Karl IX och den kristna tron

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är roligt att ta del av synpunkter från alla, som har läst min blogg om Johan Skytte. Nu har jag försökt att tränga mig in i hur han tänkte när han undervisade kungabarnen. Köksbordet är fyllt av olika slag av biblar och böcker i kyrkohistoria. Johan Skytte var humanist och hade studerat vid tyska protestantiska universitet. Han hade en helt annan bakgrund än Johan III och kom att verka som kungabarnens lärare i efterdyningarna av de försök som gjordes av Johan III för att införliva Sverige i den katolska kyrkan.

I tidningarna läser jag ibland om det nödvändiga i att låta fångarna få studera. Frågan är bara vad de skall studera och vilka böcker de skall få tillgång till. På 1500-talet finns en skildring om följderna av studier under fängelsetiden. Kung Erik XIV hade blivit rasande på sin halvbror Johan. Anledningen var att Johan utan att begära tillstånd från sin bror kungen hade rest till Polen och där gift sig med den katolska prinsessan Katarina Jagelonika. Som straff för detta spärrades Johan och hans hustru in i fängelset i Gripsholms slott. Johan var intresserad av religion och under fängelsetiden satte han sig in i den katolska motreformationen och läste alt han kom över i detta ämne. Under dessa år i fängelset föddes Sigismund, som kom att räknas som en polsk arvprins.

Johan och hans hustru bliv frisläppta och det visade sig att kung Erik led ar svåra mentala rubbningar. Han blev avsatt och i januari år 1569 valde riksdagen Johan till kung. På försommaren kröntes Johan III och hans hustru Jagelonika i domkyrkan i Uppsala. Den ny kungen visste vad han ville arbeta med. Stockholm skulle bli en vacker plats med praktfulla kyrkor och Sverige skulle ansluta sig till den katolska kyrkan. År 1593 var han klar med allt förberedelsearbete. Han kunde driva igenom en ny kyrkohandbok, som tack vare att den hade röda pärmar kom att kallas för Röda Boken. Här fanns en helt annan och mycket katolsk gudstjänstordning och föreskrifter om hur bland annat ett barndop skulle gå till. De allra flesta i trakterna runt Uppsala och Stockholm ogillade detta. De blev av med sina prästtjänster och många av dessa flyttade till hertig Karls hertigdöme i Sörmland och des stiftstad Strängnäs. En av ledarna i denna grupp var Abraham Angermannus från Ångermanland. Han var född omkring 1540 och hade studerat i latinskolan i Gävle och sedan fortsatt sin utbildning vid universitetet i Rostock, som räknades som den lutherska kyrkans förnämsta lärosäte. Han kom hem, blev prästvigd och kunde konsten att förmedla Martin Luthers budskap så att många förstod vad detta gick ut på. När sedan striden om Röda Boken blossade upp, kunde inte Abraham Angermannus stanna kvar i landet utan gick i landsflykt.

Tiderna förändrades snabbt. Sigismund kröntes till polsk kung över Polen-Litauen år 1587 och var samtidigt tronföljare till Sverige. Fem år senare avled hans far Johan III. Nu ställdes allt på sin spets. Kunde Sverige ha en katolsk kung, som samtidigt regerade över det stora och katolska Polen? I all hast sammankallades ett möte i Uppsala där det bestämdes att vårt land i fortsättningen skulle vara protestantiskt. Efter detta kunde det utses en ny ärkebiskop, som måste vara renlärig lutheran. Valet föll på Abraham Angermannius, som vid biskopsvigningen svor en ed att vara kung Sigismund trogen. För att undvika bråk med den stridbare hertig Karl i Nyköping överlät Abraham Angermannius kröningen av den katolske kungen till en annan biskop.

Enligt ett beslut i rådet var hertig Karl ställföreträdande regent när Kung Sigismund var i Polen. Hertigen konstaterade att det var stor oreda i landet och ytterst få utanför städerna visste vad som gällde. Nu fick ärkebiskopen order om att ge sig ut på samma slag av visitationsresor, som förekom runt staden Rostick. Allt skulle gå snabbt och straffen verkställas omedelbart. Det kunde gälla stöld, otrohet i äktenskapet eller att ha utövat trolldom. Ärkebiskopen förhörde folket, som inte alltid förstod vad han menade. Många helt oskyldiga dömdes till hårda straff, som kunde vara offentlig risning eller böter. Efter varje visitation blev de oro i bygden. Till slut slog sig ett par byar samman och skickade en delegation till hertig Karl. Hertig Karl fick ett av alla sina vredesutbrott, inte över det klagande folket utan över ärkebiskopen. Han författade en skrivelse, som en ryttare fick överlämna till ärkebiskopen. De avskydda visitationerna stoppades och fick aldrig någon uppföljning. Ett resultat blev senare att lagstiftningen sågs över samt att det inrättades hovrätter, dit folk kunde vända sig och klaga över ett domsslut.

Grälen mellan hertig Karl och ärkebiskopen fortsatte, men gällde nu den nya kyrkohandboken. Den katolskinspirerade Röda Boken fick inte längre användas vid gudstjänster. Hertig Karl brydde sig in om ifall biskoparna fortsatte att använda påkostade och färggranna skrudar eller hade en underlig mössa på huvudet. Nu gällde det vad prästen skulle säga vid ett barndop. Hertigen menade att fraser om att driva ut Djävulen ur det nyfödda barnet måste försvinna. Ett litet barn var inte född i synd. Ärkebiskopen svarade ilsket att hertigen föredrog Jean Calvins tankar framför Martin Luthers läror. Hertig Karl hänvisade till Bibeln och att Jesus hade dött för våra synder. Grälet om dopet fick ett tragiskt slut för Abraham Angermannius. Han avskedades som ärkebiskop och ersattes av en mer samarbetsvillig ärkebiskop. De hetsiga diskussionerna om vad som skulle stå i den nya kyrkohandboken fortsatte till år 1606 och året därpå kunde hertig Karl krönas som kung Karl IX i Uppsala domkyrka.

Dessa religiösa stridigheter på hög nivå gjorde att Johan Skytte inte själv fick välja skriftligt material när det gällde hur kungabarnen skulle undervisas. Det finns anteckningar om att han ångrade att han inte hade studerat juridik utan föredragit matematik och mekanik. Det bestämdes att han som lagbok skulle använda Luthers katekes. När det gällde hur en kung skulle uppträda när han mötte allmänheten hade han en annan tolkning än Karl IX. I den svenska författningen stod det att en kung kunde vara Guds ställföreträdare på jorden. Vad innebar detta? Hur lyssnade man på Guds röst? Här kunde kungabarnen hitta svaret i Luthers katekes.

Både Karl IX och hans hustru drottning Kristina den äldre var häftiga och hade svårt att behärska sig. Detta var ingenting som barnen skulle ta efter. De måste lära sig att behärska sig. Trots alla sina brister var Karl IX en bra far för sina barn. Han såg till att de tidigt fick lära sig vad som gällde i rådet. Några diskussioner om vad som skulle stå i en kyrkohandbok var ingenting som de kungliga barnen fick undervisning om. Arvsynden. som det tidigare varit bråk om, var ingenting som Johan Skytte undervisade om.

Jag vet inte när arvsynden senare kom tillbaka i undervisningen. När jag gick i skolan i Göteborg på 1930-talet krävdes det av oss att vi skulle kunna rabbla syndabekännelsen. “Jag fattig, syndig människa, som i synd född. i alla mina livsdagar . . . ” Detta hade jag svårt att acceptera och kröp ofta ner under matsalsbordet och här kritiserade jag Gud. Jag hade en känsla av att han hörde vad jag sa och att samtidigt bordet skyddade mig från hans vredesutbrott. Min pappa var präst och det kom ofta oroliga mödrar och knackade på köksdörren. I köket sa de att de måste få fråga prästen om deras odöpta barn skulle brinna i helvetet och där förtäras av den eviga elden. De tillhörde baptistförsamlingen, som hade sin kyrka tvärs över gatan. I denna kyrka förkastades begreppet arvsynd och det var ett vuxendop som gällde. Skolornas kristendomsundervisning gjorde mammorna osäkra. Här hade min pappa samma åsikt som baptistkyrkan.

Jag har ett svagt minne av att prästen i samband med mina barns dop 1957 och 1961 sa någonting om att barn måste genom dopet frälsas från en nedärvd synd och ondska. Städningar av bokhyllor har fört med sig att min gamla psalmbok är på drift så jag har just nu ingen möjlighet att ta reda på vad som inom svenska kyrkan gällde före år 1965. Fram till pingst nästa år gäller det som står i psalmboken :
“Gud vill att vi skall leva i gemenskap med honom.
Därför har han sänt sin Son, Jesus Kristus
för att rädda oss från det onda.
Genom dopet föder han oss till ett nytt liv
För in oss i sin kyrka och ett liv i förening med honom
Detta gör han med detta barn, som nu skall döpas.”

När jag läser detta är det som att lyssna på hur det gick till när Johan Skytte för drygt 400 år sedan satt i skolsalen i den gamla borgen Tre Kronor och undervisade den blivande Gustav II Adolf i katekes.

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s