Marika Stiernstedt och Brunns gård på Ingarö

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag upplevde historiens vingslag när jag för  ett par dagar sedan stod på gårdsplanen till Brunns gård. Över den hade statare, gårdssmeder och vedhuggare traskat för att hämta sin avlöning och här hade Bruno Liljefors kommit för att åta middag. Nu var allt tomt och öde. Trähuset, som tidigare varit täckt med en dyster brun färg, är nu ljusgult och ned vita knutar. Hit hade författarinnan Marika Stiernstedt kommit som nygift brud en vårdag 1900.  Dagen var solig och vitsippor och gullvivor blommade i den vanskötta trädgården.

Min favoritförfattare under de tidiga tonåren var Marika Stiernstedt. Jag lånade allt jag hittade av  henne på Dicksonska folkbiblioteket i Göteborg. Det är märkligt att nu som senior återvända till hennes böcker. Anledningen till detta är mitt intresse för lokalhistoria och att författarinnan i sitt första äktenskap var gift med flygbaronen Carl Cederström, som drev en flygplansfabrik i Midsommarkransen några år före sin tragiska död försommaren 1918.

Marika Stiernstedt föddes år 1875 i Uppsala och var nio år yngre än Carl Cederström.  Marika skildrades deras första möte mycket dramatiskt. De stötte på varandra  i foajén på en teater i slutet på 1890-talet. På den tiden var det mycket noga med klädseln för teaterbesökare och Carl Cederström hade inte följt denna oskrivna regel utan var vardagsklädd. Hans ansikte var ungt och livfullt, men fårat av rökning och väderbitet. Det tände till för dem båda.

Marika hade då debuterat som författare under pseudonymen Mark Stern. Carl Cederström var mannen som aldrig läste böcker, som älskade att jaga och som kunde både trolla och spela dragspel. Brodern Anders ägde fideikommisset Beatelund och Carl arrenderade den underliggande gården Brunn på Ingarö. Det var hit som stadsflickan Marita kom som nygift och måste snabbt sätta sig in hur det var att vara husmor på landet. Senare i livet skrev hon några noveller om miljön runt gården  och de människor  hon träffade på Brunn. De ingår i novellsamlingen ”Bland människor” som hon ställde samman strax före sin död 1954. Den äldsta är från år 1895 och skildrar hur en flicka upplevde att växa upp i en förnäm familj i en mindre stad. Hon var omgiven av tjänstefolk och hade guvernant.

 Det var många ängar runt Brunns gård och här betade kor. Ett stycke från huvudbyggnaden låg statarlängorna. Marika har inte skildrat hur mjölkningen gick till, det som i litteraturen brukar kallas för stararfruarnas vita piska. Däremot kan läsaren få följa med när mjölken forslades från gården till hotellet i Saltsjöbaden. Här gick det åt drygt 50 liter varje dag.

Det var statare Nordlund som alltid, oberoende av vädret, åtog sig att ro med mjölken till hotellet. Under vintrarna körde han med häst över isen och han visste precis var isen kunde brista. Han njöt av detta arbete, vilket säkert berodde på att han alltid fick lagad mat och kanske en sup i hotellköket. Nordlunds hustru var liten och sliten och orkade nästan aldrig med att tända i köksspisen så att hennes familj kunde få lagad mat på kvällarna. Hon fick ett barn varje år. Stora familjer var ovanligt bland statarna.

 Det blev Marikas första midsommar på Brunn. Det var tradition att folk från öarna och Carl Cederströms vänner från Stockholm skulle komma och vara med om festen. Herrskapsfolket med sina gäster hade ett bord på ett litet avstånd från bygdens folk. De anställda från Brunn och från andra gårdar bjöds på svagdricka. Snart ekade fylleskratten bland männen. De hade strax före festen  varit i handelsboden vid bron och köpt brännvin. Herrskapet drack punsch ur små glas och pratade glatt med varandra. Musiken började och det var två män, som spelade dragspel. Marika gillade att dansa och när någon kom och bjöd upp henne följde hon glatt med upp på den tillfälliga dansbanan.

 Plötsligt stod Nordlund framför henne och bugade artigt. Han ville ha en dans. Som vanligt var han klädd i sina arbetsstövlar och hade stoppat ner byxbenen i dem. Han var klädd i skjorta och över den hade han en snygg och omodern svart väst, som han troligtvis hade fått ärva. Över västen hade han en klockkedja i gulmetall. Någon klocka ägde inte Nordlund och kedjan hade han ärvt efter en äldre släkting.

Det visade sig genast att Nordlund kunde dansa. Det var som om han hade vingar på fötterna så lått som han flog över golvet. Marika njöt. Detta var den bästa danskavaljer hon någon gång hade haft. De dansade ut i en virvlande polka som sedan övergick i en långsam och smäktande vals. De andra paren drog sig undan och många ögon följde det dansanta paret. Valsen tonade bort och Nordlund tog ett mycket fast tag runt Marikas midja och drog  henne till sig. De stod stilla i några sekunder innan Nordlund släppte taget och gled bort till de andra statarna. Marita smög  bort till herrskapsbordet. Här pratade alla i munnen på varandra och skålade i punsch. Ingen hade märkt att hon hade varit borta. I detta sällskap var hon en främmande fågel från Uppsala..

 Marita gick senare runt och tittade på folket. Det hörde till att statarnas hustrur inte skulle komma förrän sent på kvällen. I ett hörn stod Nordlunds övergivna hustru och strök sig över magen. Om några månader var det dags igen för barnmorskan att komma.

 Det blev höst och i oktober hade statarna en frivecka. Några bytte då arbetsgivare. Man hoppades alltid att hitta en gård med bättre bostad och färre kor att mjölka. Nordlund flyttade och fick låna häst och vagn. Det kryllade med ´barn i vagnen. Överst på flyttlasset satt Nordlunds magra hustru med ett mycket litet barn i famnen. Marika blev sorgsen. Vad skulle hända med dessa barn?

Ingen hade brytt sig om att hugga skog på Brunn förrän Carl Cederström kom. Skog skall huggas på vintern när marken är frusen. När träden faller skadar de inte marken. Vid sekelskiftet 1900 var många arbetare i Stockholm arbetslösa. Nu fick de anställning som huggare över vintern. En bostad ordnades i mjölkkammaren och här fanns en spis att laga mat på. Den var fem huggare anställde den frostiga decemberkväll när Friman kom klivande och sökte arbete. Han var annorlunda, stor och kraftig och hade ett intagande leende. Han hade bara en ytterrock och ett par söndertrasade byxor på sig och skorna var trasiga. Han charmade  Carl Cederström och fick förskott så att han kunde gå till handelsboden och köpa skjorta, tröja, arbetsbyxor och arbetsredskap. Efter detta var Friman försvunnen i ett par dagar. Sladdret berättade att han traskat till handelsboden vid bron. Detta var före motbokens tid och här fanns billigt finkelbrännvin. Friman såg till att få kredit och han köpte byxor, skjorta, byxor och redskap. För avlöningen köpte han brännvin. Den oskrivna regeln var att man aldrig fick sätta sig i skuld för en sup.

 Friman kom inte tillbaka till Brunn förrän på tidigt på onsdagen. Han började genast att hugga skog och var betydligt snabbare än de andra huggarna. På två dagar högg han lika mycket som de andra gjorde på en vecka.  När Friman på lördagen gjort veckans sista  arbetspass och hämtat avlöningen försvann han till handelsboden och köpte starkvaror för hela avlöningen. Efter detta försvann han in i skogen.  På onsdagsmorgonen var han  tillbaka på Brunn. Bakfyllans tid var över  och han började hugga igen.

 Friman kunde konsten att få alla kvinnor att göra sitt yttersta för honom. När han kom plockade den vresiga Sofi i köket fram rotmos, salt kött och blåmjölk åt honom. Efter en stund tinade hon upp och smög in i kammaren och hämtade flaskan med det dubbelrenade  brännvinet. Nu skulle Friman få en stor sup som tack för pratstunden,

 Friman visste vad han ville. Innan han kom hade huggarna anställt en kvinna, som kom och lagade mat åt dem. Detta tyckte Friman var för dyrt. Nu skulle han laga maten. Han använde bara en enda gryta och där blev det en blandning av gröt och otvättad potatis. De andra huggarna klagade över att det var jord i maten och att de fick grismat. Friman skrattade fram ett svar. Nu var maten billig och det fanns pengar till mer brännvin.

 Vresiga Sofi i köket sneglade förtjust på Friman och började hoppas på en smula romantik. De dagar, när Friman hämtade sin avlöning, hade hon ordnat så att han skulle få ett skrovmål mat och en stor sup. Hon strök då undan sitt tunna hår och satte på sig söndagsperuken. Till hennes stora sorg hade Friman upptäckt en söt och ung torparhustru på Näsudden. De dagar,  när Friman var ledig, syntes han ofta på Näsudden och hela trakten började prata om detta. Skogsarbetet led mot sitt slut  och Friman, som hade bra hand med hästar, fick plats som stalldräng. Nu måste han finnas på gården varje dag och det blev få tillfällen att vandra till handelsboden och köpa renat. Nu började handlaren klaga. Byxor, skjorta, byxor  och redskap hade Friman köpt på kredit. När tänkte han betala tillbaka? Dessutom smög en olycklig unga kvinna runt i skogen kring Näsudden. Hon väntade barn och alla pekade ut Friman som far till barnet. Då insåg Friman att det var säkrast att för den sista avlöningen köpa en biljett till en båtresa till Stockholm. Nu tänkte han aldrig med gå till Näsudden eller ila till handelsboden.

 Det blev den sista avlöningsdagen för huggarna. Vresiga  Sofi bjöd in de fem till köket på middag med rotmos, salt kött och en sup dubbelrenat. Utanför fönstret stod Friman och glodde in på det dukade köksbordet. Han var inte välkommen varken i köket eller i bygden längre.

 Hela denna dystra historia var levande för mig när jag strövade runt i skogen vid Brunn. Här var inget träd äldre än knappt hundra år och den hade inte gallrats på flera år. Några spår av mjölkkammaren hittade jag inte och eftersom jag inre är bilburen letade jag aldrig reda på Näsudden. Jag är rädd för att jag hade blivit besviken om jag kommit dit. En historia om en ung och olycklig kvinna är det ingen som sätter upp en minnestavla över i en liten nybyggd förort.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s