Julkrubban i Nemi

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu är julen över och de första fastlagssemlorna lockar till sig kunder i snabbköpen. För mig glittrar fortfarande den italienska julen med lysande blå kulor, glänsande blå julklappar och glittrande stjärnor. Den intensiva blå färgen är en hyllning till Jungfru Maria, som i himmelriket blev klädd i en dyrbar blå mantel.

 

Den sista veckan av julhelgen bodde jag hos sonen Mats svärdottern Birgitta i en by högt uppe i Apenninerna. Jag hade i julklapp önskat mig att få se en julkrubba långt bort från turiststråkens urvattnade kristendom i Rom. För Birgitta blev det lätt att hitta det jag sökte. Vi skulle åka till Nemi.

 

Nemi är en liten sta uppe i bergen öster om Rom. Den ligger vid en skimrande vulkansjö och är omgiven av lövskog. Det var i dessa skogar som forntidens jägare först skymtade gudinnan Diana och här byggdes något senare ett tempel till hennes ära. I skogarna vallade herdarna får och getter och i byn slaktades djuren. Byn växte och blev en liten stad.

 

Nemi var en stad utan malariamyggor och hit kom kejsar Nero för att slippa drabbas av malaria. Några århundrade senare kom franciskanermunkar och grundade ett kloster och byggde en kyrka. Kristendomen hade kommit till Nemi för att stanna och det måste bli slut på dyrkandet av gudinnan Diana.

 

Varje jul sätter de ansvariga för kyrkan upp en krubba i en av klostrets ingångar. Den är ungefär sex meter lång och drygt en meter djup. Det är en märklig krubba, som speglar hur det var att leva i Nemi i mitten av 1800-talet. Jag skulle vilja veta mer om krubban, när den sattes upp första gången och vilka som har skapat de vackra figirerna.

 

Krubban berättar om hur Josef återvände till sin stad för att registrera sig tillsamman med Maria, som han var trolovad med. Det var fler än Josef, som skulle registrera sig i Nemi. Han och Maria hade kommit på kvällen och alla rum var upptagna. Den enda möjligheten att hitta någonstans att sova var ett stall, där de kunde övernatta tillsammans med mulåsnor. Sedan gick allt snabbt. Maria födde en son och trots att det inte var några kvinnor närvarande gick förlossningen bra.

 

Helt oväntat började n stjärna lysa och traktens herdar insåg att något ovanligt hade skett. Det tog djuren och vallhunden med sig och letade reda på det stall, som stjärnan stanna över. Då såg de. I krubban låg en nyfödd pojke och det vilade ett magiskt skimmer över honom. Strax utanför krubban i stjärnljuset gick en ung man med ett stort lass av torkade skinkor på den ena axeln. Han var alltför upptagen med att skaffa fram mat till värdshuset för att ta någon notis om vilka som fanns i stallet. Det var en kväll fylld av hungriga främlingar och det krävdes fler skinkor och korvar än vanligt.

 

Inte långt från stallet låg ett värdshus och utanför detta satt bara män vid bord, som var täckta med rödrutiga dukar. De åt och drack vin, de diskuterade vad som hände just i detta ögonblick och vad stjärnan betydde.  Runt borden ilade ett par pojkar och serverade dem mat och dryck. Männen tappade mat på marken och en flock höns var genast framme och plockade i sig detta. En äldre kvinna vaktade över dem och funderade kanske på om tuppen i i stjärnljuset skulle tro att det var morgon och börja gala.

 

Dagarna gick och den lilla familjen i stallet gjorde sig ingen brådska att fara vidare. En dag fick de besök av tre eleganta män, som hade med sig dyra gåvor till den lille pojken. Nu kom herdarna med sina djur och sin hund tillbaka till stallet och försökte förstå vad som hade hänt. Vem var den nyfödde pojken? Skulle han förändra det dagliga livet för folket i Nemi? Ville de ha förändring?

 

Jag stod länge vid krubban och funderade över detta. Värdshuset med bord med rutiga dukar finns kvar och fortfarande kan man se män bära stora skinkor och korvar på sina axlar. Numera vallar inga herdar får och getter i skogarna och det flaxar inga höns runt uteserveringarnas bord. Stallen har efterträtts av parkeringsplatser. Nemi har blivit en stad på turistkartan. Hit kommer de som vill njuta av frid och stillhet, köpa läckra korvar eller Nemis specialitet smultronlikör.

 

I Nemi möts gammalt och nytt. Hit kommer inte böra turister utan också konstnärer. Denna jul hade de lokala konstnärerna fått disponera klostrets kapitelsal och har hade de ordnat en konstutställning. Längs de nötta trappstegen upp till kapitelsalen låg blå julklappar och granris av plast. Här fanns känslan av medeltiden kvar. Det var då inte vem som helst som fick gå uppför trappan och sedan försynt träda in i kapitelsalen för att samtala med klostrets abbot.

 

Konstutställningen berättade om allt det okända, som nu väller med båtar väller in över Medelhavet. Hur ser framtiden ut för Italien? Tankarna om framtiden är helt andra än de hönsgumman hade vid krubbans värdshus.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

 

2 tankar om “Julkrubban i Nemi

  1. Roligt och intressant att få se någonting vid sidan av de vanliga turistupplevelserna. Måste ha varit en fin upplevelse att få se denna märkliga julkrubba.
    Ha en skön fortsättning på helgen önskar Ingrid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s