Efter nyårsnatten

Efter nyårsnatten

Min nyårsdag är frusen. Det hjälper dåligt att solen då och då under dagens lopp har tittat in genom mina fönster. Allt det kalla, bullriga och ogästvänliga efter nyårsnatten sitter som en isklump inne i mig.

Jag är anhörigvårdare år min make David och hade alltså ingen lust att helt ensam ge mig ut i nöjessvängen igår på kvällen. Det var alldeles tillräckligt med en skön pratstund, vitt vin och en liten smörgås med räkost. Det har varit mindre smällande i mina kvarter denna jul än tidigare jular. Därför var jag helt oförberedd på det dundrande, gnistrande och sprakande oväsen, som bröt ut en halvtimme före midnatt. Mitt intryck var att nästan varenda granne hade varit och köpt minst en storförpackning av raketer.

Det slog ut regn av gnistor från alla håll. En av grannarna hade riktat sina raketer så att de släppte ut sina flammor rakt över vårt nylagda villatak. Jag bet ihop tänderna för att inte skrika högt. Vad skulle hände om detta heta gnistregn tände eld på de grenar, som blåst ner på taket? Jag slog bort dessa obehagliga tankar och beslöt mig för att inte väcka min make, som sov lugnt i sin säng. Hur han lyckades sova i detta oväsen förstår jag inte.

Plötsligt var det tolvslaget och jag tyckte jag borde ta del av nyårsfirandet på Skansen med Jan Malmsjös uppläsning av dikten om nyårsklockorna. Precis då tilltog oväsendet på gatan och i en av grannträdgårdarna. Tonåringar skrek som besatta och en hund längre bort skällde ut sin rädsla. Den enda behållningen jag fick av utsändningen från Skansen var att Jan Malmsjö mest påminde om en osympatisk prost från någon film av Ingemar Bergman. Hans röst drunknade i allt oväsen från grannarnas trädgårdstomter och tonåringarnas ölskrål från gatan. I ren panik stängde jag av utsändningen från Skansen och ställde mig för att glo ilsket rakt ut i vintermörkret. På den lilla snödrivan mellan min kompost och grannens vildvuxna häck av blomsterhallon stod en mörk och skälvande vålnad. När jag tittade närmare såg jag att det var ett skräckslaget rådjur.

En halvtimme senare var allt oväsen över och de skrålande ungdomarna hade försvunnit in i någon av villorna. En lätt stank av brandrök blandades med doften av mina hyacinter i mitt kök. Nu huttrade jag av kyla och av den skräck för eldsvåda, som fortfarande satt kvar som en spik i kroppen på mig. För att bli varm drack jag ett glas med rödvin och hett vatten. Trots detta dröjde det mer än två timmar innan jag lyckades somna. Tyvärr blev sömnen allt annat än lugn. Jag kunde inte slappna av.

Dagen har skridit fram i en trist snigelfart. Jag hoppades att nyårskonserten från Wien skulle få både kropp och tanke att komma till ro. Min besvikelse blev stor av en flock musiker som spelade utan inlevelse och en dirigent som sprang ut och in på scenen som en kissnödig hanhund. När solen sken in genom mina vintersmutsiga fönster tröttnade jag på wienermusiken, jag tog jag kameran och gick ut för att se om jag kunde hitta några spår av rådjuret. Det kunde jag inte, men upptäckte att marken kring den risiga häcken doftade tidig vår. Jag letade reda på en spade och tryckte ner den i komposten. Ingenting var fruset och jag funderade på om jag, trots mina vinglande ben, skulle dra på mig arbetsbyxor och börja gräva om komposten. Då försvann den bleka vintersolen in i ett töcken och jag gick in i stugvärmen. Då upptäckte jag att jag frös.

Nu har det gått ett par timmar och jag känner mig fortfarande frusen. Dessutom funderar jag på hur mycket tungmetaller grannarna med hjälp av sina raketer har spritt ut i min trädgård. Borde de inte be mig om lov innan de börjar med denna nedskräpning?

Det är tidig kväll och allt är tyst i mitt kvarter Sprätthöken. Snart är det dags att titta på vad kungafamiljen har haft för sig under år 2012. Jag skall inte göra som damerna i Skärholmen och skåla för prinsessan Estelle i skär champagne. För min del blir det bara en mugg med varmt örtte.

Nu önskar jag mina läsare en trevlig fortsättning på år 2013.

4 tankar om “Efter nyårsnatten

  1. Vilken underbar blogg du har! Jag är 21 år och tränar regelbunder och läser olika bloggar då och då och hamnade här av en slump och jag kommer garanterat att titta in här ofta. Du skriver fantastiskt väl. God fortsättning och lycka till med ryggen! Kram

  2. Carin, du skriver så härligt! Du borde ge ut en bok, jag tror att du har ett fantastiskt språk som bara bubblar på insidan!

  3. Janne Malmsjö var en riktigt osympatisk prost i Fanny och Alexander, hans kanske bästa rollgestaltning någonsin. Efter det har hans alla andra roller mest verkat som mindre vassa försök till upprepning.

  4. På samma ställe där de värsta festligheterna gick av stapeln igår har det nu börjat snöa. För att muntra upp besökare och vandrare så har turistföreningen tänt eldar och bjuder å varmt vin. God fortsättning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s