Stearinljus från Liljeholmen

Liljeholmens_tekniska_fabrik

Det finns mycket att upptäcka i Stockholms sydvästra förorter trots att otroligt många hus har rivits och berg sprängts bort för att skapa gator för den framrusande trafiken. Ett stort trähus vid nuvarande Cementa i Lövholmen har rivits, men finns dokumenterat på ett fotografi från sekelskiftet 1900. Fotografiet finns på Stockholms Stadsmuseum och det går att följa människorna i huset i husförhörslängderna från Brännkyrka församling och i Lövholmens teatersällskaps efterlämnade papper. Dessa finns bevarade i Nordiska Museets arkiv. I bakgrunden till höger syns de nybyggda stenhusen på Södermalm. Idag går det att stå på kajen vid Cementa och spana in samma hus som på det gamla fotografier. Den tidens kameror hade andra objektiv än det jag har på min digitalkamera. Reimersholme, till vänster i bilden, lyckades jag inte få med på något fotografi.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Området mellan Liljeholmens värdshus och Charlottendal kallas sedan gammalt för Lövholmen. Här växte det upp ett sommarstugeområde efter det att kriget med Ryssland var avslutad Finland blivit ett storfurstendöme under Ryssland. Stockholmarna brukade flytta hit ut när vårsolen tittade fram och återvända till staden någon gång i oktober. I slutet av 1820-talet var området en samlingsplats för den lägre medelklassen från Södermalm och Gamla Sta´n. Markägaren var en trädgårdsmästare, som inte själv bodde i området utan arbetade hos den judiska fabrikören Aron Levi Lamm på Heleneborgs malmgård. Det var ner lönsamt att bygga och hyra ut sommarhus än att odla potatis och tobak. I ett litet hus i den före detta trädgården bodde en knappt läskunnig piga och hennes barn.

 

Sommargästerna bildade sommaren 1828 ett teatersällskap, som uppförde folklustspel med sång, musik och cirkusartister. Sällskapet fanns i tre år och sommaren 1830 blev bygdens sista teatersommar. Under dessa år syns inte husen i husförhörslängderna. I mitten av 1830-talet har husen troligtvis blivit vinterbonade och fabrikör Nagel flyttar in och startar en kemifabrik. Vad han tillverkade vet vi inte. Fabrikören kom ursprungligen från Tyskland, hade bosatt sig i Stockholm och sedan försökt att där starta en fabrik. I husförhörslängderna står det att han tidigare hade bott på Södermalm, att han tillhörde den katolska församlingen och hade många barn. År 1839 flyttade familjen Nagel tillbaka till Södermalm och lokalerna övertogs av Liljeholmen Tekniska Fabrik, som här tillverkade stearinljus. Ägare till fabriken var tidningsmannen Lars Johan Hierta. Han bodde inte själv i fastigheten utan hade en anställd kemist, som ansvarade för produktionen.

 

Det märks i husförhörslängderna att prästen var nyfiken på denna nya produkt och vilka som utöver kemisten bodde i fastigheten. Här fanns en skomakare med en liten familj och en informator. Vilka som arbetade med stearinljusen vet vi inte, troligtvis var det kringvandrande dalkullor.

 

Det är mycket som inte finns noterat i handlingarna. Vilka barn undervisade informatorn? Det bodde flera barnfamiljer i fastigheterna runt omkring. Fanns det en skolsal i samma hus som fabriken? Slog sig de olika familjerna sig ihop för att se till att barnen lärde sig läsa och skriva? Informatorn bodde kvar i fabriken i ett par år innan han flyttade in till Stockholm. Jag har inte följt upp honom, kanske fick han plats som folkskollärare. Folkskolan infördes år 1842 och först år 1874 kunde barnen i huset gå i skola i sitt närområde. Detta år byggdes en liten folkskola i backen upp mot Nybohov.

 

Lars Johan Hierta var liberal och kämpade för ökad läskunnighet bland medelklassen. Det måste komma en förändrad syn på läsandet, det meningslösa rabblandet av katekes borde ersättas med läsförståelse. Ett vapen i denna kamp var stearinljusen.

Lokalerna i Lövholmen blev för små och verksamheten flyttades till Danvikstull. Ljusen, som var ganska dyra, såldes på Aftonbladets redaktion. Läskunnigheten ökade bland pigor, drängar och arbetare och dessa nya läsare var inte roade av de flesta artiklarna i Aftonbladet. Med undantag för Vendela Hebbes socialreportage speglade inte artiklarna arbetarnas värld. Folk började välja bort Aftonbladet och Lars Johan Hierta sålde Aftonbladet tio år efter det att stearinljusfabriken hade flyttat från Liljeholmen. Under dessa år hade det hänt mycket i de före detta fabrikslokalerna.

 

År 1835 kom det finska nationaleposet Kalevala ut och med detta följde för många svensktalande i Finland en önskan att lära sig finska. Alla var inte roade och de började söka sig till Stockholm. Detta märks i husförhörslängderna från församlingarna på Södermalm och i Brännkyrka. Stearinljusfabriken övertogs av bruksägaren från Åbo Adolf Fredrik von Rothstein, som här startade en tillverkning av tvål. Han flyttade in i huset med en stor familj, som snart måste flytta eftersom fabrikör von Rothstein hastigt avled år 1841. Efter detta år flyttade drängar, pigor och arbetare in i huset. Några år bodde det många barn i huset.
Den sista husförhörslängden täcker åren 1890 till 1895 och skildrar en annan tid. Folkskolan hade fört med sig att så gott som samtliga av husets hyresgäster kunde läsa och förstå vad de läste. Yrkesbeteckningen på hyresgästerna är arbetare eller hustru. Huset ägdes dessa år av verkstadsföretaget H. Palmcrantz, som hade byggt en fabrik i området. Här tillverkades det radsåningsmaskiner och cyklar. Fabriken finns kvar och ingår numera i Beckers övergivna fabriksområde. Idag kallas huset för Färgfabriken.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En tanke på “Stearinljus från Liljeholmen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s