Katrinebergs gård och Adolf ludvig Levin

År 1755 är ett årtal som har försvunnit i historieböckerna. I de sydvästra förorterna har de stor betydelse. Det var nu som Adolf Ludvig Levin köpte ett stort område mellan Årstaviken och sjön Trekanten och låt uppföra gården Katrineberg. Han var en tysk jude och för att få tillstånd att äga mark måste han avsäga sig sin judiska tro och bli protestant. För att detta skulle kunna ske kallades han till förhör hos ärkebiskopen. När detta var klart döptes han i Slottskyrkan och kung Adolf Fredrik var hans fadder och fick då dopnamnet Adolf. Vem som Hade bett honom flytta till vårt land är oklart. Han kom att spela och undanskymd roll i det politiska livet.

Katrineberg ligger vid en nu bortforslad rullstensås och här fanns bra tillgång till dricksvatten. Adolf Ludvig Levin var driftig och utnyttjade möjligheten att få bidrag var att starta en manufaktur. Manufaktur betyder att man tillverkade med hantverksmetodet en serie likadana varor. Levin insåg snabbt att det svenskarna behövde var bäddsoffor och skor. Bäddsofforna blev en framgång och de såldes också till länder på den andra sidan av Östersjön. Han blev förmögen och köpte det Stenbockska palatset på Riddarholmen.

Adolf Levin var ingen politiker och var inte engagerad i bråket mellan de två stora partierna Hattar och Mössor. Han hade kontakt med kung Adolf Fredrik och dennes hustru den dominanta Lovisa Ulrika

Större delen av 1700-talet brukar kallas för frihetstiden, en tid när de olika politiska partierna bestämde vilka som skulle sitta i rådet. Hör togs alla beslut och kungen hade ingenting att såga till om- De två partierna var Hattarna och mössorna. Riksdagen var indelat i fyra stånd och det hörde till vanligheterna att dela ut mutor till riksdagsmännen för att de skulle rösta på ett bestämt sätt. Fransmännen var frikostiga med mutor till hattarna. Kungen Adolf Fredrik, var inte road av politik utan gillade att syssla med trähantverk. Till skillnad från sin hustru avskydde han att folket skulle bjudas in och titta på när han åt frukost i sim sängkammare. Når han sommartid i Ulriksdals hade tillfälle smet han ut, tog med sig en vinflaska och ett par glas och bjöd bönderna på ett glas vin.  

Adolf Fredriks viljestarka hustru var av en helt annan mening. Kungen måste ta tillbaka sin makt och hon tänkte genom en statskupp ta kontroll över landet. För att lyckas med detta måste hon kunna muta flera riksdagsmän. Till sin hjälp fick hon greve Erik Brahe. Nu gällde det att skaffa fram pengar så att hon kunde muta riksdagsmännen att återinföra kungens rättigheter att regera landet. Från att vara en drottning utan makt blev hon en lagbrytare. I tysthet lånade hon juvelerna i skattkammaren, smugglade ut dem ur landet till Hamburg, där en tysk bankir fick i uppdrag att pantsätta dem. Detta skedde och när allt var klart tog bankiren kontakt med några i Hattarna. Dessa män insåg vad som hade hänt och krävde att alla i Rådet skulle få se juvelerna. Drottningen greps av panik och lyckades förhala ärendet. På något sätt måste juvelerna komma tillbaka till Stockholm.

Vem i hovet som kontaktade en tysk-judisk bankir vet vi inte. Det var Ludvig Levin som kom och han lyckades orda ett lån så att juvelerna kunde skickas tillbaka.  I slutet av året var allt klart och Rådet kunde få titta på juvelerna. Vem som slutligen betalade lånet framgår inte av den litteratur jag har tillgång till. Drottningen ansågs som en säkerhetsrisk och det gick inte att avrätta henne. Hennes rådgivare Erik Brahe dömdes till döden och blev till folkets stora förtjusning halshuggen på Riddarholmstorget.

Gustav III var nio år när detta kände. Han var brådmogen och tog illa vid sig. Med frihetstidens oklara regler kunde ingen i kungafamiljen känna sig säker. Han kände stor gemenskap med judarna, som hjälp hans mor ur en knepig situation. judarna skulle inte tvingas att byta religion utan få bo och arbeta i de stora städerna.

Adolf Ludvig Levin insåg snabbt att verksamheten måste växa. Runt Katrineberg växte andra företag upp. Ett företag, som fortfarande finns kvar, är brädgården. Släkten Becker kom och här tillverkades färger av olika slag och till en början förbandsmaterial och sårsalvor. Det hände att arbetarna med bäddsoffor skadade sig och då måste det finnas sjukvårdsutrustning. Adolf Levins dotter gifte in sig i släkten Becker. Adolf Levin blev med åren mycket förmögen och köpte det Stenbockska palatset på Riddarholmen.

Gustav III hade byggnadsplaner. I Haga ville han ha ett stort slott och ett stall för 400 hästar. Tomterna skakades ut och grunderna grävdes, rosa tegel till slottet och gråsten till stallgrunde. Mer än så blev det inte. På en maskeradbal den 16 mars 1792 blev Gustav III skjuten och knappt två veckor senare avled han. Då fanns det inga pengar i statens kassakista.

Adolf Ludvig Levin hade inte glömt att det var Gustav III som gjort det möjligt för judar att bo och arbeta i Sverige utan att tvingas byta religion. Han köpte byggnadsmateriel för slott och stall. Det rosafärgade teglet användes för att bygga om det Stenbockska palatset och gråstenen för stallet blev en mur Katrineberg. Muren är byggd utan cement och är ett mästerverk, som fortfarande finns kvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s