Pojkleksaker, apelsiner och bananer

Pojkleksaker, apelsiner och bananer

För drygt en vecka sedan fick jag ett mail från Stockholms Stadsmission. Jag var inbjuden till en fest på deras skola i Gröndal. Anledningen till detta var att jag för cirka 20 år sedan fick hederstiteln ”skolfaster”. Detta berodde på att två av min makes brorsbarn arbetade som lärare på Stadsmissionens folkhögskola i Gröndal. Skolan hade behov av att någon kom och berättade dels om svunna tider vid Liljeholmens tunnelbanestation och även hur det var att växa upp på 1930-talet, den tid som präglades av rasbiologiskt tänkande, arbetslöshet och hur olika pojkar och flickor behandlades av sin familj, skolan och samhället.

Alla visste under min uppväxttid att flickor var mindre begåvade än pojkar. Detta berodde på att de hade mindre huvud och borde därför avrådas från att studera matematik och fysik. Det vanliga var att skolpojkarna lärde sig de långa och svårstavade orden addition, subtraktion och multiplikation. I den skola jag gick var det förbjudet för en flicka att använda dessa ord. Vi måste säga lägga ihop, ta bort och gångra.

Alla barn delades in i två grupper, äkta och oäkta. När de äkta barnen föddes måste mamman vara gift med barnens pappa. De ogifta mödrarnas barn kallades för oäkta och för dem gällde speciella regler. Det var inte självklart att en begåvad och oäkta pojke skulle få gå på ett högre allmänt pojkläroverk. Eftersom pappa var präst och vi hade ett vigselrum hemma kunde jag som barn se vad detta innebar. Det hände mer än en gång att en brud i för liten mammaklänning kom instapplande med en man för att i sista stunden gifta sig. En gång gick fostervattnet mitt under vigseln. Mamma, som var bröllopsvittne rusade till telefonen och ringde efter en taxi och pappa lät orden rusa fram för att snabbt kunna avsluta vigselakten. Av vad jag senare hörde föddes det äkta barnet i taxibilen.

Det fanns en annan indelning av barn, som troligtvis bara tillämpades i vissa delar av de större städerna. Barnen klassades som A, B eller C. A-barnen kunde vid vissa högtidliga tillfällen få en gratis banan eller apelsin på barnsjukhusen. För att vara A-barn skulle man ha blå ögon, ljust och självlockigt hår. Utan svårighet kunde dessa barn lära sig rabbla katekesen och för flickorna gällde det att kunna klä av och på en fånig babydocka och snyggt kunna rita av medlemmar ur den svenska kungafamiljen. C-barnen var mörka och hade svårt för att lära sig katekesen utantill. De var i riskzonen för att bli steriliserade.

Jag hade svart och spikrakt hår och nötbruna ögon. Mina favoritleksaker var en nallebjörn och min brors lastbil. Det kunde hända att jag under någon syföreningstants vakande ögon fick leka med min fem år äldre brors elektriska tåg. Detta var otroligt roligt och när jag efter detta nöje skulle drillas i att klä på babydockan tyckte jag livet var orättvist. Det hela blev ännu mer obehagligt eftersom min bror stod bredvid och hånflinade åt min fumlighet. Han var grabb och skulle därför aldrig behöva ägna sig åt sådana kvinnogöromål som att byta blöjor på småbarn.

En dag ett par år innan jag började skolan slängde min äldste bror i vredesmod ifrån sig Euklides lära i geometri på köksgolvet. Jag tyckte boken såg rolig upp och plockade upp den. Jag kunde inte läsa men teckningarna med rektanglar, kvadrater och trianglar roade mig. Jag hittade en pennstump och började rita av bilderna. Nu fylldes jag av glädje och jag letade reda på en trasig tumstock i städskåpet och började mäta olika små föremål och rita av dem . Papper efter papper fylldes med i min mammas ögon märkliga bilder. Hon avskydde geometri och visste inte om hon skulle ta tumstocken ifrån mig.

När jag sedan började skolan blev tisdagarna fasansfulla. Då hade vi katekesförhör. Jag hörde till de sämsta i klassen när det gällde att rabbla katekes. Denna tisdagsplåga pågick i fem år. När dessa hemska läxor var extra långa undrade jag om jag skulle tappa min B-klassning och bli ett C-barn. Vad det innebar att bli steriliserad hade jag inte den minsta aning om, bara att det var ett straff för att jag inte kunde mina katekesläxor.

Att berätta om min märkliga barndom för en yngre generation är svårt. Många har svårt att ta till sig vad som hände och undrar varför 1930-talets flickor inte gjorde revolution och började slåss med paraplyer eller städredskap. Visst hade jag lust, men jag vågade inte. I mitt inre fanns en bild av ett mycket hotfullt samhälle, ett samhälle som hatade mörkhåriga flickor.

Samhället och skolan har gradvist förändrats. I slutet av 1940-talet försvann katekesen från skolundervisningen och knappt 20 år senare berätta Lill-Babs i TV hur det var att leva som ogift mor och ha ett oäkta barn. Sedan konstaterade psykologer att huvudets storlek inte hade något med intelligens att göra. En flicka med ett litet huvud kunde mycket väl vara bäst i klassen i matematik.

Nu tycker jag att livet leker för mig. I köket har jag en leksakslåda, som är fylld med roliga verktyg som en elektrisk borrmaskin, en skruvdragare, en liten batteridriven häcksax och mycket annat. Jag tror inte att jag skulle njuta lika mycket av dessa prylar om jag inte som barn ständigt fått höra att det var att bryta mot Guds lag att leka med pojkleksaker. Katekesrabblandet hade en stor fördel. Jag hade inga svårigheter att lära mig den krångliga tyska ordföljden.

Min make David är också mörk. Hans hemby låg långt från ett sjukhus och ingen hade varken tid eller råd att fara till Värnamo för att bokstavsbestämma sitt barn. Byskolan var en varannandagsskola och där var undervisningen koncentrerad till det allra viktigaste. Det enda som eleverna behövde lära sig utantill var vissa nationella sånger och några vanliga psalmer. Undervisningen var lika könsneutral som en motorvärmare är idag.

Jag saknar åren som Stadsmissionens ”skolfaster.” Det skulle vara roligt att komma tillbaka till en skolklass. Idag skulle jag ta med mig bananer, tumstock, borrmaskin och ett paket blöjor för att demonstrera hur samhället har ändrats. Ve den flicka som inte kan skruva ihop ett byggsatsbord från IKEA och fy skäms på den pojke som inte kan byta blöjor på ett litet barn! Bananer och apelsiner, som vara dyra under 1930-talet, är numera vardagsmat för båda könen och också oberoende på vilken hårfärg man har.

16 thoughts on “Pojkleksaker, apelsiner och bananer

  1. Pingback: Dåtid, historiegeneraliseringar och ägg i vattenglas — Lotten

  2. Pingback: Carin på sprätthöken | Mona i Australien

  3. Fantastiskt skrivet och som småbarnsförälder idag ser jag både paralleller (t ex att flickor och pojkar förväntas leka med olika leksaker) och stora skillnader (synen på oäkta barn inte minst) mot idag. Jag kommer absolut att fortsätta följa din blogg 🙂

  4. Vilken underbar blog du har och vilken berättare du är! Jag hittade hit tack vare en god vän nu ikväll och är här för att stanna!

  5. Carin, vilken lycka att finna din plats på nätet. Du skriver fantastiskt. Du tar hand om din man och ditt liv och jag är mitt i småbarnsåren (och träning 🙂 men vad sägs om en kaffe i bästa liv. Jag tror vi skulle gilla varandra och skratta bra tillsammans 🙂

    Kram på dig, Hanna

  6. Åh vad bra du skriver!

    För att inte tala om hur viktigt det är att det finns de som berättar om hur det var för inte speciellt länge sedan.

    Nu ska jag läsa mera! 🙂

  7. Oj, det här var det första inlägget jag läste på din blogg, men jag kommer garanterat komma tillbaka. Sånt här är jätteintressant att höra från någon som faktiskt her upplevt det!

  8. Vilka erfarenheter du bär på. Tack för att du delar med dig till oss 🙂
    Ditt inlägg ger mig hopp att vi kan fortsätta förändra och utvecklas. Det kommer kanske en dag när det manliga och kvinnliga värderas lika. Vi är olika och det är våra styrkor. Alla barn är värdefulla oavsett hårfärg, etnicitet och samhällsbakgrund.

  9. Jag älskar det! Vidarebefodrar även detta till min väninna i Lund som är 10 år yngre än Du. Hon kommer också att älska det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s