Rakhyvlar eller marsipangrisar?

Rakhyvlar eller marsipangrisar?

Som anhörigvårdare måste jag kunna klara av alla sorters inköp, också sådant som jag inte vet hur de ser ut i verkligheten. Vi har en trave med kataloger från olika företag och min make David prickar för vad han behöver och sedan kliver jag iväg och köper detta. Ibland är detta knepigt eftersom det inte är säkert att bilden i katalogen stämmer dåligt överens med hur föremålet exponeras i katalogen

För att par dagar sedan fick jag i uppgift att köpa en storförpackning av engångsrakhyvlar hos Clas Olson i Skärholmen. Innan jag klev in i denna affär hade jag beställt en bok på biblioteket, varit på Pressbyrån och tittat på lämpligt julgodis till min personlige tränare Johan och lämnat prylar hos Myrorna. Det första jag såg hos Myrorna var en trave med skära tofflor, som var dekorerade som julgrisar. De påminde slående om en jultårta från konditoriet.

Med huvudet fullt av skärt godis klev jag in på Clas Olson. Här hade man låtit olika varor byta plats och på alla lediga platser stod det julbockar och plastjulgranar, hyllarna dignade av elektriska adventsljusstakar och i taket dinglade stjärnor och ljusslingor. Jag letade länge och förgäves efter hyllan med rakhyvlar. Dessa nödvändiga prylar hade försvunnit och ersatts med luciakronor av plast. Eftersom det var lång kö vid informationsdisken frågade jag en vänlig gråhårsfarbror var de fanns.

”Stöldbegärliga, stöldbegärliga, suckade han högt. ”De säljs i kassan.”

Kön till kassan ringlade sig fram bland ficklampor lämpliga för strömavbrott, julgransbelysningar, halstabletter och påsar med skumgummigodis. När det blev min tur stack jag fram katalogen, pekade på bilden med rakhyvlarna och bad att få en sådan förpackning. Den unge grabben i kassan tittade på mig som om jag inte vore riktigt klok. Han pekade med tummen bort mot en stor låda.
”Där”, sa han ganska nedlåtande.
”Förlåt, jag ser inte,” sa jag så försynt jag kunde.
”Okej”, sa grabben. ”Det är ju jul och då skall man vara snäll.”

Han lämnade sin plats vid kassan, gick några steg till lådan och kom tillbaka med en plastpåse vars innehåll påminde om benen på ilsket skära marsipangrisar. Bakom mig i kön stod en mamma med två förskolebarn. Hon tittade förskräckt ner i sin kundkorg där det låg två förpackningar med likadana rakhyvlar.

”Oj då, jag trodde det var godis. Mina barn tjatade om godis så därför passade jag på att handla här där godiset är billigare än på Pressbyrån eller ICA.”

Nu började alla i kön skratta glatt och önska varandra god jul med rikligt med julgodis.
Grabben i kassan log.
”Glöm inte att köpa tandborstar och fluortandkräm!” Så vände han sig till barnen:

”Tomten skulle inte gilla om ni får mängder av hål i tänderna på nyårsafton.”

2 thoughts on “Rakhyvlar eller marsipangrisar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s