Att vara anhörigvårdare – Att hålla humöret uppe

Carin på Sprätthöken

Att vara anhörigvårdare - Att hålla humöter uppe

Jag är anhörigvårdare till min make David, som om tre månader fyller 87 år. Två gånger de sista fem åren har David upplevt en stroke och båda gångerna överlevt. Nu stapplar han sig fram med hjälp av en rollator och mänskligt stöd, han har svårt att svälja och talar långsamt och genomtänkt. Det skrämmande att uppleva hur David långsamt tynar bort och att hans krafter avtar. Vissa dagar är David helt utan ork och då känns livet mycket tungt. Jag blir liten och svag, jag funderar på ringa till biståndsbedömaren och säga att jag inte orkar vara anhörigvårdare en enda dag till och att det bäste vore om David kunde få en plats på ett sjukhem. Jag vet att han skulle vantrivas i en sådan tillvaro.

Förra lördagen var jobbig. Julens första sånger strömmade ut ur radion. David hade svårt att på morgonen komma ur sängen och hela dagen var…

View original post 735 fler ord

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s