Jag har de sista veckorna läst och läst om Gunnar Wetterstrands bok om Axel Oxenstierna. Här finns ett myller av bipersoner och en av dessa är drottning Maria Eleonora, som år 1620 gifte sig med Gustav II Adolf. Här skymtar fram annorlunda sidor av denna drottning än vad som står i andra böcker.

Det har under årens lopp skrivits ganska mycket om drottning Maria Eleonora. De flesta författarna är män, som bara snuddar vid att drottningen fick missfall en gång och födde ett barn, som dog i förlossningen. Detta var något som de flesta kvinnorna råkade ut för under köldens år under 1600-talet. Vi vet ingenting om hur den unga drottningen upplevde detta. Hon var en krönt drottning och Sverige ett arvrike. Det var hennes plikt att leverera en arvtagare.

Maria Eleonora föddes senhösten år 1599 i Königsberg och var dotter till kurfursten av Brandenburg. Vid denna tid sjöd det av oro i Tyskland, som var delat i många små furstendömen och många styrdes av protestantiska regenter. Mitt i detta kaos låg det katolska Polen med en regent, som ansåg att han hade arvsrätt till Sverige. Ett annat och stort problem var de kalla vintrarna och de sena vårarna. På många platser var det stor brist på livsmedel och ved att värma upp bostäderna med.

De olika furstarna försökte att skapa familjeband genom att låta döttrarna gifta sig med en arvtagare av ett annat furstendöme. Den vackra och charmfulla Maria Eleonora kom som tonåring att ingå i detta spel. Släktens problem var att hon hade förälskat sig i den svenske kungen Gustav II Adolf.

Redan under sin tid som kronprins hade Gustav Adolf fattat tycke för hovfröken Ebba Brahe. Ett äktenskap var det inte tal om. Gustav Adolf skulle gifta sig till politiskt inflytande i den protestantiska världen. Detta var inte det lättaste att säga till en pojke i tonåren. Det blev en ny romans och denna gång med en kvinna, som i historieböckerna kallas för Margareta Slots. Resultatet blev sonen Gustav Gustavsson, som senare adlades af Wasaborg. Gustav II Adolf var då 21 år gammal och han erkände omedelbart att han var far till den denne pojke.

Det fanns ett krav. Den unge kungen måste gifta sig och välja en brud från något protestantiskt kungahus. Gustav II Adolf hade fått höra talas om den vackra och charmfulla Maria Eleonora och for därför till Berlin för att lära känna henne. De blev förälskade och önskade gifta sig. Detta var inte äktenskapet, som Maria Eleonoras manliga släktingar hade tänkt. Gustav II Adolf stod på sig. Detta var den flicka han ville gifta sig med.
Det var många som måste rådfrågas innan det kunde skrivas ett äktenskapskontrakt. Rikskansler Axel Oxenstierna ansvarade för de svenska förhandlingarna och till slut hittades en lösning. Maria Elonoras mor skulle följa med sin dotter till Sverige och närvara vid vigseln. Det var i störste hemlighet, som mor och dotter reste till en hamn vid Östersjökusten där Axel Oxenstierna väntade på ett svenskt fartyg. Några pengar till sin hemgift hade inte Maria Eleonora fått. Hennes mamma, som var änka, hade kommit på en list. Hon smusslade med sig några av kronjuvelerna, som hon pantsatte innan hon gick ombord på det svenska fartyget. Axel Oxenstierna skrev sedan att han var imponerad över den blivande brudens charm och kunskaper om Martin Luthers läror. Bröllopet ägde rum den 25 november år 1620 och tre dagar senare kröntes den 21-åriga bruden till Sveriges drottning. Alla hoppades att hon snart skulle bli gravid.

Sommaren efter bröllopet hade kriget kommit till vårt land. Gustav II Adolf steg i juni sommaren efter bröllopet ombord på ett krigsfartyg för att resa till de baltiska staterna. Samma dag fick drottning Maria Eleonora missfall. Detta var den första sommaren hon var gift med en krigarkung, som ansåg att när det gäller strider måste en kung befinna sig i de främsta leden. Att vara förälskad och samtidigt veta att den älskade när som helst kunde bli dödligt sårad måste ha varit en mardröm för den unga drottningen.

Gustav II Adolf kom hem och drottningen blev gravid. Barnet dog i förlossningen. Några år senare, den 7 februari 1626, föddes dottern Kristina. Enligt den då gällande grundlagen hade vårt land kvinnlig tronföljd.

Det gick inte att undvika. Sverige blev indraget i det 30-åriga kriget och sommaren 1630 for Gustav II Adolf till Tyskland för att personligen leda den svenska hären. Dottern Kristina var då sex år gammal. Året senare for drottning Maria Eleonora till Tyskland och skapade ett svenskt hov där de tyska protestantiska furstarna kunde samlas. Räkningarna för detta attesterades av Axel Oxenstierna. En gång fick han en stor räkning från en juvelerare. Drottningen älskade prakt och hon hade utan att från om lov beställt vackra smycken. Då började Axel Oxenstierna inse att drottningen inte hade något sinne för ekonomi.

Drottningen hade för vana att visa sina känslor utåt. När hon träffade Gustav II Adolf i Tyskland slängde hon sig runt halsen på honom och kysste honom intensivt. Mitt intryck är att hon var en mycket ensam och i den manliga militära kretsen kring kungen en föga uppskattad kvinna.

Efter det att kungen hade stupat den 6 november 1632 uppstod det diskussioner hur drottningen skulle meddelas om detta. En manlig släkting till drottningen ryckte in och lovade göra detta. Vi vet att drottningen var svår att trösta. I Stockholm ville hon inte att kungens kista skulle stå i Riddarholmskyrkan. Hon inredde ett rum helt i svart och med fördragna gardiner. Där satt hon tillsammans med dottern Kristina och sörjde. I en ask bredvid kistan låg den avlidne kungen hjärta.

Kriget rasade i Tyskland och det höll på att utvidgas till en maktkamp mellan de båda katolska länderna Frankrike och Österrike. I Tyskland skedde förhandlingar mellan Axel Oxenstierna och sändebud från Frankrike. Den ledande mannen i Frankrike var då kardinal Armand de Richelieu. I vårt land hade det samtidigt växt fram en fredsrörelse. Utskrivningarna av soldater måste upphöra och det var dyrt att föra krig. Nu beslöt sig den franske kardinalen för att försöka påverka svenskarnas inställning till kriget. Han skickade år 1834 greve d´Avaux till Stockholm för att ta reda på hur svenskarna hade tänkt fullfölja kriget. Greven hade med sig sin sekreterare Charles Ogier, som hela tiden skrev dagbok.

De svenska rådsherrarna var till en början mycket försiktiga i sitt umgänge med den franske greven. Det dröjde inte läge förrän han kom på ett knep. Det var att regelbundet besöka den sörjande drottningen. Efter ett halvt år i Stockholm lämnade den franske greven Stockholm och sekreterare Charles Ogiers dagbok trycktes och översattes till svenska. Hade änkedrottningen tänkt att gifta om sig och flytta till Frankrike?

Axel Oxenstierna kom hem 1636 och var mycket förargad på rådsherrarna, som hade pratat för mycket med den franska greven. Vad rikskanslern sa till änkedrottningen vet vi inte riktigt. Hon fråntogs vårdnaden av den tioåriga dotterns Kristina och sattes i husarrest på Drottningholms slott. Om hon där skaffade sig en uppvaktande kavaljer vet vi inte. Några år senare rymde hon till Danmark.

År 1648 återvände änkedrottning Maria Eleonora. Då var kriget i Tyskland över och dottern Kristina var hennes regerande dotter. När Kristina abdikerade tog modern detta mycket hårt. Hon följde aldrig med till Rom utan stannade kvar i Stockholm där hon avled år 1655.
Bilden på drottningen har jag tagit från Åke Ohlmarks bok ”Alla Sveriges drottningar” och bilden av slottet Tre Kronor från Herman A. Rings bok ”Sveriges Konungabok”, som kom ut år 1898.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA