I Årstafruns fotspår – Årstafrun och Katarina den Stora

I Årstafruns fotspår - Årstafrun och Katarina den Stora

Årstafrun och Katarina den stora
I början av december år 1796 kom kylan med bistra stormar från norr. Nätterna var otäcka med vargskall helt nära gården vid Årstaviken söder om Södermalm. En natt blåste dörren till ladugården upp och en varg rusade in och bet ihjäl den stora fargalten och ett par smågrisar. Morgonen därpå släpade Årstafrun och ett par pigor ut de döda kropparna på gårdsplanen och tog till vara det kött, som vargen inte glufsat i sig. Ett resultat av detta frossande i vargtuggat kött var att Årstafrun fick fruktansvärda magplågor och mådde illa.

Söndagen den 11 december 1796 var Årstafrun något bättre och började läsa annonserna i tidningen Dagligt Allehanda. Här såg hon att Katarina den Stora av Ryssland hade avlidit. Alla ryssar skulle denna söndag bege sig till Ryska Kyrkan vid Slussen och svära trohetsed till Paul I. Årstafruns funderingar kring detta var att ju mindre man sa i trohetseden, desto lättare skulle det bli att sedan hålla den. Hon hade säkert hört sladdret om att Paul I var ett resultat av ett av Katarina den Storas kärleksäventyr och att den nye tsaren dessutom var en aning galen.

Årstafrun fortsatte att läsa annonser och hittade något som gjorde att hon glömde att hennes mage krånglade. På eftermiddagen skulle det bli parentation på Amaranterorden. Detta lät mer spännande än att fara till Ryska Kyrkan och glo på när de ryska diplomaterna och köpmännen i högtidsdräkter prydda med ordnar skred fram för att vid den vackra ikonostasen mumla fram trohetsorden.

Denna trista söndag kände Årstafrun ett inre tvång att komma bort från hemmet. Hon ville inte sitta vid kakelugnen och lyssna om det fanns några ylande vargar i närheten. Valet mellan Ryska Kyrkan och Amaranterorden var lätt. Årstafrun tyckte det var roligt att titta på fint folk och alltså beslöt hon sig för att fara till Amaranterorden efter det att hon hade ätit middag hos en av grannfamiljerna. Ingen av de andra middagsgästerna hade, trots att de också var medlemmar i Amaranterorden, lust att följa med på en så dyster tillställning som en parentation. Årstafrun kom dit ensam och hittade genast bekanta, som hon kunde småprata med.

Årstafrun for hem så snart den officiella delen var över och hon hade tittat på de ordnar, som de anhöriga till de avlidna lämnat tillbaka till orden. Hon var hemma klockan 11 på kvällen. Natten som följde var tyst och utan ylande från hungriga vargar.

Årstafrun var intresserad av historia och ville också veta vad som höll på att hända. När tolv år senare ryska trupper marscherade in i Finland vaknade hennes intresse för rysk historia. I oktober 1808 regnade det. Hon hittade en bok om Katarina den stora. Årstafrun slukläste den under ett par dagar. När hon kommit till sista sidan konstaterade hon i dagboken att Katarina den Stora under sin livstid varit en mycket elak kvinna.

Redan under Katarina den Storas dagar skrevs det böcker om henne. Den vanligaste bilden av henne var en politiskt skicklig regent, som tack vare en statskupp lyckades få sin make avsatt som tsar och själv utropa sig till Rysslands härskarinna. Under sin livstid hade hon en rad olika älskare och det är oklart vem som var far till hennes son Paul. När det gällde krig och utrikespolitik spelade hon högt och lyckades genomdriva att Polen delades och raderades ut från kartan.

Katarina den Stora kom aldrig överens med sin svärmor Elisabeth Petrovna, som var dotter till Peter den Store. Svärmodern ansåg att den tyskfödda Katarina inte var tillräckligt försiktig i sitt kärleksliv och inte var intresserad av rysk kultur. Den unga svärdottern Katarina var ett barn av upplysningstiden, hon läste franska romaner om fri kärlek och hade funderingar på om inte den ryska livegenskapen borde avskaffas. När sonen Paul var nyfödd, skred svärmor Elisabeth in i barnkammaren och hämtade den nyfödde pojken och uppfostrade honom enligt gammal rysk sed. Mor och son blev främlingar för varandra. Den dag när Paul blev pappa och barnbarnet Alexander föddes, gled Katarina den Stora in som en vålnad i barnkammaren och hämtade den nyfödde pojken. Hon uppfostrade Alexander till militär och en värdig arvtagare av Peter den Stores Ryssland.

När Årstafrun läste detta blev hon troligtvis både arg och ledsen. Hon hade fått många barn och bara sonen Hans Abraham hade överlevt. Att stjäla ett barn var en handling som det inte gick att ha överseende med.

I Stockholm hösten 1808 sladdrades det elakt om tsar Alexander I. Förtalet gick ut på att han år 1801 hade låtit sina trupper mörda sin tokige far Paul I. Arvet från anfadern Peter den Stores tankar kunde inte Paul I uppfylla. Peter den Store önskade göra Ryssland till en del av Västeuropa och göra Östersjön till ett ryskt innanhav. Ett första steg i denna utveckling var att flytta huvudstaden från Moskva till sumpmarkerna längst in i Finska Viken. Den nya huvudstaden skulle bära tsar Peters namn och den skulle bli Nordens Venedig.

I mitten av oktober 1808 hade Årstafrun läst slut boken om Katarina den Stora. Det regnade fortfarande ute och hon satt vid en kakelugn och stickade. Tankarna gled bort från det pågående kriget i Finland, de ryska truppernas överlägsenhet och det blodiga slaget vid Oravais en månad tidigare. Hennes funderingar gick till skötseln av gården, tjuvaktiga pigor och sonen Hans Abraham.

Hans Abraham hade många kamrater från sin tid som officer. Det var kamrater som nu hade stupat eller blivit svårt sårade i Oravais, ett slag som svenskarna förlorade. Det enda Hans Abraham gjorde dessa regniga oktoberdagar var att söka sig till drängkammaren och supa sig redlöst berusad.

En tanke på “I Årstafruns fotspår – Årstafrun och Katarina den Stora

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s