Esters bok

Esters bok

Idag i våra kyrkor har texten från Gamla Testamentet hämtats ur Esters bok. Ester bok för oss in i en kvinnovärd som vi delvis kan känna igen från tidningsartiklar om Iran och Irak. Bokens kvinnor levde ungefär år 460 före vår tideräknings början i skuggan av den persiska storkonungen Xerxes I eller som han kallas i Bibeln Ahasverus. Xerxes I blev kung år 486 f. Kr. tack vare att hans mycket viljestarka mamma intrigerade och lyckades manövrera bort sonens halvbröder. På den tiden var det regel av. varje härskare hade flera hustrur och att det var den första hustruns söner som räknades som arvtagare. Vad denna mamma hette framgår inte av de böcker jag har tillgång till

Historien börjar med att konung Xerxes I ställde till ett stort kalas i den vackra borgen Susa för alla de som hjälpt honom att nå framgång i krig och invadera Egypten och Grekland. Kalaset varade i 180 dagar och båda män och kvinnor var bjudna. De manliga fick veta att de fick dricka så mycket vin de ville och äta så mycket de orkade. Deras mat serverades i en stor sal, som låg långt bort från drottningens gemak och konungens harem. Under dessa glada festdagar fick inte män och kvinnor träffas. Ett av nöjena var att titta på den konst som prydde väggarna och här fanns bland annat en vacker bild på en sfinx, troligtvis hämtad från det underkuvade Egypten.

Storkonungens hustru hette Vashti och var mycket vacker. Konungen hade skänkt henne utsökta smycken och en vacker krona. På kalasets sjunde dag kallade kungen till sig sina tjänare och bad dem framföra en befallning till drottningen. Hon skulle omedelbart klä sig i sina vackraste kläder och pryda sig med smycken och sätta drottningkronan på sitt vackert kammade hår. Varför Vashti denna gång inte lydde sin make och sin konung vet vi inte, kanske uppmuntrades hon till detta av sin intriganta svärmor, kanske var hon rädd för att få höra sexuella glåpord av konungens gäster eller kanske tyckte hon att denna påkostade fest saknade ett andligt innehåll.

Konung Xerxes i blev både förbryllad och arg på sin hustru. Det första han gjorde var att kalla till sig sina rådgivare för att be om ett gott råd. Alla var överens om att det var varje kvinnas skyldighet att alltid lyda sin makes befallningar. De kvinnor, som inte gjorde detta, borde därför inte längre få vistas sin makes hus. När Vashti försvunnit skulle kungen skicka bud till ståthållarna i sina tolv provinser och be dem välja ut den mest behagfulla och orörda flicka de hittade. Dessa tolv oskulder skulle föras till kungens harem. Varje månad skulle han prova en av dessa flickor och den av de tolv han uppskattade mest skulle bli hans drottning. Vad som hände med de övriga flickorna framgår inte av Bibeln. Troligtvis fick de stanna kvar i kungens harem och tjänstgöra som hans bihustrur.
När allt detta hände fanns det i Persien en mycket stor grupp judar, som inte hade flyttat till detta land frivilligt utan blivit bortförda när Persien invaderat deras land. De flesta av dessa judar levde efter sin egen lag, Talmud, och vägrade att finna sig i de religiösa riter som kungens befallningshavare ansvarade för. Många av judarna var välutbildade och dessa kunde få tjänster i konungens kansli. En av dessa, Modokaj, hade fosterdottern Ester eller på svenska Stjärna. Ester var mycket vacker och arbetade som tjänsteflicka i en förnäm familj.

Ester valdes ut för sin provins och innan hon steg in i kungens harem fick hon förmaningar av Mordokaj att inte tala om att hon var judinna. Ester blev den tionde flickan som kallades in till kungen, som ögonblickligen blev förälskad i henne och några dagar senare gifte sig med henne och upphöjde henne till landets drottning.

Några veckor senare föreslog en av kungens rådgivare att judarna skulle utrotas. De var farliga för landet på grund av att de hade sin egen lagstiftning och dyrkade sin egen gud. Då ingrep Ester. Hon talade om varifrån hon kom och lyckades övertyga sin make Xerxes I att judarna inte var farliga och att de därför inte skulle dödas.

När jag nu som vuxen och utan barndomens pekpinnar läser om Esters bok inser jag vilken otroligt bra bok detta är. Jag är inte ensam om att gilla boken, det gjorde också Carl Mikael Bellman. Han skrev om boken till en sång, som det gick att samtidigt som man skålade med varandra dansa menuett till.

Ur Bellmans sång nummer 40:

Drottning Vasthi vill ej lyda,
lät en ann sin krona pryda:
pigan Esther fick en gyllne skrud,
blev en kungabrud.
Hon bad en kusin, Mardochai —
judar äro skälmar, veta vi…
Skål för gamla juden!
Skål för unga bruden!
Skål för hela frieri!

Skål för den rättframma Ester, som lyckades övertyga sin konung, härskare och make att inte tillåta etnisk rensning i sitt land!

Bilden, som jag hittat på nätet, föreställer ett av konstverken som fanns i den anrika borgen Susa.

2 tankar om “Esters bok

  1. Hej Carin!
    Jag måste bara säga att din blogg är helt fantastiskt. Jag vet aldrig vad som kommer att möta mig när jag kikar in här, bara att det alltid är hög kvalitet, tänkvärt och inspirerande.
    Tack för att du delar med dig av dina tankar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s