Fredrikssonsvägen i Hägersten

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Denna gråmulna februaridag fladdrar små snöflingor in från Östersjön. De läger sig som ett vitt lakan över Fredrikssonsvägen.

Fredrikssonsvägen har varit en del av min vardag i halva mitt liv. Den första gången jag traskade denna gata var sommaren 1967. Då var jag nyinflyttad och då gällde det ett bankärende i Västertotp. Numera använder jag denna gata som uppvärmning före en snabb och lång stavgångspromenad till Långbro via Fruängen.

Det är bara något enstaka hus som är ombyggt. Trädgårdarnas fruktträd har blivit större och gräsmattorna ser annorlunda ut. Höstens förföriska dofter har försvunnit. På 1960-talet fanns det hemmafruar i många av husen. De samlade in all frukt och kokade äppelmos och plommonmarmelad samt bakade äppelpajer för frysen. Denna tid är för längesedan förbi. Vi har kommit in i den ruttnande fallfruktens tidevarv.

Då var det inte populärt att köra bil på Fredrikssonsvägen. Gatan tillhörde barnen. Här samlades de efter skolan för att spela landhockey. Målen hade någon pappa snickrat i garaget och klubborna kostade omkring 30 kronor på Obs i Masmo. Ibland gick en klubba sönder och stoppades omedelbart in i den kombinerade ved- och oljepannan för att förvandlas till varmvatten. Tunnelbanan slutade i Skärholmen och det gällde att övertala mamma om det nödvändiga i att äga en ny klubba. Den måste hon löpa nästa gång hon tog ut bilen för att storhandla på Obs.

Idag är det annorlunda. Obsvaruhusen har försvunnit och Inga lågstadiebarn spelar landhockey på Fredrikssonsvägen. De går till skolan och fortsätter till fritids. Hemma är det datorspel som gäller. Landbandyn är ingenting för småknattarna och leksporten har flyttat från gatan in till någon idrottshall. På gymmet hörde jag hur en pappa beklagade sig över hur dyra klubborna har blivit och att landhockey inte längre är en lek på en bilfri gata. Han suckade och mumlade att när det gällde barnidrott var det bättre förr.

Biltrafiken på Fredrikssonvägen har knappast förändrats. Det nya inslaget är pappor, som stolt mitt i gatan skjuter en barnvagn framför sig samtidigt som de pratar i mobilen.

Denna vinter har gatan blivit annorlunda. Nu skall alla de gamla elledningarna grävas ner och på flera ställen finns det staket uppställda. Dessa skall göra så att ingen av misstag trillar ner i ett hål. I detta område bor flera tonåringar och man vet aldrig hur vimmelkantiga de kan bli efter en natts dataspelande hos en kompis. När jag kom som nyinflyttade till området förekom föräldralösa tonårsfester. Några enstaka gånger hade pappa glömt att låsa sitt barskåp. På runda fötter lufsade trallande tonåringar hem till den egna sängen. Vad deras mammor tyckte om detta är något man inte pratade om. Dagens mammor spanar gärna in sina nattsuddande ungdomar. De är nyfikna på vilka spel som är mest populära. Sedan kommer förmaningar om att borsta tänderna ordentligt. Coca-cola och chips kan föra med sig hål i tänderna.

Antagligen är jag ensam om att spana efter mitt områdes historia i de uppgrävda groparna på Fredrikssonsvägen. I de djupaste hålen går det att skymta gul sand längst ner. Det är ett minne från den tid när en grund sjö bredde ut sig i kvarteren runt gatan. De sista resterna av sjön dikades ut i slutet av 1920-talet i samband med att de första villorna byggdes. Högre upp på gatan mot Västertorp syns det inga spår av sjön. Här går det att ana sig till hur den bitande vinterkölden med kraftiga snöstormar från nordost formade naturen under 1600-talet. Vårarna kom sent och snösmältningen gick långsamt. När det blev augusti hade flera betesmarker förvandlats till mossrika träsk, som det ibland går att se spår av.

Ibland när jag går på Fredrikssonsvägen funderar jag på hur den kommer att se ut om hundra år. Kommer gatan och husen att förändras på grund av vi nu upplever snöfattigare och varmare vintrar?

 

2 thoughts on “Fredrikssonsvägen i Hägersten

  1. Du är inte ensam!
    Här är en till som älskar att gräva i vårt områdes brokiga historia. Visste du förresten att spårvagnskuren från Hägerstens allé står bevarad på en villatomt i Mälarhöjden som lusthus?
    Det arbete du gör är fantastiskt! Jag är så glad att jag hittat din blogg!

  2. Tack för spännande läsning om min barndoms kvarter! ( och ungdomstid) När min pappa byggde villan i början på S:t Mickelsg. rann det en bäck som det simmade ankor i, från åsen över tomten, den har jag aldrig sett några spår efter.
    Hälsningar från Ingrid från Djäknespelet

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s