Statligt studiestöd

Statligt studiestöd

I dagarna borde alla studenter fira att det är 60 år sedan som staten gick i borgen för att studenter skulle kunna få låna pengar till sin utbildning. När detta hände var Tage Erlander statsminister och den man i regeringen som såg till att förslaget gick igenom var Ragnar Edenman. Denna efterlängtade reform klubbades igenom i riksdagen ungefär samtidigt som min pappa betalade av de sista av de lån, som hans äldre syskon hade beviljat honom i samband med hans studier i teologi 40 år tidigare.

Jag har tydliga minnen om vad de konservativa prästerna i Göteborg ansåg om detta beslut.

”Fasansfullt! Nu kan vilken bondtölp som helst bli biskop och en vanlig arbetartjej från Masthugget bli professor. Detta är ett grovt brott mot aposteln Paulus, som gärna predikade om att skomakarna skulle stanna kvar vid sina läster.”

När prästerna på kalas hemma hos oss yttrade detta tyckte jag att de var orättvisa mot de studenter, som vågade låna pengar till sin utbildning och göra en klassresa. Detta skulle jag aldrig ha sagt. Att studiebegåvade pojkar och flickor skulle kunna bli mer än folkskollärare och sjuksköterskor var stötande, eftersom det förde med sig att de gamla akademikerfamiljerna inte längre kunde räkna med att deras söner utan större svårigheter skulle kunna nå samhällets toppar. På den tiden var det otänkbart att en flicka skulle kunna bli biskop.

Det enda min pappa sa i denna debatt var att för att lyckas med studier fodrades utöver pengar bra sittmuskler och tålamod för att orka med att sitta och plugga minst sex timmar varje dag.

Det hela började med för hundra år sedan när min pappas förmögne och ogifte farbror i Chicago dog. Han hade testamenterat sin förmögenhet till brorsbarnen i Göteborg. Min farmor, hade när detta hände, varit änka i tio år och under stora umbäranden kostat på den äldsta dottern Signes utbildning till folkskollärare. Nu var det Signes tur att se till att de fyra yngre syskonen fick utbildning. Signe fick naturligtvis inte gifta sig, hon skulle bland annat se till att gamla mamma inte svalt ihjäl. När pengarna från Chicago kom bestämde min farmor att den yngste sonen Theodor skulle bli präst. Han var studiebegåvad och skulle säkert kunna bli biskop. Naturligtvis skulle inte Theodor gifta sig utan bo kvar hemma i sitt torftiga pojkrum.

Jag har hört flera berättelser om hur rasande farmor och faster Signe blev när pappa Theodor gifte sig och fick sin första prästtjänst i Visby. Pengarna krävdes omedelbart tillbaka. Pappa hade svikit familjen. Lönen som präst var inte stor och pappa hade sin familj att försörja. Han hade därför stora svårigheter att genast betala av lånen från syskonen.

Åren gick, jag föddes och pappa fick tjänst i Göteborg. Pappas syskon kom och gick ut och in genom vår dörr som de tyckte. Under barndomsåren upplevde jag mina ogifta fastrar som uråldriga monster, som ansåg att de hade rätt att regera vår familj. Ingen hemma vågade säga emot dem.

Grälen mellan pappa och hans syskon hade utbytts mot hotfulla muttrande, som kulminerade under de traditionella julmiddagarna. Farmor och pappas ogifta syskon skulle naturligtvis då få det bästa av julmaten och kvar till mig blev ibland bara lutfisksås och kokt potatis. Faster Signe brukade höja långfingret och med ilska i rösten förkunna att jag var en bortskämd flicksnärta som krävde att få smaka på julskinkan. Ibland fick jag en bit och kunde i tysthet konstatera att jag egentligen inte gillade denna maträtt, som dallrade av gråvitt späck. Jag satt under dessa trista middagar och längtade efter rårivna morötter och stuvad spenat.

Faster Signe brukade komma varje vår på det årliga kalaset för pappas ämbetsbröder. Hon sa aldrig speciellt mycket utan brukade bara nicka instämmande. Våren 1953, när möjligheten för underklassens barn att studera vid universitet hade öppnats, nickade faster Signe instämmande och sa att hon tyckte förslaget var uruselt. Nu skulle arbetarbarnens föräldrar kräva att folkskollärarna skärpte sig och drillade alla barn så att de kunde komma in på läroverk eller flickskolor. Det skulle bli mer arbete, fler skrivböcker att rätta.

Hösten 1954 träffade jag av en slump min make David, som pluggade kemi på Chalmers tekniska högskola. Han hörde till den första kull studenter, som nu hade fått möjlighet att finansiera sina studier. David hade lämnat livet som lantarbetare i Småland bakom sig och siktade på ett jobb i en stad, ett jobb där det inte krävdes att korna skulle mjölkas och att skörden skulle bärgas. Han var en av dessa förhatliga bondtölpar, som skulle vara med om att kämpa om platserna som professorer vid de anrika universiteten.

Dessa första ”statliga klassresenärer” möttes många gånger med förakt från omgivningen. Jag har flera gånger varit med om att David hånades som en obildad uppkomling, som borde sticka tillbaka till Småland och bli förman för en stor ladugård med mjölkmaskin. Den sista gången det hördes antydningar om detta var på min pappas begravning. Min son påpekade efteråt att pappas gamla studiekamrater, varav en var biskop, hörde hemma i den generation som varit med om att mobba Albert Einstein.

Sedan de statligt garanterade studielånen har mycket hänt. Ragnar Edenmans efterträdare inom socialdemokraterna är övertygad om att de flesta av dagens ungdomar kan kämpa sig igenom ett treårigt gymnasium och sedan fortsätta med högre studier. Den fråga jag skulle vilja ställa till honom är hur man bär sig åt att skapa goda sittmuskler och pluggtålamod hos pojkar, som hellre vill ut och ha roligt med kamraterna än att lära sig lösa knepiga andragradsekvationer och plugga det nya framtidsspråket, kinesiska.

2 tankar om “Statligt studiestöd

  1. För mig är studielånet ett ok jag ännu inte betalt tillbaka. Men jag inser precis vad Du skriver Carin å dess betydelse. Danmark har inga studielån alls o det har ju gått bra. Fri skola. Idag skräms svenska barn för studielån för de är så uruselt utformade att man blir aldrig klar med betalningen. Nästan som att ha lån hos släkten! Otäckt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s