Ekstrands Snickerifabrik vid Telefonplan

Från Riksarkivet

Min make David Önnestam arbetade under större delen av sitt yrkesverksamma liv på NordTends tvättmedelsfabrik vid Telefonplan. När det var familjedagar fick jag gå dit  och bekantade mig med lokalerna. Varje gång fick jag höra om Ekstrands sedan länge nedlagda ribbstolsfabrik.  Lokalen hade stått klar sensommaren 1917 och var då fylld av nya snickerimaskiner. Efter nedläggningen hade tvättmedlet Vita Tvättbjörn gjort sin entré i den vackra lokalen och senare avlöste det ena tvättmedelsmärket det andra fram till år 1988 när  NordTend flyttade till Finland. Ribbstolsfabriken var en liten del i det stora fabriksområdet. Nu är det mesta rivet och mitt intryck är att ribbstolsfabriken  ingår i bostadsrättsföretaget ”Pianofabriken.”  Ett påtagligt minne från Ekstrands ribbstolsfabrik är dess handlingar, som numera förvaras på Riksarkivet. Det mest slående är deras brevpapper med ett skrytsamt brevhuvud. Här möter de nyfikna en fabrik med anor.

 

Ekstrands snickerifabrik låg ursprungligen i närheten av Östra station i Stockholm. Snickarmästare  Ekstrand hade redan på 1880-talet specialiserat sig på ribbstolar. Ledningen för folkhögskolor, pojkläroverk och privata flickskolor insåg det nyttiga i att det växande släktet förstod  att hälsan blev bättre av att röra på sig. En föregångare blev flickskolan Aleneum på Kungsgatan 2. Deras gymnastiksal räknades bland de bästa i Stockholm och på kvällarna disponerades lokalerna av KFUM´s  berömda gymnastikförening . Hit kom Claës Lundin och gjorde ett reportage om kvinnlig gymnastik för sin bok Nya Stockholm. I denna miljö var de självklart att flickor skulle vara lika duktiga som pojkar när det gällde att klättra i linor och göra övningar vid ribbstolar och bommar. Bilden är hämtad från Nya Stockholm, som kom ut år 1890.

gymnastik1

 

Gymnasterna från KFUM skaffade sig så småningom en egen gymnastiksal och nu inköptes redskap som bock, plint, häst och språngbräda. Dessa var icke användbara  redskap för flickor. Anledningen var att flickor inte fick uppträda i idrottskläder. Att hoppa bock eller slå volter över en plint var omöjliga övningar för flickor i knälånga kjolar.

 

Intresset för gymnastik gjorde att efterfrågan på gymnastikredskap växte. Snickarmästare Ekstrand for till industriutställningar och fick medaljer för sina vackra och välgjorda redskap. Hans tes var att det endast fick användas förstklassigt trävirke till en ribbstol och att det måste ha torkat i minst två år för att kunna duga att göra en ribbstol av. Ribborna fick inte brista när skolbarn eller elitgymnaster klängde på dem. Dessa medaljer fotograferades och fick pryda företagets brevpapper.

 

I slutet av år 1913 ansåg snickarmästare Ekstrand att det var tid att dra sig tillbaka och avveckla företaget. Personalen önskade fortsätta verksamheten och tack vare kontakter med träarbetarförbundet kunde de för Nya Bankens  ägare Olof Aschberg framlägga ett förslag hur de skulle göra för att själva kunna driva företaget vidare. Olof Aschberg ansåg att tillverkning av gymnastikredskap var en framtidsbransch. Ett lån beviljades och de anställde började köpa aktier. Aktiekapitalet  sattes till 50000 kronor. Kassörskan fröken Maria Charlotta Lindström köpte 30 akter och detta gjorde också en annan kvinnlig anställd.  Snickarna nöjde sig med att köpa ett par stycken. Den 2 mars 1914 registrerades företaget och vid detta tillfälle var fröken Lindström suppleant i styrelsen.

 

Olof Aschberg var generös. Det nya Ekstrands Snickerifabriks  Aktiebolag fick löfte om att få disponera en av Olof Aschbergs tomter i området Tellusborg. Arkitekten Per Benson fick i uppdrag att rita den nya fabriken. Han fick samtidigt rita två andra fabriker i området. I den ena skulle det tillverkas flygplan och i den andra pianon.

 

Ingen i styrelsen för Ekstrands nybildade snickerifabrik  anade att det på sensommaren 1914 skulle bryta ut ett världskrig, som skulle mala sönder länderna i Europa. Vårt lands politiker måste snabbt tänka om från nya gymnastiksalar till livsmedelsförsörjning och import av kol för uppvärmning av fastigheter och som bränsle i köksspisar. Nu blev det svårt att sälja ribbstolar och utrustning för pojkarnas gymnastiksalar. Styrelsen hoppades på bättre tider och beslöt sig för att låna upp mer pengar för att kunna fortsätta verksamheten. Riktigt vad som hände i styrelsen får vi aldrig veta. Kassörskan fröken Maria Lindström önskade inte längre vara suppleant i styrelsen och ersattes av en manlig snickare.

 

Sensommaren 1917 kunde den nya fabriken invigas och all verksamhet vid Östra station upphörde. I samband med detta såldes de gamla och omoderna maskinerna och det köptes helt ny utrustning, Detta blev dyrt och det måste skjutas till nytt aktiekapital. Flera ogifta kvinnor satsade pengar och köpte en eller två aktier. Några i styrelsen anade att det värsta och avsade sig sina platser. Då ombads kassörskan fröken Maria Lindström att komma tillbaka. Senare lämnade den gamla snickaremästare Ekstrand styrelsen och ny ordförande blev Gerhard Magnusson.

 

Gerhard  Magnusson var aktiv socialdemokrat och mycket god vän med Hjalmar Branting.  Han var riksdagsman och var även kommunalpolitiker i Stockholm. Någon gedigen skolutbildning hade han inte. Genom Hjalmar Branting hade han lärt känna Olof Aschberg och fått ekonomisk utbildning samt ett arbete på ett av Nya Bankens avdelningskontor. Han  titulerades för bankdirektör.  

 Gerhard Magnussons stora intresse var gymnastik. Vi vet inte i vilken gymnastikförening han var aktiv, bara att han blivit god vän med gymnasten och byrådirektören Gustav Adolf Lindencrona, som satt med i vårt lands olympiska kommitté och även  i styrelsen för Stockholms Stadion. Det  blev naturligt att locka med Lindencrona till styrelsen för Ekstrands snickerifabrik.

 Kriget verkade aldrig ta slut. Det var livsmedelsbrist och ursinniga småbarnsmammor gick till attack mot de livsmedelshandlare, som de trodde hade hemliga förråd av potatis och mjöl.  Det fanns ransoneringar, men de fungerade inte. Alla, som hade pengar, kunde köpa mat och kol av de föraktade gulaschbaronerna, som for utomlands och köpte upp livsmedel.

 

Kriget tog äntligen slut 1918. Detta innebar inte att det gick bättre att sälja ribbstolar och gymnastikredskap. Nu måste Ekstrands Snickerifabrik låna mer pengar och sälja fler aktier till småspararna. Aktiekapitalet höjdes gång på gång och år 1920 var det så högt som 280000 kronor.

 Våren och sommaren 1920 var fyllda av politisk oro. Hjalmar Branting var statsminister och ansvarig för folkskolan blev Verner Rydén, som på Västkusten kallades  ”Den Röde Räven”. Han drev igenom att det inte längre fick förekomma någon katekesundervisning i folkskolan. Det vore bättre att skolbarnen fick lära sig hur vårt samhälle fungerar än att rabbla Martin Luthers förklaringar till tio Guds bud.

 

Hösten 1920 var det riksdagsval.  Valrörelsen blev aggressiv. Socialdemokraterna ville socialisera landet och lägga ner allt försvar. Högern önskade sänka skatterna och införa marknadsekonomi. Då spreds ett rykte. Gerhard Magnusson och Verner Rydén under krigsåren  hade varit gulaschbaroner.  I detta val segrade det konservativa partiet och Hjalmar Branting lämnade in sin avskedsansökan.  Gerhard Magnusson avsade sig  sina samtliga politiska uppdrag.

 Två år efter detta riksdagsval tvingades Ekstrands  Snickeriaktiebolag att gå i konkurs. Jag skulle vilja veta mer om detta. Vad hände med kassörskan fröken Maria Lindstrand? Fick hon tillbaka något av de pengar hon satsat?  Lyckades hon få ett nytt arbete?

 Samtidigt pågick ett internationellt arbete. Reglerna för hur kvinnor skulle vara klädda under de Olympiska spelen borde ändras. En kvinna måste under tävlingarna få vara idrottsklädd på samma sätt som männen. Då skakade männen på huvudet. Detta var ett omoraliskt krav. Jag tänkte på detta när jag idag klädd i kortbyxor kämpade i över en timme på mitt gym. Foto: Mats Önnestam

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

One thought on “Ekstrands Snickerifabrik vid Telefonplan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s