i Årstafruns fotspår – Livrustkammaren

i Årstafruns fotspår - Livrustkammaren

Årstafrun höll noga reda på när det hände något spännande i Stockholm. Oberoende av väder och vind såg hon till att kusken selade på en av hästarna och gjorde i ordning den täckta vagnen. Detta hände den 11 februari är 1810. Det Årstafrun då ville titta på kan vi idag studera på Livrustkammaren.

Under de sista åren under 1700-talet var det dyrt att leva i vårt land. Skördarna slog fel på grund av tidig frost och kreaturen dog av svält och sjukdomar. Fattigtfolk tog hand om de döda djuren och åt av köttet. Resultatet av detta blev smittosamma magsjukdomar och Stockholms fattigläkare stod rådvilla inför denna misär. Det fanns inga arbeten på landsbygden och ungdomarna sökte sig i stora skaror till Stockholm för att söka arbete. Stockholm blev en stad, när det när som helst kunde blossa upp uppror. Det jäste inom adeln. Här var det inte svält och umbäranden, som var den tändande gnistan utan den regeringsform, som Gustav III drev igenom år 1772. Enligt den nya författningen förlorade adeln det mesta av sitt politiska inflytande och all makt kom att ligga på kungen.

Den dag då Gustav III mördades var hans ende son Gustav Adolf 13 år och landet styrdes nu av den slagrörde hertig Karl. Hertigen kunde inte själv fatta några beslut utan överlät regeringsarbetet till Gustav Adolf Reuterholm. Den unge kronprinsen hade inte mycket att säga till om och fick bland annat finna sig i att Reuterholm valde ut vilka prinsessor han skulle uppvakta.

Kronprinsen blev myndig den dag han fyllde 18 år. Kröningen sköts upp på grund av oroligheter i Stockholm. Till slut togs ett beslut att den skulle ske i samband med att riksdagen skulle samlas hösten 1800. Platsen valdes med omsorg och man stannade för Norrköping. Här byggdes Hedvigs kyrka om så att dem kunde passa både för kröning av en ung kung och för ett riksmöte.

En kröning var en stor och märklig händelse, som när det inte rådde dyrtid firades med att folket på något stort torg bjöds på grillad oxe med en spädgris instoppad i buken och rikligt med öl. Nu var det andra tider och det enda folket fick njuta av var ståt och prakt. Trots att det den 11 februari år 1810 var mycket kall såg Årstafrun till att hon fick komma till Riksmarskalkens rum och titta på kröningsskrudarna både för kungen och för drottningen. Hon konstaterade att kungens skrud var gjord av purpur, hermelin, pärlor och var prydd med broderade guldkronor. Kungens mantel var åtta alnar lång och drottningens sju. Efter att ha sett sig mätt på ståten for hon vidare till Kungens Stallgård för att titta på den förgyllda kröningsvagn, som användes när Adolf Fredrik kröntes den 26 november 1751 och som senare skulle rulla söderut till Morrköping. Här framför vagnen stötte Årstafrun samman med hertig Karls hustru Hedvig Elisabeth Charlotta och hennes hovdamer. I kylan dessa damer gått nedför trapporna från Slottet och sedan tvärs över bron till Stallgården för att titta på kröningsvagnen och de påkostade seldonen. Damerna behövde inte gå speciellt långt i kylan. Den kungliga stallgården låg då på Helgeandsholmen på den plats där Riksdagshuset idag ligger.

Årstafrun och hertiginnan kände inte varandra. Om de hade vågat överskrida de osynliga klassgränserna, skulle de haft mycket att diskutera. Båda skrev dagbok och båda gillade att skarpsynt granska sin omgivning. Tio dagar senare skrev Årstafrun i sin dagbok att kröningsvagnen med vackra seldon var på väg mot Norrköping. Kröningen skulle bli dyr och att detta var en utgift som allmänheten hade glädje av denna pompa och ståt.

Måndagen den 10 mars öppnades riksdagen i Norrköping. I Stockholm piskade snöstormen fram. Årstafrun, som tidigare hade hatat och avskytt Gustav III, spydde i dagboken etter och galla över den unge kungen. Dunder och blixt önskas över despoter och tyranner!

Hertiginnan Hedvig Charlotta skildrade inte den unge kungen varken som tyrann eller som despot. Den dag då Gustav III mördades skildrade hon honom i dagboken som ett ensamt och olyckligt barn. Han var liten och späd till växten och men hade god hälsa. Hon ställde sig frågande om denne blyge, tafatte och brådmogne tonårspojke verkligen skulle klara av att regera Sverige. Kanske hade hon vid kröningsvagnen funderingar om den unge kung Gustav IV Adolf under kröningen skulle orka bära den tunga skruden på sina späda axlar.

Ingen av de båda dagboksskrivande damerna kunde ana att nio år senare var den unge kungen avsatt och hade tvingats att lämna landet. Ständerna möttes och de beslöt att den slagrörde hertig Karl skulle bli kung och att han skulle krönas som kung i Stockholm. Om de båda dagboksskrivande damerna hade kunnat se in i framtiden skulle de ha fått vara med om att år 1884 drev vårt lands unga kronprinsessa Victoria igenom att Gustav IV Adolf skulle få ett sista vilorum i Riddarholmskyrkan och att hans kista skulle placeras i släkten Bernadottes gravkor.

Bilden på kröningsskruden har jag hittat på nätet. Den finns idag utställd på Livrustkammaren

One thought on “i Årstafruns fotspår – Livrustkammaren

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s