I Årstafruns fotspår – Kriget kom närmare

I Årstafruns fotspår - Kriget kom närmare

Årstafrun följde med sin tid när det gällde mode, litteratur och teater. Hennes intresse för svensk politik var mycket svagt och dominerades av minnet av att Gustav III i en oblodig statskupp sommaren 1772 gjorde sig själv till enväldig kung och då tog ifrån adelsmännen deras politiska rättigheter. Från denna dag var det inte längre status att ha rösträtt i Riddarhuset. Årstafruns bestämda åsikt var att Gustav III var en tyrann och att hans son var född som en tyrann. I Årstafruns ögon var allt som Napoleon gjorde rätt och riktigt och hon funderade aldrig på hur de folk han hade underkuvat upplevde sin situation. Vad Årstafruns make tyckte om Napoleon får vi aldrig veta. Han var tysk och läste ett par gånger i veckan tyska dagliga tidningar. Mitt intryck är att Årstafrun bara förstrött bläddrade i dessa tidningar och aldrig läste ledarsidorna.

Ute i Europa tågade Napoleons arméer segrande fram och detta kände Årstafrun till. Hon beundrade Napoleon och såg i honom en stor statsman. Att kriget skulle krypa inpå gränserna till vårt land hade hon inga tankar på. Vad sonen Hans Abraham ansåg om Napoleons framgångar som härförare får vi aldrig veta. Han hade, som föräldrarna önskat sig, blivit officer och en kall aprildag år 1880 blev han chef för ett jägarkompani och fick omedelbart order om att börja med träning för krig vid Strömsholms slott. Årstafrun skrev i sin dagbok att hon undrade varför pojkarna skulle leka låtsaskrig denna kalla vår. Hennes Hans Abraham riskerade sin hälsa på dessa onödiga övningar.

Svensk utrikespolitik under Gustav IV Adolf var ett mysterium för många svenskar. Den unge och enväldige kungen avskydde Frankrike efter den franska revolutionen och avrättningen av den franska kungafamiljen. Napoleon var ett barn av dessa omvälvningar och Gustav IV Adolf ansåg att den framgångsrike franske härföraren var det vilddjur, som skildras i Johannes Uppenbarelsebok i Bibeln.

Kungen var ganska ensam om sina åsikter om Napoleon och de ledande bland officerarna och stora delar av adeln såg i Napoleons Europas starke man, som hade förmåga att ena de olika staterna. Någon rädsla för att vårt land skulle dras in i kriget hade de inte.

Gustav IV Adolf tog via sina ambassadörer kontakt med Preussen, Ryssland och Danmark. Dessa stater och vårt land kom överens om att bilda ett neutralt block och inte låta sig dras in i de krig, som Napoleon hade startat. England såg detta som en provokation och under ledning av Horatio Nelson anfölls sjövägen Danmark och Köpenhamn. Nu utbröt skräck i Skåne, där många militärer fruktade att Köpenhamn skulle falla och att engelsmännen skulle fortsätta över Öresund.

Söndagen den 15 mars 1801 var en förskräcklig dag med snöstorm. Årstafrun var mycket orolig. Sonen Hans Abraham fick order att gå vakt trots att det inte var hans pass. Torsdagen därpå förstod hon varför detta hade skett. De förskräckliga engelsmännen hade gått till anfall och nu skulle Hans Abrahams kompani skeppas med båt för att bistå danskarna. Årstafrun stickade som besatt på en understubb med 180 maskor. Hon var stum av oro och trodde inte att en svensk officer skulle tvingas rycka ut i krig när snöstorm från norr när som helst skulle kunna komma in över landet.

Ett par veckor senare fick hon ett bud från Hans Abraham. Han var den ende i befälet som inte blivit sjuk och nu var han ensam ansvarig för sitt kompani. Skeppet, som skulle föra soldaterna till Danmark, kunde inte gå ut på grund av det hårda vädret utan låg för ankar vid Dalarö Skans.

På grund av det hårda vädret skickades inte några svenska soldater till Danmark. Den danske kungen beslöt sig då att be Napoleon om hjälp och detta skrämde bort Horatio Nelson från de danska farvattnen.

Gustav IV Adolf insåg att ett fredsfördrag mellan östersjöländerna nu var omöjligt. Han tog därför kontakt med England och slöt ett fredsavtal och också ett handelsavtal. Ledarna inom adeln ansåg att detta var vansinnigt och dumdristigt. En av de få som insåg att Napoleon inte skulle nöja sig förrän han lagt under sig hela Europa var hertig Karls hustru den dagboksskrivande Hedvig Elisabeth Charlotta. Hon skrev i sin dagbok att kungens beslut troligtvis var mycket förnuftigt.

Hur mycket Årstafrun visste om detta svenska avtal framgår inte av dagboken. Hon var övertygad om att kriget var över och att Hans Abrahams uppgifter skulle som tidigare bara vara att gå vakt vid de kungliga slotten och vid Vaxholms fästning. Nu kunde hon i lugn och ro invänta våren och under tiden läsa böcker och sticka vidare på understubben.

Bilden på Dalarö Skans har jag hittat på nätet

2 tankar om “I Årstafruns fotspår – Kriget kom närmare

  1. Ett stycke historia inte så långt tillbaka i tiden, med en orolig moder. Å dessa kungar vad de ställt till med mycket krig o elände!

  2. Ping: I Årstafruns fotspår – Kriget kom närmare | carinabeckerman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s