Biologisk mångfald i en villaträdgård

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu blommar det bland kirskålen. Jag vet inte vad alla växterna heter och hur de har hittat till min trädgård. Trots allt ogräs upplever jag att min trädgård lever och att den inspirerar de som strövar på gatan att änka i andra banor än massfabricerade buketter från torghandlaren i Skärholmen eller långstjälkade rosor, som överlever en dag i en vas på köksbordet.

Det händer ibland när jag kämpar med kirskål i trädgården att för mig obekanta människor stannar då börjar de prata om blommor och grönsaker. Den vanligaste kommentaren jag får är att trädgården är annorlunda med sitt överflöd av vilda växter. Kan jag dela med mig av akleja, digitalis eller gottlandssippa?

Min make David och jag beslöt oss i början av 1980-talet att skapa en trädgård med så många olika slag av vilda växter som möjligt. Vi delade in trädgården i två delar och tog ansvar för var sin del. David for fram med spade, grep och jordfräs medan jag låg på alla fyra och jagade ogräs med en liten hacka. olika slag av vilda växter som möjligt. Vi delade in trädgården i två delar och tog ansvar för var sin del. David for fram med spade, grep och jordfräs medan jag låg på alla fyra och jagade ogräs med en liten hacka. David satta potatis och odlade grönsaker och tomater. Det blev jag som fick hand om blomsterprakten. Vissa år lyckades vi bra medan andra blev katastrof med undantag för Davids potatis.

För drygt sex år sedan fick David sin första stroke och jag blev ensam om trädgården. Min son hjälpte mig att köpa bra redskap och jag lärde mig hantera en liten eldriven jordfräs. Jag diskuterade alltid med David vad jag skulle göra. Förra sommaren blev han mycket sjuk och jag måste fatta alla beslut själv. När det blev höst hade jag halvmeterhögt gräs på gräsmattan. Då var det dags att ge upp ett nödrop om trädgårdhjälp. Jag hade tur och hittade Tommy.

Tommy tyckte min trädgård var annorlunda. Han tog fram alla maskiner han hade och mejade ner allt som var högre än ett par cm. Efter detta hjälptes vi åt att kratta och allt samlades i säckar, som fraktades till uppsamlingen för trädgårdsavfall. Samtidigt försvann min meterhöga kompost. David försökte följa allt från fönstret vid sjuksängen. Han funderade på hur det skulle se ut vårsolen började lysa.

I februari gick David bort och har inga möjligheter att få glädja sig åt resultatet av Tommys framfart. Allt har skjutit fart och växter, som jag trodde hade gått under i ogräset har kommit fram och börjar blomma. Växterna lever sitt eget liv. Denna sommar har jag efter det att jag klippt gräsmattan upplevt att där finns det blommande jordgubbar. De växer tätt intill den blå blomma, som när jag växte upp kallades för ögontröst.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Årets nykomling är den blekblå åkerviolen, som har slagit sig ner där jag förra året odlade potatis. Den är spröd, men trots detta klarar den sommarens hårda vindbyar mycket bra. Det är något som de pelargonier, som jag idag har släppt ut på grönbete i trädgården, knappast gör. När pelargonierna svajar som överförfriskade tanter på hemväg från ett mingelparty får de mig att tänka på hur Edith Piaff med inlevelse sjöng om hur svårt det är att säga stopp. Jag borde sagt stopp till mig själv och låtit pelargonierna stå inne i fönstren och skräpa ner på golvet minst en vecka till.

Idag på morgonen började hundkäxen blomma. Vinden rasslar i dem och ljudet hörs ända in i mitt arbetsrum. Det är som om en skock gammaldags luciakandidater tränar att gå vackert i ett luciatåg, som helst skall äga rum längs en bakgata i ett hamnområde. Tommy har tittat in idag och förstod inte hur jag tänker. Naturligtvis hade han synpunkter. För honom är hundkäx ett ogräs, fullt i klass med kirskål.

Jag är kluven när det gäller kirskål. Kirskål är vackert när den blommar. Blommorna är honungsrika och här trängs humlorna. Men växten skickar ut sina glupska rötter åt alla håll och om jag inte ser upp invaderar de hela trädgården.

Enligt expertisen finns det två sätt att tämja kirskålen. Den ena är att odla potatis på platser kirskål har invaderat och den andra är att äta upp dem. Jag prövar nu båda dessa förslag. För ungefär en månad sedan plockade jag de späda bladen, kokade dem och åt dem som grönsak. Rötterna fick följa med i koket. Om jag varit riktigt hungrig och haft ett tomt ICA-kort, skulle jag ha ätit upp de spagettiliknande rötterna. De smakade som sparris, var sega och fastnade mellan tänderna.

Denna vår har jag insett att det tar tid att ha en trädgård med biologisk mångfald. På vårarna går det inte att släpa fram en tung maskin och sedan meja ner alltsammans. Det vore enklare att ta hit en grävskopa och be någon gräva upp hela trädgården, spruta med ogräsmedel och efter några veckor rulla ut flera rullar med färdig gräsmatta, som garanterat växer mycket långsamt.

Biologisk mångfald är oftast ingenting som passar de nya villa ägarna. Där de tidigare ägarna vårdade sina prästkragar, står det nu en gnisslande studsmatta och delar av gräsmattan har fått ett trägolv. Snart är jag ensam om att ha en gräsmatta som i april skimrar av vitsippor och som under högsommaren är blå av hässleklocka.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s