Navots äng på Sjövikskajen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vid Sjövikskajen ligger Hägerstens församlings lilla kvarterskyrka. Intill ett av de stora fönstren står en modell av en eka. Den är fylld med sand. Här kan man ta ett ljus, tända det och stoppa ner det i sanden. Skepp är en kristen symbol, som vill påpeka för oss att vi sitter i livets båt och slängs hit och dit av lugna vågor, som ibland avbryts av häftiga stormar. Vi kan vara trygga. Det är Jesus som sitter vid rodret.

 

Områdets tidigare namn var Årsta Äng eller som i Carl Michael Bellmans lyrik Naboths äng. Naboth har aldrig bott i området utan var en vingårdsägare, som finns skildrad i kapitel 21 i den Första Kungaboken i Bibeln. I Bibel 2000 är stavningen ändrad till Navot.

 

En spännande sida hos Carl Michael Bellman är hans kunskaper om det Gamla Testamentet. Han gör aldrig någon tolkning av texten utan använder berättelserna som underlag för sina sånger. När det gäller Navot är det striden om vingården, som har varit inspirationskällan. Historien är lång och spännande och finns skildrad i de sista kapitlen i första Kungaboken i Gamla Testamentet. Kungariket, som kung David hade byggt upp, var nu delat. Den norra delen kallades för Israel och den södra för Juda. År 871 f. Kr. blev Achav kung över Israel. Han har skildrats som en religiös sökare. Viken gud skulle han hylla och offra till? Var det fädernas gud Jahve eller grannfolkens gud Baal? Fädernas gud var en bergsgud, som inte skulle avbildas och det fick inte förekomma några uppsluppna danser till någon staty. Här gällde budordet ”Du skall icke hava några gudar jämte mig”.

 

I israel regerade kung Achav, som skildras som en religiös tvivlare. Han borde tro på sina fäders Gud, som fört folket från Egypten genom öknen och sedan låtit folket bosätta sig runt floden Jordan. Ibland skildras han som en bergsgud med andra krav på sina troende än slättlandets Baal. Till Baals ära anordnades häftiga fester med uppsluppna danser kring en gudabild. Baal var slättfolkens gud.

 

Achav var gift med den feniciske kungens dotter Isebel. Hon var en hängiven dyrkare av Baal och i hennes ingick många baalspräster. På hennes initiativ startade en etnisk rensning. De, som hyllade Jahve, borde dödas. Då uppträdde judarnas profet Elia och lyckades gömma hundra präster i två olika bergsgrottor. När detta var gjort uttalade han en förbannelse över kungen och det otrogna folket. Straffet skulle komma. Regnen skulle sluta att falla och landet skulle plågas av torka.

 

På något sätt måste denna konflikt lösas. Det blev en maktkamp mellan de båda gudarna på toppen av berget Karmel. Två offerbål av sten skulle byggas, det skulle läggas ved på offeraltaren och överst en nyslaktad tjur. Sedan skulle de båda gudarna utan mänsklig hjälp tända eld på bålen.

 

Baalsprästerna fick börja. De gjorde allt som skulle göras och samlades sedan kring altaret. Ingenting hände, inte minsta lilla gnista syntes på offeraltaret. Efter detta blev det profeten Elias tur. När allt var klart fick prästerna gräva ett dike runt altaret och därefter hälla två krukor med vatten over den offrade tjuren och veden. Efter detta bad Elia till sina fäders gud. Då hände undret. Bålet flammade upp och allt förvandlades till aska.

 
Nu var det bevisat. Baal hade inte den makt som hans präster påstod. Efter detta kom ett moln glidande från havet. Regn strömmade ner från himlen och Achav fick i panik fly nedför berget. Elia var segraren. Han lät sina anhängare samla ihop baalsprästerna och föra som fångar till en bäck där de avrättades.

 

Då uttalade profeten Elia en profetia. Araméerna, som kung Salomo hade lyckats besegra, skulle komma tillbaka och i detta krig skulle kung Achav stupa och Isebell skulle trampas ihjäl av hästar. När det senaste hade skett skulle en flock vildhundar komma framrusande och slita sönder drottningens kropp.

 

Drottning Isebel hade inte varit med på berget och blev mycket bestört när hon hörde vad som hade hänt. Hennes ursinne mot det judiska folket växte. Från palatsets fönster kunde hon se ner på en vingård. Ägaren till den var juden Navot, som hade ärvt den av sin far. Drottning Isebel ville ha denna vingård för att använda den som köksträdgård. Nu övertalade hon sin make att söka upp Navot och be att få köpa vingården. Navot skakade på huvudet. Denna vingård hade han ärvt av sin far och han ville inte lämna den ifrån sig. Kung Achav såg då till att Navot blev dödad och kunde på så sätt bli ägare till vingården. Alla visste, förr eller senare skulle Israels gud straffa drottningen.

 

Det gick några år. Allt verkade lugnt tills den dag araméerna anföll. I detta krig dödades kung Achav och en ny kungaätt trädde fram. År 845 blev Jehu Israels kung och han har gjort sig känd i historien genom att fram som en galning med sina stridshästar. Något år senare utbröt oroligheter i Israel. De sista av den tidigare kungens ätt måste dödas. Nu skulle det bli slut med vilda fester till en främmande guds ära. Flera baalsdyrkare blev tveksamma och dessa fanns till och med bland drottning Isebels hovmän.

 
Kung Jehu stormade fram mot det palats där drottning Isebel bodde. Hon insåg att ett möte var oundvikligt. Hon klädde upp sig, satte upp håret och sminkade sig runt ögonen. Sedan skred hon fram till ett stort fönster för att på ett kvinnligt sätt ta emot kung Jehu. Hon hälsade honom som en kungamördare. Kung Jehu tittade upp mot fönstret och frågade med hög röst om det fanns någon som stod på hans sida. Då fattade några hovmän mod. De grep tag i drottningen och slängde ut henne genom fönstret. Kung Jehu var snabb. Han sporrade sina hästar och körde med dessa brutalt över drottningen.

 

Kung Jehu var segraren. Han gick in i palatset och hittade både mat och vin. När han kände sig mätt och belåten gav han order till sina tjänare att leta reda på den döda drottningen och begrava henne. De kunde inte utföra detta uppdrag. Det enda som fanns kvar var huvudet, händerna och fötterna. Kung Jehu svarade att nu hade profeten Elias förutsägelse gått i uppfyllelse. Vildhundarna hade slitit sönder drottning Isebels kropp och nu skulle den bli gödsel på åkermarken i Israel. Ingen i Israel skulle längre dyrka guden Baal.

 

Historien är fängslande och många har de senaste decennierna funderat över hur mycket som är sanning och hur mycket som är uppdiktat av en forntida författare. Kvar finns Carl Michael Bellmans sång om Navots äng och begreppet att fara fram som en Jehuv. Baalkultens centrum i Palmyra har sprängts sönder under det pågående inbördeskriget i Syrien.

 

Jag har suttit i drygt en vecka och försökt komma underfund med denna märkliga historia. Boktraven på köksbordet har växt och nu återstår bara tre böcker att plocka in i bokhyllan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s