Fredrik Sebardt Sankt Sigfrids kyrkas förste präst

Alla, som far med bil över Essingeleden, kan skymta ett rött kyrktorn. Jag får ibland frågor om detta torn och hur kyrkan användes idag. Den tillhör numera inte Hägerstens församling utan ägs av Missionsstiftet. Här samlas motståndarna till kvinnliga präster. Det är inte problemfritt att fira gudstjänst i denna kyrka, eftersom det saknas vatten och avlopp. Den förste präst som tjänstgjorde här var Fredrik Sebardt. Han var på mer än ett sätt en främling i närområdet. Han var född år 1876 och hade innan han studerade till präst varit officer i ingenjörstrupperna och umgicks i kretsen runt kronprinsessan Victoria. Fredrik Sebart prästvigdes år 1903 och tjänstgjorde i församlingen fram till år 1911.

Jag har i flera år funderat över varför Fredrik Sebardt valde bort militärlivet för att bli präst. Ett tänkbart svar är att han fick impulser till detta från kronprinsessan Victoria. Fredrik Sebardts far var hovapotekare i Mörbylånga på Öland och levererade sommartid all medicin till den kungliga familjen i deras sommarhem Solliden. Kronprinsessan Victoria ansåg att det var hennes plikt att vara en god husmor. Det gällde inte enbart att se till att det inte fick förekomma något snusk i köket utan också att personalen fick föda för själen. Detta innebar att personal och gäster varje söndag måste få lyssna på en predikan. Den stora salen möblerades om så att den påminde om en kyrka och ett litet bord pryddes med ett kors och tända ljus. Besökande stadsråd fick sitta längst fram och drängarna längst bak. Familjerna uppmanades att ta med sig sina barn. Det var i denna miljö som hovapotekarens son upplevde det kristna budskapet.    

Fredrik Sebardt delade biskop Gottfrid Billings teologiska tankar om hur Gud hade skapat samhället. Detta innebar att alla föddes in i en viss samhällsklass och i denna skulle man stanna kvar livet ut. Här gällde det att visa sin kristna tro och inte sträva att genom till exempel äktenskap eller studier flytta till en annan samhällsklass.  Här stödde han sig på Galatierbrevet kapitel 3.

Fredrik Sebardt kom till Sankt Sigfrids kyrka i en tid som sjöd av social oro. Bostäderna var dåliga och saknade rinnande vatten. Paratyfus var en vanlig dödsorsak. Inte långt ifrån kyrkan låg Liljeholmens Folkets hus där Hinke Bergegren ofta talade. Han var oerhört kritisk mot kristendomen. Det socialistiska slagordet hämtat från nationalekonomen Knut Wicksells tal i Folkets hus vid Centralstationen ekade i området. ”Ner med korset, tronen. svärdet och penningpungen”. Knut Wicksell var då professor i Lund och han dömdes för smädelse och dömdes till ett två månaders långt fängelsestraff, som han avtjänade i Ystad.

Strax nedanför kyrkan vid stranden av sjön Trekanten låg ett fåtal sommarstugor som gick att hyra. Vi vet en hel del om hyresgästerna tack vare att en sommar före storstrejken hyrde bankiren Olof Aschberg en av dessa. Några tankar på att gå till kyrkan hade inte sommargästerna. På andra sidan sjön låg Folkets hus och dit gick också sommargästerna. Det blev tungt att vara präst i denna del av Brännkyrka församling och mitt intryck är att Fredrik Sebardt flera gånger funderade på att sluta som präst. Hur mycket kontakt han hade med kronprinsessan och efter år 1907 hade med drottning Victoria vet vi inte.

Jag har i flera år funderat över vad Fredrik Sebardt tänkte när han tittade upp mot det målade glasfönstret, som fungerade som altartavla. Det föreställer kur lammet står på en tron och från denna rinner det ur fyra floder, som är en symbol för de fyra evangelierna- Mitt intryck är att Fredrik Sebardt helst sökte sig till evangelium enligt Johannes. Det inleds med de fascinerande orden ”I begynnelsen fanns Ordet, och ordet det var Gud”- Det var med ordet han skulle få sin del av Brännkyrka församling att inse att kyrkan behövdes.

Jag vet inte om Fredrik Sebart upplevde att han misslyckades. Både han och hans hustru gjorde sitt yttersta att skapa en levande församling med ungdomsverksamhet. Någon större framgång hade de inte. ÅR 1911 fick Fredrik Sebart en tjänst i Jakobs församling, men hans verksamhet syns inte i församlingens handlingar. Då hade Gustav V blivit kung och hans hustru drottning Victoria upplevde sig som en landsmoder. Hennes specialintresse var örlogsflottan. Nu borde det finnas en handledning för hur korum och gudstjänster skulle äga rum på flottans fartyg. En sådan saknades och hon tog kontakt med biskop Gottfrid Billingen, som sedan gav Fredrik Sebardt i uppdrag att sammanställa en sådan handledning.

Jag vet inte hur folket i Jakobs församling uppskattade Fredrik Sebardt. Den allmänna och lika rösträtten var inte genomförd. Socialister och liberaler fanns överallt och Hjalmar Branting hade år 1897 kommit in i riksdagen. Det fanns en stor grupp både män och kvinnor, som önskade att vårt land skulle bli republik. Att då vara nära vän med drottning Victoria var en nackdel.

År 1913 ingrep drottningen. Tjänsten som legationspräst i Berlin hade blivit ledig och Fredrik Sebardt fick den. Han stannade kvar på denna tjänst till år 1928 när han efterträddes av Birger Forell.

Drottning Victoria kom flera gånger på besök i den svenska kyrkan i Berlin och hon engagerade sig i prästens arbete.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s