Fastan och Hjalmar Branting

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Idag i gryningsljuset, den första söndagen i Fastan, var jag på Adolf Fredriks kyrkogård vid Sveavägen. Anledningen till detta var att jag ville stanna vid Hjalmar Brantings grav och fundera över varför han i ungdomsåren aldrig lyckades göra sig fri från det obehag som han fått av barndomens kristendomsundervisning och kyrkobesök. På hans tid var det inte tillåtet att lämna statskyrkan om man inte samtidigt blev medlem i ett godkänt kristet samfund som till exempel den katolska kyrkan.

 

Igår talade nyheterna om att förra året lämnade 84000 svenskar kyrkan.  De flesta av dessa gjorde det för att de inte har någon gudstro. För dessa är kristendomen, trots en skola utan tvång på katekesrabbel,  ett obegripligt och ibland skrämmande mysterium. Det sista gäller speciellt under Fastan, som är en tid då kyrkorna förbereder sig inför det som hände på Golgata.

 

 Hjalmar Branting föddes i en lågkyrklig och borgerlig miljö år 1860. Trots den stora ålderskillnaden mellan oss var skolundervisningen likartad.  Ett av de viktigaste ämnena i skolan var kristendomskunskap, som till stora delar bestod av ett meningslöst rabblande av Luthers katekes. Under Fastan byttes detta ut mot de sju meningar Jesus sa när han döende hängde på korset. Jag fick mardrömmar av detta, I kyrkorna fick besökarna veta att Jesus dog för våra synder. Några präster gick så långt att de sa att det var Evas fel att vi inte levde i ett paradis. Det var hon som genom att smaka på kunskapens förbjudna frukt retat upp Gud så att han slängde ut både henne och Adam ur paradiset. Varje kvinna hade en Eva inom sig och denna varelse måste bekämpas. Många kvinnor klarade inte av Fastans förkunnelser. En av dessa var Hjalmar Brantings mamma, som under de sista åren i sitt liv var så svårt deprimerad att det var tal om att låta henne vistas på ett mentalsjukhus.

 

 Hjalmar Branting tog studenten med mycket bra betyg och många såg i den unge studenten en lysande vetenskapsman. Så blev det inte. Åren i Uppsala blev kaotiska och tidvis fyllda med alkoholproblem och grubbel. Här stötte han på pojkar med samma tvivel på kristendomen. De slöt sig samman i en kulturradikal grupp och närmade sig marxismen. Det var under denna tid som Hjalmar Branting insåg att han borde bli journalist.

 

 Hjalmar Branting avlade aldrig någon akademisk examen och flyttade tillbaka till Stockholm. Nu var han inställd på att bli journalist. Han gifte sig med den frånskilda Anna von Kræmer och blev som en far för hennes två barn. I detta äktenskap föddes senare sonen Georg.  Efter intriger i det Socialdemokratiska partiet blev han chefredaktör för tidningen Social-Demokraten, I Stockholm gick han i slutet på 1880-talet tillsammans med Anna in i Utilistiska Sällskapet.

 

 Utilistiska Sällskapet  var en fortsättning på Föreningen för religionsfrihet, som år 1884 hade grundats av läkaren Anton Nyström. I styrelsen ingick bland andra författaren Viktor Rydberg och nationalekonomen Knut Wicksell.  Det var inte enbart religionsfrihet, som stod på föreningens handlingsprogram. Det gällde också allmän och lika rösträtt för män och kvinnor och bättre information om preventivmedel och könssjukdomar. Utilistiska Sällskapet gick ännu ett steg längre. Kristendomen var ett gissel, som i Guds namn skickade ut människor i krig och som ökade skattebördan för vanligt folk. Ledare för denna grupp var Viktor Lennstrand, som vuxit upp i frikyrklig miljö i Gävle. Med i gruppen fanns  Axel Danielsson, som var chefredaktör för tidningen Arbetet i Malmö.

 

 Axel Danielsson skrev ett ironiskt  och anklagande brev till Gud, som han publicerade i Aftonbladet. Han dömdes av tingsrätten i Malmö till fängelse. Efter detta beslöt sig Hjalmar Branting för att testa var gränserna gick när det gällde hädelse. Stockholm var en mer liberal stad än Malmö och teologiska fakulteten i Uppsala hade mindre att säga till om än motsvarande fakultet i Lund. Han  publicerade artikeln i sin tidning och alla var övertygade om att ingenting skulle hända.  

 

 Fallet  gick till domstol.  Domarna  blev osäkra på hur innehållet skulle bedömas. Kunde en journalist i ett brev få kritisera Gud för krig, svält och fattigdom? Nu kallades Viktor Rydberg in som sakkunnig. Han var  medlem av Svenska Akademien och professor i kulturhistoria vid Stockholms högskola. Viktor Rydberg var säker på sin sak. Artikeln var hädelse och Hjalmar Branting dömdes till ett tre månader långt fängelsestraff på Långholmen sommaren 1889.

 

 Hjalmar Branting blev en privilegierad fånge. Han fick ta med sig sin egen gungstol och fängelsets personal ordnade så att han fick  tillgång till böcker. Vännerna skickade mat och hustru Anna beställde middagar från en restaurang i närheten. Det blev en nykter period i Hjalmar Brantings liv. Sprit, vin eller öl fick inte införas i fängelset.

 

 Hjalmar Brantings vänner suckade tungt när de läste Viktor Rydbergs uttalande. De myntade begreppet ”ytlig salongsliberalism”. Detta gällde i stor utsträckning gruppen runt Viktor Rydberg. Många av dessa bodde i villastaden Djursholm.

 

 Hjalmar Branting hade startat en kamp för att få lämna den svenska statskyrkans  kamp för rättigheten att lämna kyrkan utan att gå in i ett annat trossamfund,. Arbetet fortsatte långt efter hans död och blev tillåtet först år 1951.

 

 Det hände mycket kring Hjalmar Branting. Han blev statsminister första gången år 1920 och fick något år senare Nobels fredspris.

Under sina år som ledare för Socialdemokraterna utvecklades ett förtroendefullt samarbete mellan honom och Gustav V. De kände varandra sedan de tidiga ungdomsåren när de varit klasskamrater i den Beskowska skolan.

 

 Hjalmar Branting avled i början av år 1925 och jordfästes i Storkyrkan. Hans kista sänktes ner i familjegraven vid Adolf Fredriks kyrka. Vid graven höll sonen Georg ett gripande tal.

 

 Det är mycket som har ändrats sedan Hjalmar Branting satt i sin gungstol i fängelset på Långholmen. Idag skulle ett inlägg på Facebook om att Gud har orsakat krig, svält och fattigdom försvinna i bruset av ord. Ibland undrar jag om det inte har blivit en modevåg att gå ur kyrkan. Kyrkan har ändrats och inte ens konfirmanderna tvingas att lära sig katekesen utantill.

 

 När jag i kalla vindar från norr lämnade kyrkogården tittade jag upp mot den vackra vita kyrkan från 1700-talet. Då  funderade jag över Fastans tidigare så skrämmande budskap. Jag har för vana att inleda söndagarna genom att lyssna på radioprogrammet ”Andliga sånger.”  Programmet innehöll idag ljusa psalmer och sånger och ingenting om hur Jesus blev slagen blodig innan han bar sitt kors till Golgata. För mig var detta en lättnad.

 

 Jag fick lyssna till en av de psalmer, som mamma brukade påpeka hörde samman med hennes släkt från Karlskrona. Min morfar, som jag aldrig träffade, hade varit underofficer i flottan. Psalmen var en del av det dagliga korumet och ibland hade mamma och hennes syskon sjungit den innan de traskade till skolan.  Den skrevs för drygt tvåhundra  år sedan i örlogsstaden Karlskrona. Vårt land hade kämpat i ett krig mot Ryssland, trupperna hade lidit nederlag och i fredsslutet blev Finland en del av Ryssland. Jag vet inte hur många fartyg från Karlskrona som deltog i kriget och inte heller hur många matroser som stupade. Efter detta måste Sverige hitta en ny väg in i freden. Rädslan för nya anfall från någon stormakt var trots detta alltid närvarande.  Kunde matroserna få hjälp av Gud om det utbröt ett nytt krig?

 

 ”O Gud all sannings källa jag tror ditt löftes ord

vad du har sagt skall gälla i himmel och på jord.

‘Åkalla mig i nöden, så får du hjälp av mig’

Ja Herre intill döden, vill jag åkalla dig”

 Psalm 209 i vår nuvarande psalmbok. Per Olof Nyström 1816

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s