom aldrig tillbaka till Ekensberg och prästen tappade intresset för området. Det gjorde inte alla som drömde sig tillbaka till skimret under Gustafs dagar. De for sommartid med båt till Ekensberg och blev besvikna. Ingen mysig krog, inga betande kor i vassen och ingen skuttande välnärd kalv i en beteshage. Hit hade de utslagna i samhället sökt sig och försörjde sig som sjömän eller arbetar i någon industri inne i Stockholm.

Litteratur utöver Brännkyrka sockens husförhörslängder
Lars O. Lagerqvist : Sveriges regenter ISBN 91-1-963882- 1
Norstedt Sveriges historia 1721-1830 ISBN 978-91-1-302441-7

Esaias Tegnér och Uppenbarelsekyrkan

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kanske är jag ensam om att fundera över Esaias Tegnérs diktning varje gång jag besöker Uppenbarelsekyrkan i Hägersten. För drygt hundra år sedan växte det tallar kring en kal berghäll och här samlades de frikyrkliga till friluftsgudstjänster. Det var en svindlande höjd med utsikt över Mälaren. Här gick det att uppleva hur Gud Fader uppenbarade sig i susningen från tallbarren. Det blev annorlunda i samband med att kyrkan byggdes och tomten planerades i slutet av 1950-talet. Känslan av rymd försvann och ersattes av nyplanterade ekar. Dessa får mig att tänka på de heliga ekarna i Dodona och Esaias Tegnérs dikt om dessa ekar. Det är oklart när han skrev dikten, troligtvis under studieåren i Lund.
”Dodonas ekar talade fordomdags
Ur helga skuggor stammades ödets dom.
Ännu idag för den vises öra
viskar en stämma ur edra toppar
….
O låt nig trycka vart väsen till kärligt bröst
Se varje träd som blommar en tunga har
Talar om skönhet om liv och kärlek
De stummas tunga är aftonvinden.”

Esaias Tegnér levde i antikens värld och hade som biskop ibland svårt att förena detta med den kristna tron. I Växjö kom han från det skånska slättlandskapet in i en stor ekskog. För honom fanns det heliga ekar och de var helgade åt guden Zeus och växte i kultplatsen Dodona. Här fanns ett inflytelserikt orakel, som genom arr lyssna på suset i ekarnas kronor kunde se in i framtiden och berätta vad som skulle hända. Oraklet förmedlade ett budskap från ödets stumma tunga. Hit sökte sig antikens makthavare för att få råd i svåra beslut. Kring denna idag bortglömda orakelplats växte det upp en liten stad och där handlade allt om guden Zeus och hans syn på samhället. När kristendomen gick segrande fram genom antikens Grekland stängdes den heliga platsen och templet till Zeus förvandlades till en kyrka. Dodona blev ett biskopssäte och på rötterna till en av ekarna uppfördes ett litet palats för biskopen. Då höggs de sista heliga ekrarna ner och oraklets röst tystnade.

Apostelns Paulus drog sig inte för att besöka heliga platser i antikens Grekland och förkunna kristendomen i synagogor och på öppna platser. Hantverkare, som hade specialiserat sig på att tillverka och sälja religiösa minnessaker, blev förargade. Här kom en liten jude och berättade om en gud, som det inte gick att avbilda. Paulus reste vidare och lämnade efter sig en liten församling. Vem som först for till Dodona för att predika kristendomen vet vi inte, bara att på denna plats skedde dödsstöten av den gamla kulten.
I den långa och utförliga dikten om ekarna i Dodona går det att tolka in Tegnérs vilsenhet i den kristna tankevärlden. Inne i kyrkorna gick det inte att uppfatta viskningarna från darrande löv, som var en röst från en gudomlig storhet. Syndabekännelsen om att människorna var födda i synd och ständigt måste be om förlåtelse för detta spelade en stor roll under gudstjänsten. Det var prästens uppgift att förmedla detta, en mänsklig stämma som läste upp det som stod i kyrkohandboken. Allt upprepades enformigt söndag efter söndag. Ekarnas susande varierade med väder och vind, varje dag förmedlade guden Zeus ett nytt budskap. Detta var något som tilltalade Esaias Tegnér mycket mer än kyrkohandbokens statliga krav på syndens makt över folket.

Esaias Tegnér var i egenskap av biskop riksdagsman i det andliga ståndet i fyrståndsriksdagen. Han var mycket konservativ och riksdagen år 1840 blev en plåga för honom. Liberalismen hade smugit sig in i prästståndet och en av förkämparna var norrlänningen Anders Grafström, som var svärson till hans vän biskop Franzén i Härnösand. I brev till en god vän beklagade han sig över alla jakobiner och att Stockholm kokade av social oro med slödder, som drev runt på gatorna. Den störste orosspridaren var Lars Johan Hjerta. Kungen var nu till åren och hade inte kraft att spjärna emot och den liberale kronprinsen Oscar var för vek för att tämja riksdagen. Till slut stod han inte ut längre. Han var trotsig och upprorisk. Liberalismen var en farsot, som ingen kunde stoppa. Det var inte många som höll med honom. Han begärde permission från riksdagen, fick detta beviljat och for  på försommaren hem till biskopsgården Östrabo i Växjö. Biskop Tegnér återvände aldrig till riksdagen.

Esaias Tegnér hade under tidigare år plågats av depressioner och nu kom dessa tillbaka. Gustaf Fröding skrev år 1894 en lång dikt om hur ett kalas på Östrabo kunde få till. Jag har här bara tagit med vissa delar.
«Det lider mot slutet av biskopskalaset
Och biskopen klingar med gaffeln mot glaset
Och fyller det bräddfullt med skummande vin.
. . . .
Och biskopen reser sig, ögonen ljunga
Av trotset, men icke av trones sken
Och attiskt är saltet på biskopens tunga
Och tankarna komma direkt från Aten.
. . .
Men snart går en viskning i lönn över salen
Herr biskop blickar för djupt i pokalen
Om detta får fortgå blir biskopen galen.
Från hus till hus går den stora skandalen
I hela den småländska jämmerdalen.”

På senhösten 1840 tog Esaias Tegnérs söner med sig sin far till ett dårhus i Scheslig där han fick vård. I behandlingen ingick att det inte var tillåtet att dricka vin och sprit. Långsamt blev Esaias Tegnér bättre och kunde återvända till Östrabo. År 1846 avled han i sitt hem.

Det är mycket som har ändrats i den svenska kyrkan sedan biskop Tegnérs tid. De stora biskopskalasens tid är över och dagens präster pluggar inte längre i minst ett år antikens kultur och historia. Idag som kyrkobesökare blir jag påmind om att allt jag gör inte är etiskt försvarbart. Ingen biskop predikar numera med inlevelse om att vi är födda i synd inför en församling, där alla sitter skräckslagna i obekväma träbänkar. Dagens präster möter en helt annan verklighet än för knappt tvåhundra år sedan. Islam var då en okänd värld för prästerna och homosexualitet var straffbart

Jag vet inte om dagens präster lyssnar på ekarnas sus innan de går in genom Uppenbarelsekyrkans stora port. Jag brukar göra det och fundera varifrån vinden kommer och om den tänker föra med sig regnmoln. Detta är ett sätt att skåda in i den närmaste framtiden.
Litteratur :
Esaias Tegnérs brev i urval och med förklaringar. Fredrik Böök andra upplagan 1949
Norstedts Sveriges historia 1830-1920

Västertorp för trehundra år sedan

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Idag svävar tunnelbanan högt över betongen i Västertorp. För trehundra år sedan var området ett jordbrukslandskap med sädesfält och betesvallar för några kor och får. Några hundra meter från tunnelbanestationen låg torpet Västertorp och här var torparen skyldig att göra dagsverken på den stora gården Västberga.

 

De första anteckningarna om Västertorp gjordes av prästen Carl Froman, som har lämnat få spår efter sig i historien. Årstafrun anmärkte spydigt år 1806 i sin dagbok att den nye prästen Erik Bergfalk inte visste hur man skulle umgås med herrskapsfolk. Den konsten hade de båda företrädarna Carl Froman och Carl Molin behärskat. Kyrkböcker var inte Carl Fromans starka sida och det finns mycket klotter i den första husförhörslängden, som varade mellan 1772 och 1882. Här finns inte Västertorp finns med.

 

I början på 1780-talet flyttade torpare Jan Nilsson med hustru och fyra tonårsbarn från Huddinge till Västertorp. Det var en märklig familj där föräldrarna inte kunde läsa medan tre av fyra barn kunde läsa och redogöra för vad som stod i Luthers lilla katekes. Familjen gick regelbundet på nattvardsförhör I Brännkyrka kyrka. I hushållet fanns drängar och pigor. De flesta kom från närliggande torp och flyttade sedan vidare till Stockholm. Några enstaka pigor lärde sig hur bokstäverna såg ut innan de flyttade vidare till Stockholm.

 

År 1792 flyttade torparen Jan Nilsson till torpet Orrhem, som också tillhörde Västberga gård. Den nye torparen Anders Andersson kunde både läsa och redogöra för Luthers lilla katekes, vilket inte hans hustru kunde. Nu gled fattigdomen in i socknen. Torpare Andersson besökte fattigauktioner i sockenstugan och la det lägsta budet på artillerikaptenen Johan G. Eklund, hans hustru och deras två år gamle son. Gustav III hade avlidit efter ett attentat på en maskeradbal på Operan i Stockholm och landet styrdes några år senare av storvesiren Reuterholm. Under åren fram till Gustav IV Adolf blev myndig visade Reuterholm tydligt att gustavianerna måste berövas allt inflytande. Vi vet inte mycket om artillerikaptenen Johan Eklund och det framgår inte vilket regemente han kom ifrån. Kanske hade han hoppats på att kriget mot Ryssland år 1788 skulle innebära framgång och att han skulle bli adlad. Nu efter kriget var han bara en kapten utan inkomst och var beroende av fattigvården i Brännkyrka. Han stannade ett år och flyttade till Stockholm. Vad han gjorde där framgår inte av husförhörslängden.

 

Två år senare kom kapten Johan Eklund med familj tillbaka till Brännkyrka och fick vara med om en ny fattigauktion. Också denna gång ropades han in av den lägstbjudande, som var torparen på Västertorp. Husförhöret blev kaptenens stora triumf. Både han och hustrun kunde läsa, kände till Luthers lilla katekes och kunde också redogöra för vad kristendomen innebar. Vi vet inte vad som sedan hände. Kaptenen och hans lilla familj fick vara med om sin tredje fattigauktion och denna gång la torparen på torpet Millanberg det lägsta budet och kapten med familj fick flytta. Här aktade sig kaptenen för att glänsa på husfören. Det var inte riskfritt att vara duktigare än sin husbonde.

 

I november år 1796 blev Gustav IV Adolf myndig och många hoppades på en bättre tid för de gamla gustavianerna. Några skakade på huvudet och var tveksamma om den inbundne tonårspojken skulle klara av att styra landet. Allt förvärrades de två sista åren av 1700-talet. Vintrarna var långa och kalla och nattfrosten kom tidigt på hösten. Skördarna hann inte bärgas innan det blev matbrist. Torparen på Västertorp gick på fattigauktioner och la det lägsta budet på flera hjon. Någon mat fanns inte på torpet och flera hjon avled. Prästen Carl Molin ingrep och några hjon fick flytta från Västertorp till fattigstugan, där de kanske kunde få mer mat.

 

Det blev en svår start för den unge och oerfarne kungen. Storvesiren hade inte brytt sig om att lära honom hur ett land skall styras och den unge kungen kände dåligt till vad det innebar att vara ordförande för konseljerna. Många stockholmare fick ett dåligt intryck av kungen. Ett undantag var den unga Cajsa Greta Svedbom från Härnösand. Hon var i Stockholm för att inhämta kunskaper för att kunna försörja sig själv. Det hon lärde sig var att sy kvinnomössor av svart taftsilke, läsa men inte tala engelska och att spela cittra. Förhoppningsvis skulle detta hjälpa henne att få en guvernantplats i en förmögen familj. Hon skrev ofta brev hem till sin mamma och tack vare dessa bevarade brev får vi en inblick hur stockholmarna uppfattade kung Gustav IV Adolf

 

Cajsa Greta hade goda vänner, som arbetade på Slottet. Tack vare detta fick hon den 1 november 1796 tillsammans med sina vänner sitta vid ett av Slottets fönster och från detta kunna titta på den kungliga processionen över Borggården till Rikssalen. Cajsa Greta tyckte synd om den unge kungen, som hade påtagit sig en svår roll. Senare fick hon höra att det hade varit mycket högtidligt inne i salen. Hertig Karl överlämnade ansvaret för regeringen till den unge kungen. Båda hade svårt att hålla inne tårarna. Kungen hade hållit ett redigt och bra tal, vilket enligt Cajsa Greta bådade gott för framtiden. Några veckor senare skrev hon hem att hon hört att någon hade försökt mörda kungen genom att hälla gift i hans kaffekopp. Detta tyckte hon var fruktansvärt. Hennes manliga kusiner, som studerade i Uppsala, höll inte med henne. De var övertygade om att den unge kungen skulle dra olycka över landet. Men ännu ett kungamord ville de inte vara med om. En ny kungaätt eller kanske republik som i Nordamerika?

 

Gustav IV Adolf försökte på alla sätt att knyta kontakt med faderns goda vänner bland gustavianerna. Detta kom att innebära att officerare ingrep. Kapten Eklund skulle tillbaka till Fortifikationen och nu var äntligen hans förödmjukande tillvaro som fattighjon i Brännkyrka över. Några fler spår av kapten Eklund har jag inte hittat.

Torpet Lugnet och min ekstubbe

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

För ungefär tio år sedan högg vi ner en stor ek, som växte på gränsen mot grannen. Det hade ofta varit diskussioner om eken. Grannen klagade över löv på infarten och att hans familj gick miste om östersolens värme på under morgontimmarna. Andra gnydde över koltrastarnas gälla morgonmusik från eken. Till slut gav vi med oss och högg ner eken. Årsringarna berättar en fascinerande historia om hur vädret har växlat i området de sista hundra åren. Torra somrar och regniga somrar har avlöst varandra och jordmånen ändrades drastiskt när vi flyttade in och lät löv ligga kvar vid ekens rötter. Då sköt eken i höjden.
Stubben berättar om väder och vind men inte om folket runt eken. När den första späda plantan syntes tillhörde den Hägerstens gård Brännkyrka församling. Idag står jag som ägare och Brännkyrka församling har delats upp i flera församlingar.

 

Strax före det första världskrig strövade alkoholläkaren Henrik Berg runt i mitt närområde. Han suckade över torftigheten. Här stack berget upp överallt och mellan de grå ytorna var det sankmark med små trädplantor. De enda som sökte sig hit var torparens magra kor och berusade drängar. Torpet Lugnet, som låg i detta område, sökte han aldrig upp. Det hade däremot tidigare prästen Per Rolén gjort. Han valdes till komminister i Brännkyrka församling år 1849 och stannade kvar på sin tjänst till sin död 1876. Då var min ek en späd planta.

 

I Strängnäs stifts herdaminnen från år 1892 skildrade skribenten K. A. Hagström Per Rolén med stor inlevelse, vilket tyder på att de båda prästerna hade träffats. Per Rolén kände sig aldrig hemma i predikstolen och var inte intresserad av olika teologiska frågeställningar. Han var både praktisk och ordentlig och slarvade aldrig med kyrkobokföring och bokföring. Han såg sin uppgift som präst i att lära känna församlingsborna och ta sig an de svagaste i samhället. Det hörde bland annat torparnas unga flickor. De hade gått igenom folkskolan och lärt sig läsa och rabbla katekesen och förstå vad den innebar. Stockholm låg nära och lockade. Flickorna fick inte dras in i prostitutionen utan måste kunna försörja sig på ett hederligt arbete. Ett sätt för ett drägligt liv var att lära sig sköta ett hushåll och efter utbildning få plats som hembiträde i en borgerlig familj. Per Rolén var en av initiativtagarna till Brännkyrka hushållsskola, som fick disponera en tomt intill kyrkan. Han skänkte också pengar till denna skola. Om dottern i torpet Lugnet gick i denna skola framgår inte av husförhörslängderna.

 

Det framgår av Brännkyrka sockens husförhörslängder att torpet Lugnet inte var ett bra ställe att bo på. Torparen var skyldig att göra dagsverken på Hägerstens gård där det fanns stora tobaksodlingar. Om torparen hade kor och får går inte lista ut av handlingarna. År 1866 flyttade torparen Carl Fredrik Elfström och hans familj in i Lugnet. De kom från Ekerö och mannen och hans hustru Ulrika var knappt läskunniga och kände inte till Luthers lilla katekes. I familjen fanns det tre barn, den läskunniga dottern Christina (född år 1854), den icke läskunnige sonen Carl Johan (född år 1859) och hustruns utomäktenskaplige sonen Johan Adolf (född är 1849).

 

Prästen började intressera sig för denna familj och uppmuntrade alla att försöka lära sig läsa. Om han gjorde hembesök framgår inte av papperen. Johan Adolf hade varit straffad för stöld och varit intagen på Karlsborgs fästning. Här hade han lärt sig läsa och förstå katekesen. Prästen antecknade att länsmannen höll ett vakande öga på honom så att han inte återföll i brottets bana.
I början av 1870-talet blev det dags för nästa husförhör. Då kunde hustrun Ulrika och sonen Carl Johan läsa. På torpet fanns nu en läskunnig dräng och en tjänsteflicka. Dottern Christina hade flyttat till Stockholm och den utomäktenskaplige sonen hade försvunnit utan frejdeintyg från länsmannen.

Det var mycket som gick snett på torpet Lugnet. Kanske gjorde prästen Per Rolén ett hembesök och kunde då konstatera att det ständigt pågick gräl i torpet. Sonen Carl Johan hade rymt hemifrån efter ett bråk med sin far och drängen hade flyttat. Prästen beviljade skilsmässa och torparen försvann utan flyttningsbetyg. Nu flyttade en sjöman in och han och hustrun fick bo kavar på torpet.
Per Rolén avled år 1876 och hans efterträdare Lars Andersson fick snart nya arbetsuppgifter. År 1881 utnämndes Adam Teodor Strömberg till biskop i Strängnäs stift. Han var också riksdagsman och satt i den andra kammaren, där han tillhörde den konservativa gruppen. Biskopens stora intresse var folkskolan och nu måste alla präster i hans stift se till att det byggdes skolhus och att det fanns läroböcker. I Brännkyrka socken innebar detta stora problem. Järnvägen hade inneburit att industrier växte upp i Liljeholmen och folk flyttade till församlingen från landsbygden. Barnkullarna blev stora och nya skolhus måste byggas. Ekonomi och bokföring blev stora inslag i prästens arbetsuppgifter. Nu började folk prata om den gamla goda tiden när Per Rolén var präst. Då hade man en präst som brydde sig om de svaga i samhället.

 

Jag har traskat runt i mitt närområde och funderat mycket på Per Rolén och familjen på torpet Lugnet. Området med sina kala berg och sumpig mark förändrades efter det första världskriget när tomter styckades av för villabebyggelse. Inga hungriga kor och getter mumsade i sig späda trädplantor och det uppstod bland villaägarna en vördnad för de växande träden. De nya människorna planterade fruktträd och bärbuskar och gjorde tappra försök att odla potatis. Vid den gamla gränsen från 1800-talet mellan gårdarna Hägersten och Västberga finns idag en trevlig naturpark med blandskog. Här ligger också parkleken Lugnet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Karlbergs skald Anders Abraham Grafström

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det kan idag vara svårt att tänka sig att vid denna anrika Krigsakademin arbetade en skald som lärare i historia från år 1822 och elva år framåt. Skaldens namn var Anders Grafström, han kom från Sundsvall och på mödernet härstammade han från den mytomspunna Bureätten. På 1800-talet var det i Norrland stort att vara en bureättling. Enligt släktens traditioner kom det antika krigarfolket goterna från släkten Bure, som bodde längs den norrländska kusten. Goterna var ett framgångsrikt folkslag, som år 410 ef. Kr. med framgång plundrade staden Rom.

Anders Grafström var född år 1890 och studerade vid gymnasiet i Härnösand innan han år 1809 började studera historia i Uppsala under Erik Gustaf Geijers ledning. Den historiska sanningen var då att goterna kom från Uppland och att deras huvudstad varit det gamla Uppsala. Dessa teser byggde till stor del på Olof Rudbecks böcker om att Uppland var ön Atlantis, som den grekiske filosofen Platon hade skildrat 500 före vår tideräknings början. Alla, som oreserverat höll med om detta, samlades i Götiska förbundet. Detta ordenssällskap bildades år 1811 i Stockholm. Bland deltagarna fanns Erik Gustaf Geijer, Per Henrik Ling och generalen Johan Peter Lefrén, som med framgång deltagit i försvaret av Umeå år 1809. Han blev år 1824 ansvarig för utbildningen för officerare vid krigsakademin i Karlberg.

Götiska förbundets medlemmar försökte övertyga både sig själva och sin omgivning om att vårt land hade trots förlusten av Finland hade ett ärorikt förflutet sedan den tid när goterna bodde i Uppsala. Detta var den nya tidens historiska forskning, som alla måste ta till sig. Den unge studenten Anders Grafström blev en av Geijers bästa elever och han drogs in i dem litterära kretsen kring Malla Silverstolpe och skalden Per Atterbom. Just då hade han inga tankar på att studera teologi och bli präst, det var poesin som skulle bli hans livsverk. Snart fick han sina dikter publicerade i den konservativa tidningen Stockholms-Posten. De hade alla en erotisk underton. Tidningen lästes av den högre medelklassen I Stockholm och innehöll förutom lyrik tips om matlagning och nya jordbruksmetoder.

Anders Grafström arbetade tidvis som informator i herrskapsmiljöer. Det gällde att leva sparsamt och en sommar i början av 1820-talet gav ha sig ut på fotvandring i Närke kanske på jakt efter bosättningar från de gamla goterna. I Kumla vid kyrkan fanns gravar från järnåldern och de påminde om Uppsala högar. Det blev naturligt för Anders Grafström att ta kontakt med församlingens kyrkoherde Frans Michael Franzén. Vad han inte hade räknat med var att träffa Henny Franzén, som var en strålande skönhet och sprutade av livsglädje. Det blev kärlek och kyrkoherden och psalmförfattaren gav sitt samtycke till äktenskap. Först måste Anders Grafström få ett arbete. När tjänsten som lärare i historia vid krigsakademin i Karlberg blev ledig sökte han den och fick rekommendationer av bland andra Erik Gustaf Geijer. Paret gifte sig och år 1822 föddes en dotter, som dog strax efter förlossningen.

Det var en spännande miljö den historieintresserade Anders Grafström kom till. I parken finns fortfarande en minnessten över en före detta elev, som stupade i slaget vid Leipzig i oktober år 1813. Sveriges kronprins Karl Johan hade tillsammans med bland annat Ryssland förklarat krig mot kejsar Napoleon. Slaget blev en förlust för de franska trupperna, som tvingades att dra sig mot väster. Slaget var det största och blodigaste under Napoleonkriget. Idag har historiker räknat fram att ungefär 100 000 soldater stupade, sårades eller försvann under slaget. En av dessa var major Wilhelm von Döbeln. Året efter detta slag tågade ryska segerrika trupper in i Paris. Den 5 april abdikerade kejsar Napoleon och alla hoppades att Europa skulle glida in i ett fredligt århundrade.

Kronprins Karl Johans son Oscar lärde sig snabbt svenska och fick undervisning i vårt lands historia. Han hade såsom arvprins ett ekonomiskt anslag från staten och beslöt sig för att använda en del av dessa pengar till en minnessten över major Wilhelm von Döbeln, som hade kämpat under hans far i slaget vid Leipzig. Två år efter slaget var han med och avtäckte en minnessten över den stupade majoren, som hade varit elev vid krigsakademin vid Karlberg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Anders Grafström gillade romantik och när kronprins Oskar gifte sig den 19 juni 1823 skrev han en uppskattad hyllningsdikt till brudparet. Den fick pris av Svenska Akademien, vilket retade Esaias Tegnér, som ansåg att Anders Grafström fått det åtråvärda priset på grund av att hans svärfar var en av medlemmarna i Akademien. Efter detta började Anders Grafström att utanför det ordinarie schemat på Karlberg lära ut konsten att skriva lyrik. Detta blev ganska populärt och brukar kallas för ”Kadettskolan”. Om general Lefrén läste elevernas skaldeförsök vet vi inte.

Att arbeta som lärare på Krigsakademin innebar att skildra händelser vid olika slagfält. Anders Grafström ändrade inställning till liv och död och började studera teologi. År 1830 prästvigdes han i Stockholm och hans diktning blev allvarligare. Vid detta tillfälle hade han två pojkar, Thor tre år gammal och den nyfödde Frans.

1832 blev ett ödesår för Norrland med en sen vår och tidig höst. Säden mognade inte och det saknades vinterfoder för kreaturen. I Stockholm var det så kallt att Årstafrun flyttade in sina höns i köket. På den norrländska landsbygden skördade missväxten många liv och tiggare vällde in i städerna. Anders Grafström hoppades kunna starta en insamling av mat till de nödlidande i Norrland. Problemet var inte själva insamlandet utan svårigheter att skicka matvaror till ett väglöst land. Han skrev dikten Harpan om nöden i Norrland. Den blev läst och senare tonsatt och ingår numera i vårt lands visskatt.

Januari år 1833 var ovanligt kall och nästan dagligen svepte storm in över Stockholm. Henny Grafström var svårt sjuk och klarade inte av livets påfrestningar. Hon avled och hennes poesiskrivande make blev ansvarig för två söner. Det rådde politisk oro l landet och Årstafrun var orolig för att ett nytt krig skulle bryta ut.

Vi vet inte hur Anders Grafström planerade pojkarnas framtid. Under sommaren avled Olof Forssberg, som var lektor i historia vid läroverket i Härnösand. Svärfadern Franzén var nu biskop i denna stad och hade inflytande över tillsättningen av läroverkets lektor. Anders Grafström beslöt sig för att lämna det krigiska Karlberg för fredens Härnösand. Biskopinnan Franzén såg ett gyllene tillfälle att gifta bort någon av döttrarna med svåger Anders. Till hennes stora besvikelse var ingen av döttrarna intresserad.

Litteratur

Svenskt biografiskt lexikon nätupplagan

Lotten Dahlgren ; Norrländska släktprofiler del 1 år 1909

Norstedts Sveriges historia del 13000 f. Kr – 600 e.Kr. och del 1720-1830

Årstafruns dagbok del 3

Cajsa Greta Svedboms andra äktenskap

Cjsa Greta

I Lotten Dahlgrens bok ´Norrländska släktprofiler del 1´ finns en bild av Cajsa Greta Svedbom. Vem som målade porträttet vet man inte idag. Porträttet målades efter det att hon år 1814 hade gift sig för andra gången med lektor Olof Forssberg.
Cajsa Greta Svedbom kände sig vilsen i tillvaron år 1813. Hon hade varit änka i drygt ett åt och hade varit gift med grundaren till Wifstavarf Per Hellzén. För första gången i sitt liv hade hon en egen bostad, som kon inte delade med andra. Nu var hon tillbaka till sin barndomsstad Härnösand. Mycket hade förändrats sedan Finland blivit en del av Ryssland medan sladdret var sig likt.
Under åren med Per Hellzén hade Cajsa Stina inte haft något eget liv och mannen hade regerat i hushållet. Hon hade varit gravid sju gånger och inget av barnen hade överlevt den första veckan. Cajsa Greta var mannens andra hustru och i hemmet fick hon vårdnaden av sju styvbarn. Samvaron med barnen hade fungerat bra och när maken avled hade barnen flyttat hemifrån och nu, när Cajsa Greta var 34 år gammal, var hon en myndig änka med god ekonomi. Det som år 1813 bekymrade henne var en förälskelse. Vågade hon lita på sina känslor? Hon hade börjat skriva dagbok och här skildrade hon sina tvivel. Den nye mannen i hennes liv var lektor Olof Fredrik Forssberg vid gymnasiet i Härnösand. Hans ämne var historia och han umgicks med biskop Erik Almquist och med landshövdingen.

Cajsa Greta beslöt sig för att trotsa alla stadens oskrivna moraliska regler. Att som ensamstående kvinna bjuda hem en man utan att någon annan vuxen var närvarande var opassande. Lektor Forssberg fick i mitten av september 1813 en biljett att han var välkommen hem till henne på en visit. Han kom och efter några inledande artiga fraser gick han mot henne och kysste henne ömt på pannan. Sedan sträckte han ut armarna och Cajsa Greta glömde all försiktighet och gled in i hans öppna famn. Efter detta gick allt mycket snabbt och året efter detta möte gifte paret sig. Gratulationer strömmade in och Cajsa Greta var lycklig. Hon blev bjuden på kalas både hon biskopen och landshövdingen och detta väckte viss avund i staden.

Lektor Forssberg var annorlunda. Han hade vuxit upp i ett mycket fattigt hem på Åreskutans topp. Här låg en liten koppargruva där fadern arbetade med gruvans bokföring. Han föddes den 27 december 1762 och redan på nyårsdagen bar föräldrarna pojken till Undersåkers kyrka för att döpas. I anställningsvillkoren för arbetarna i gruvan ingick ett torp där de kunde ha ett litet jordbruk med en get, en ko och några slåtterängar. Det fanns ett fåtal böcker den lille pojkens hem och det märkts snart att han gillade att läsa. Nu satsade föräldrarna stort och de levde sparsamt för att kunna skicka sonen till en skola på Frösön. Där hörde det till att när militären kom skulle skolpiltarna sjunga för dem. Olof Fredrik hade en mycket vacker sångröst, som imponerade på officerarna. När de förstod att pojken kom från ett fattigt hem ordnades en insamling. Denne begåvade pojke måste få studera vid gymnasiet i Härnösand. I skolan var han äldre än sina klasskamrater och tog studentår 1784. Nu hägrade universitet i Uppsala och studier i historia. Då och då tvingades Olof Fredrik Forssberg att göra studieuppehåll för att arbeta som privatlärare eller informator. Först år 1807 var han klar med sina studier i historia och teologi och kunde söka lärartjänster. Några takar på prästvigning hade han inte.

1780-talet var upplysningstidens sista decennium i Uppsala. De gamla sanningarna från Olof Rudbeck den äldres tankar från slutet av 1600-talet om att vårt land var det försvunna lyckoriket Atlantis diskuterades. Atlantis skildrades av den grekiske filosofen Platon som en idealstat på en stor ö bortom Herakles stoder. Ön hade sjunkit ner i havet för att aldrig resa sig upp ur djupet igen. Olof Rudbeck hade lagt fram bevis på att Atlantis var Uppland och att rikets huvudstad var det gamla Uppsala. Här hade Gud skapat den första mannen gett honom namnet Av Damm. När sedan det stod en kvinna bredvid Adam ställde Adam frågan e vad, vilket blev Eva. Språkforskaren Carl Gustav Nordin påpekade på 1780-talet det orimliga och felaktiga i detta tankesätt. Gustaf JJJ blev intresserad och ställde sig på Carl Nordins sida. Kungen hade år 1786 bildat den svenska akademien och såg till att Carl Gustaf Nordin valdes in på stol nummer 15.

Bråket om Atlantis rasade i Uppsala och de allra flesta både bland professorerna och studenterna ansåg att Atlantis var detsamma som Uppsala. Carl Gustaf Nordin upplevde att alla förföljde honom och därför sökte han ett ledigt lektorat i historia vid gymnasiet i Härnösand. Här fortsatte han sina studier i språkvetenskap och kom fram till den impopulära slutsatsen att vårt lands första invånare var samer. Ett av bevisen var de annorlunda runristningarna i Hälsingland.

År 1805 utnämndes Carl Gustaf Nordin till biskop i Härnösand. Vi vet inte om han i Uppsala hade stött på Olof Fredrik Forssberg och diskuterat Norrlands historia med honom eller vad lektor Forssberg ansåg om Atlantis. Diskussionerna om Atlantis tog ny fart efter ödesåret 1809. Finland blev ett storfurstendöme under Ryssland och vårt land var inte längre någon stormakt. I vårt land fanns minnen från fornstora dagar och dit hörde drömmen om Atlantis. Erik Gustav Geijer och de andra i Götiska förbundet var övertygade om att det forntida folket goterna kom Från Uppland. Alltså låg civilisationers vagga i det gamla Uppsala. Detta kunde naturligtvis inte biskopen i Härnösand gå med på.

Lektor Olof Forssberg var mycket kunnig när det gällde historia och hade läskunskaper i flera moderna språk. Han blev engagerad i bråket kring Atlantis och lyckades få låna Olof Rudbecks böcker i detta ämne. Hur mycket han diskuterade det spännande ämne om det sjunkna riket Atlantis med sin hustru Cajsa Greta och sina två döttrar vet vi inte.

Cajsa Greta fick tre döttrar i äktenskapet med Olof Forssberg. Den äldsta, Fredrika, föddes 1816 och två år senare kom Vilhelmina. Ytterligare en dotter föddes, men hon avled i förlossningen. Olof Forssberg var mycket förtjust i sina döttrar och såg till att de fick bra utbildning. Fredrika var mycket musikalisk och hade en sångröst som en näktergal. Nu gjorde familjen något så ovanligt som att köpa ett piano åt Fredrika och kosta på henne pianolektioner. Hon blev en skicklig pianist.

Fredrika läste allt hon kom över. Är 1814 kom Erik Abraham Almquist som biskop till Härnösand. Han brukade säga att lektor Forssberg var kryddan i Härnösands andliga och kulturella liv och att lektorns kunskaper i historia var unika. Biskopen hade ett stort bibliotek och dit kunde Fredrika gå och sätta sig och läsa.

Cajsa Greta hade i sitt första äktenskap med Per Hellzén ansvarat för ett stort lanthushåll. När hon nu var mor till två döttrar blev det naturligt för henne att se till att flickorna hade lekkamrater. Hennes bror Jonas Svedbom hade två barn, sonen Per Erik och dottern Ulrika. Dessa fyra barn kom att växa upp nästan som syskon. Fredrika var utåtriktad och lärde sig snabbt att dansa. I de tidiga tonåren blev hon alltid bjuden på danstillställningar och det hände att hennes danslektioner i konsten att dansa masurka gjorde att de äldre damerna snörpte på munnen och tyckte att Fredrika uppträdde utmanande.
Cajsa Greta hade ett gott förhållande till dottern Fredrika. Dottern fick göra det hon hade hoppats på, hon fick läsa så mycket hon ville. Vi vet inte om mamma Cajsa Greta följde med sin dotter när det bjöds på ungdomskalas med dans eller om hon då stannade hemma tillsammans med den yngsta dottern och läste i någon bok. Denna ljushåriga flicka var faderns favorit.

Fredrika fyllde 16 år samma år som Härnösand fick en ny biskop. Det var psalmförfattaren Frans Mickael Franzén som flyttade in i biskopsgården Säbro med sin stora familj. Här fanns sex ungdomar i Fredrika Forssbergs ålder. Biskopinnan Franzén höll ett vakande öga på ungdomarna. Familjen ägde ingen förmögenhet och det gällde att hitta lämpliga blivande familjemedlemmar. Den glada och sjungande Fredrika skulle vara en lämplig brud för någon av de tre biskopssönerna. Fredrikas mor var delägare i det framgångsrika företaget Wifstavarf och här kunde man hoppas på ett arv. Det biskopinnan la märke till stämde inte med hennes intensioner. Det fanns en spirande förälskelse mellan Fredrika och hennes fem år äldre kusin Per Erik Svedbom.
Litteratur:
Lotten Dahlgren . Norrländska släktprofiler del 1 och 2 tryckt 1919
Härnösands stifts herdaminnen
Norstedts Sveriges Historia 1600-1721

Cajsa Greta Svedboms första äktenskap

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Cajsa Greta Svedbom hade lätt för att grubbla. Sommaren 1800 drog hon sig ofta tillbaka till en trädgård på Kungsholmen för att fundera över sitt liv. Några spår av denna trädgård går det inte att hitta idag. Kanske låg den i närheten av Polishusets trädgård. Cajsa Greta skulle idag vara helt bortglömd om hon inte i sitt andra äktenskap fått dottern Fredrika. Fredrika uppförde tillsammans med sin andre make Carl Limnell sommarhuset Lyran i nuvarande Bredäng. I slutet av 1800-talet blev detta hus en berömd litterär salong.

 

Cajsa Greta Svedboms öde speglar de ogifta flickornas ställning i samhället på ett gripande sätt. Flickorna var fram till mitten av 1800-talet omyndiga och familjens män kunde bestämma vem de fick gifta sig med. För flickornas del var det ett vågspel att bli förälskad och Cajsa Greta vågade sig i tonåren aldrig på detta. Att gifta sig var att byta förmyndare. Tidigt på våren år 1880 kom en friare och Cajsa Greta blev osäker. Hon hade bara träffat honom ett fåtal gånger och hört viskningar om att han i sitt tidigare äktenskap varit en hustyrann.

 

Cajsa Gretas familjs visade stor förståelse för om hon tvekade när matematiklektorn Per HeLLzén vid gymnasiet i Härnösand friade till henne. Cajsa Greta var 24 år gammal och friaren var 32 år äldre och nybliven änkeman. Han hade sju barn och sladdret i Härnösand skildrade utförligt att hans första hustru hade varit olycklig i äktenskapet och att lektor Hellzén varit snål. Lektorn ägde gården Specksta utanför Härnösand. Här var det mörkt och dystert. Den blivande hustrun måste utöver vården av styvbarnen fungera som husmor för ett stort lanthushåll. Cajsa Greta hade vuxit upp i Härnösand och hade inga kunskaper om hur det var att ansvara för skötsel av kreatur och av slakt.

 

Cajsa Gretas mor var änka och saknade egen förmögenhet. När Cajsa Greta funderade över sin framtid var hon medveten om att den inte såg ljus ut. Hon hade läskunskaper i tyska och franska, men hade aldrig varit utomlands och kunde därför inte konversera på språken. Hon hade under ett tidigare år i Stockholm lärt sig sy fruntimmersmössor i svart sidentaft och att spela cittra. I bästa fall innebar hennes kunskaper att hon kunde få plats som guvernant i en förnäm familj.

 

Råden från de manliga släktingarna kom regelbundet. Några påpekade att lektor Hellzén var ganska förmögen och att hon skulle sluta lyssna på sladder och andra ansåg att hon inte skulle oroa sig för styvbarnen. De var kända för sin vänlighet och skulle med all säkerhet inte göra livet surt för sin styvmor. Trots detta tvekade Cajsa Greta och sladdrets tungor var inte nådiga mot den tvehågsna Cajsa Greta. Familjen bestämde och Cajsa Greta lydde. Hon måste bort från alla tjattrande tungor i Härnösand och över sommaren bo hos lektor Hellzéns äldsta dotter Kari, som var nygift och levde tillsammans med sin make Johan Huss på komministergården på Kungsholmen.

 

Cajsa Greta kom till Kungsholmen och i brev till sina väninnor skildrade hon livet i prästgården. Det var mycket att göra i den stora trädgården där det också fanns en ko. Backarna upp till kyrkan var tröttande och tid för att låna en bok ur prästens bibliotek och sätta sig ner och läsa fanns inte. Då och då smög hon undan till en enslig plats i trädgården och började fundera på sin framtid. Hon längtade hem och saknade sin mamma så mycket att hon började gråta. Stämde allt sladdret om lektor Hellzén? Den ende som kunde svara på detta var lektorn själv. Alltså satte hon sig den 24 augusti år1800 ner och skrev ett långt brev till honom.

 

Svaret kom snart, inte från lektorn själv utan från den två år yngre brodern Jonas, som agerade som sin omyndiga systers förmyndare. Lektor Hellzén hade sökt upp honom och haft med sig Cajsa Gretas brev. Han var djupt tagen av innehållet och fick tårar i ögonen av uppriktigheten och Cajsa Gretas sätt att skildra sina problem. Han skrev ett utförligt brev till Cajsa Greta och bedyrade henne sin kärlek. Cajsa Greta läste brevet flera gånger och till släktens stora glädje tackade hon ja till frieriet.

 
Per Hellzén sökte omedelbart upp Cajsa Gretas mor för att diskutera alla praktiska problem vid lysning och vigsel. Samtalet kom att röra sig om ekonomi. Per Hellzén gick rakt på sak. Han kände till att Cajsa Gretas mor inte hade råd med ett påkostat bröllop så han erbjöd sig att stå för alla kostnader i sambandet med bröllopet. Festligheterna skulle ske på Specksta gård. Den första lysningssöndagen skulle det bli ett mindre kalas hemma hos Cajsa Gretas mor. Den blivande bruden kunde då inte vara med själv eftersom hon hade en lång resväg hem till Härnösand. Innan hon för från Stockholm fick hon ett kortfattat brev från fästmannen i vilket han förutsatte att äktenskapet skulle bli lyckligt.

 

Per Hellzén hade slutat som lärare på gymnasiet och år 1778 startat Wifstavarf med sågverk och skeppsbyggnad. Sommaren 1880 sjösattes den första fullriggaren, som fick namnet Kronprinsen. Det hände att Cajsa Stina vintertid följde med på resor med släde till gårdar, som leverarede timmer till varvet. I ett brev till en väninna skildrade hon fattigdomen i byarna. Varvet hade fört med sig ett visst välstånd. Hon fick övernatta i oeldade rum och frös. Hennes man hade gjort mycket för bygden och detta var glad för. Hon var gift och behövde inte svälta. Men som hustru saknade både yttre och inre frihet. I hemmet var Per Hellzéns önskemål hushållets lag.

 

Det finns få brev bevarade om Cajsa Gretas ständiga graviditeter och att hennes barn avled strax efter förlossningen. Under de år hon var gift med Per Hellzén hann hon få sju barn.
Det var oroliga tider och år 1808 blev Härnösand en stad där trupper samlades före överfarten till Finland. Stadens sociala liv ändrades och på baler och kalas flockades de unga flickorna kring de stiliga officerarna. Sedan blev staden tyst när armén förflyttades till Finland. Fasan kom efter det blodiga slaget i Oravais i september år 1808. Sårade och sjuka soldater kom tillbaka och de förde med sig fältsjukan. Staden bävade och smittan spred sig till civilbefolkningen. Officerarna hade särställning och bodde avskilt från de sårade. Ibland var de ute och gick på stadens gator och då blev det en ära att få möjlighet att få hälsa på dem.
Per Hellzén ville gärna umgås med de högsta befälhavarna och i mitten av augusti 1809 bjöd han generalerna Wrede, Döbeln och Wachtmeister på middag på Specksta gård. Cajsa Greta var inte förvarnad och hon blev orolig. Visthusboden var i det närmaste tom och hon hade ingen fisk hemma. Ingen av dessa generaler hade tillfälle att komma så därför gick inbjudan vidare till lägre befäl. Cajsa Greta måste fara in till Härnösand och där köpa mat. Trots alla betänkligheter blev kalaset lyckat. Det avslutades med att alla for upp till utsiktsberget. Här de kunde se hur den svenska flottan seglade in. Cajsa Greta räknade till 130 fullriggare. Dagen därpå seglade flottan vidare till Ratan. Några dagar senare möttes svenska och ryska trupper i den lilla byn. Svenskarna segrade och efter svåra förluster insåg den ryske befälhavaren att det var säkrast att dra sig tillbaka.

 

Kriget tog slut och sommaren 1810 firades ett tredubbelt bröllop på Specksta. Per Hellzéns tre yngsta döttrar gifte sig. Den yngsta, Eva född år 1895, gifte sig med Cajsa Gretas bror Jonas. Brudgummen var elva år äldre än bruden. Nu blev Cajsa Greta svägerska till sin styvdotter.

 

Året därpå kom sorgen till Specksta gård. Cajsa Greta var gravid och hennes make avled den 2 augusti. Den 15 augusti avled det sjunde barnet i samband med förlossningen och den förste september avled Cajsa Gretas mor. Detta var sorgens år

 

Cajsa Greta var 34 år och änka. Hon var som änka myndig och hade ärvt delar av det framgångsrika företaget Wifstavarf. För första gången i sitt liv hade hon ingen förmyndare och hade egna pengar. Styvbarnen hade lämnat hemmet och Cajsa Greta bestämde sig för att avveckla Specksta gård och flytta in till Härnösand. Ett nytt liv började och hon skildrade detta i en nyinköpt dagbok.

 

Dagboksbladen beskriver utförligt den tacksamhet Cajsa Greta kände över att natt efter natt få sova ensam i sin säng och att på morgonen i lugn och ro få vakna utsövd. Hon började läsa böcker på franska och njöt av livet. Ibland funderade hon över om detta bara var en tillfällighet eller om hon åter skulle slungas ut i bekymmersamma situationer. Då hände något hon aldrig hade upplevt tidigare. Cajsa Greta blev förälskad och mannen i hennes kommande liv blev gymnasiets lektor i historia Olof Fredrik Forssberg. Kärleken var besvarad.
Litteratur : Lotten Dahlgren : Norrländska släktprofiler del 1. Stockholm 1909.