Min kutrygg

Min kutrygg

Jag har haft problem med min kutande rygg sedan jag var i femårsåldern. Anledningen till detta är flera. En av dem är min religiösa uppfostran i Göteborg på 1930-talet. Hela min släkt var övertygad om att en kutryggig flicka hade lättare att ta del av Guds nåd än en rakryggad, som säkert inte skulle dra sig för at blänga rakt genom molnen på Vår Herre och då fråga honom varför flickor hade mindre värde än pojkar. En annan anledning var att jag plågades av brist på D-vitamin. Fiskleverolja fanns ibland att köpa på apoteken. När den kom in kommenderades hembiträdena i de förmögna familjerna att ställa sig i kön framför den extradisk där apotekets flaskdiskerska med barsk min sålde den åtråvärda och dyra barnmedicinen.

I skolan blev det problem, eftersom många lärare ansåg att urusel hållning var detsamma som dålig karaktär. I en flickbok läste jag att man fick bra hållning av att gå med en bok på huvudet. Jag försökte, men boken gled alltid av. Då gav jag upp.

Under alla de år som har gått har jag ibland försökt rätta till mina fula ryggproblem. Tyvärr har jag aldrig tidigare varit tillräckligt uthållig för att lyckas. När jag nu ett par gånger i vevkan går till House of Shapes för att träna blir jag ständigt påmind om min fula rygg. Det finns speglar överallt dock med undantag för det hörn när boxningssäcken dinglar ner från taket. När jag nu tittar på bilder från mina boxningslektioner med Johan inser jag att något måste göras. Johan är alltid fylld av framtidstro. Han intalar mig att jag trots min ålder kan rätta till många skavanker i kroppen. Under de två år jag tränat för Johan har jag blivit ett par cm längre.

I våras stötte jag på en magdansös, som intensivtränade helt ensam på den plats, som är avsedd för stretching. Hon var så koncentrerad på sina rörelser att hon inte märkte försynta viskningar om att hon inte fick breda ut sig hur mycket som helst. Jag letade reda på en vrå mellan magdansösen och en grabb, som kämpade med vikter i händerna på balansbollen. I smyg studerade jag magdansösens övningar och såg hur hon använde en lång trästav som hjälpmedel. Hemma tog jag fram städmoppen och tränade på de övningar jag snappat upp. Nästan genast märkte jag att de gjorde att jag fick lättare att räta å ryggen. Nu försöker jag göra dessa övningar ett par gånger i veckan, hemma eller på gymet. Gymet har den stora fördel att jag kan se mig i spegeln när jag kämpar med min fula rygg.

Den svåraste av magdansösens övningar är att lägga stången bakom ryggen strax nedanför axlarna och trycka ryggen mot stången och att samtidigt hålla in magen i ungefär 15 sekunder. Efter att ha gjort detta tio gånger känns ryggen rak och stel som en pinne. Då drar jag på mig mina boxningshandskar och slår intensivt mot boxningsbollen samtidigt som jag förmanar mig själv att inte kuta med ryggen. Efter ungefär hundra slag är det dags att stretcha ordentligt innan den härligt varma duschen väntar.

Igår bad jag min medkämpe Ingrid att fotografera mig när jag tränade hållningsövningarna. Efteråt kom flera och frågade vad jag höll på med. Jag berättade om min dåliga hållning och fick höra mycket om andras bekymmer med ful hållning. I min ungdom upplevde många flickor att Gud inte gillade rakryggade tjejer. Idag kräver datorn snabbhet i fingrarna och koncentration. Då faller ryggen ihop.

På vägen hem från gymet slog träningsvärken i ryggen till. Jag tänkte på vad Johan brukar säga:
”Det är aldrig för sent att rätta till gamla kroppsliga skavanker. Sedan gäller det att förebygga och inte skaffa sig några nya”

Min förhoppning är att jag under det år 2013 skall bli av med min kutrygg och bli ett par cm längre. Jag hoppas att magdansösen, som varit försvunnen på gymet sedan i maj, kommer tillbaka så att jag kan tacka henne för all inspiration hon har, utan att själv veta om det, givit mig.

6 tankar om “Min kutrygg

  1. Ping: Dåtid, historiegeneraliseringar och ägg i vattenglas — Lotten

  2. Det bästa jag vet är att sitta och fika med min farmor under tidiga nätter. Då vi diskuterar och hon berättar ibland hur det var när hon var ung. Dock så blir det alldeles för sällan. Jag är jätteglad att jag har hittat hit till din blogg och läsa alla dina fantastiska berättelser. Dessutom har du några år mer att berätta om då farmor är född 47. Det är superspännande att läsa om även om händelserna i sig inte är särsilt spännande. Tack för att du delar med dig.
    /Jessica 18 år 🙂

  3. Hej! Jag hittade din blogg genom http://jessicaclaren.com/wordpress/ och jag var tvungen att gå in och kolla!! När jag såg detta inlägget blev jag så OTROLIGT glad och stolt!! Jag jobbar som gyminstruktör i halmstad på två gym, och blir så glad över att vuxna, äldre kommer och tränar i gymmet. Och jag får en ledsen känsla inombords när jag hör äldre, ny tveksamma säga att jag kan inte, det är inget för en sådan gammal som mig, eller vad de nu kommer för en dålig kommentar. Vad man än säger är egentligen bara åldern en siffta på ett papper, eller hur??!!! Därför blir jag så otroligt glad och stolt över dig. Extremt glad. Kommer titta in här många gånger fram över igen.

  4. Det är bra med målsättningar. Ung som gammal. Du är duktig på sådant o som Carina skriver inspirerande. Jag önskar Dig allt gott med alltihop under 2013.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s