Reklam i tunnelbanan

Reklam i tunnelbanan

Jag tycker det är spännande med reklam i tunnelbanan trots att jag inte gillar att springa ut och in i olika affärer för att spana in det nya modet eller alla de prylar, som heminredningsexperterna tycker att vi behöver. Reklamen för mig rakt in i det svenska konsumtionssamhället. Dessutom kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket av det som företagen gör reklam för skall sopsorteras.

Igår var det ny reklam på många ställen i tunnelbanan. Jag fick veta att försvaret inte snålar, när det gäller att utbilda ungdomar av båda könen till elitsoldater, att fallen av barncancer ökar, att en snabbfrukost på Pressbyrån kostar 30 kronor, att lätta skidor för längdåkning inte kostar en förmögenhet och mycket, mycket mera. När det gäller prylar bör alla kvinnor, oavsett ålder, köpa en ny och färgglad uppsättning nya underkläder. Rött, svart och grönt gör sig bra mot den svenska och vinterbleka huden på bara magar och välformade halsar.

I biljetthallen nedanför Högalidskyrkan hade en stor affisch med reklam för små, näpna och tomteröda underkläder kommit upp. Bilden på flickan, som hade tagit på sig det lillnissan har under särken, gjorde att jag ställde mig nära affischen för att i detalj kunna studera bilden. Rusningstiden var över och damen i biljettluckan satt lugnt och virkade på en spets och ingen såg vad jag gjorde och ingen kunde börja fundera över om jag hade lesbiska böjelser. Det jag såg förskräckte mig. Bilden talade sitt tydliga språk. Modellen hade bröstinplantat och hade också låtit skära bort delar av de yttre blygdläpparna. Texten berättade också att med dessa underkläder behövde man ingen extra stoppning för att få en läcker byst.

I gymets omklädningsrum hör jag ibland hur tonårsflickor diskuterar vad killar tänder på. Tydligen skall det vara bröst, som ser ut och känns som väljästa och ugnsklara vetebullar och ett skrev som liknar en könslös barbiedocka. Det skulle vara spännande att klä ut sig till man och nästla sig in i grabbarnas omklädningsrum vid gymnastiksalen i en grundskola. Jag skulle vilja fråga reklammakarna om de har gjort denna informationsresa till ett omklädningsrum eller om det bara är deras egna sexuella fantasier som styr underklädesmodet och reklamutbudet. En annan fråga jag skulle vilja säga är om reklammakarna fortfarande i smyg leker med vanskapta barbiedockor.

Flickan på bilden är anonym. Vad skulle hända om hennes namn blev känt? Skulle hon på nätet få veta att hon är en vidrig hora?

Jag ogillar censur av text och bilder. Nu längtar jag efter bilder som visar bilder på flickor, som inte har varit med om en plastikoperation eller har låtit en klåfingrig gynekolog skära i deras skrev.

Vilket stort modeföretag vågar sig på detta grepp?

En tanke på “Reklam i tunnelbanan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s