Jakob den Rättfärdige

Jakob den Rättfärdige

Idag läser man i kyrkorna texter hämtade ur de brev, som Jakob den Rättfärdige skrev till sina trosbröder några år efter det att Jesus hade uppstått från de döda. Dessa korta brev är de äldsta delarna av Nya Testamentet. Jakob den Rättfärdige var bror till Jesus. Hans liv och gärning finns i korthet skildrat i en tidig bok om judarnas historia. Det råder inga tvivel om att han med kraft förkunnade den kristna läran och med sitt tal retade upp de konservativa judarna. Han dömdes till döden genom stening år 62.

Efter att nu som vuxen ha läst om Jakobs brev anar jag mig till att bröderna Jesus och Jakob levde i en familj, som inte riktigt passade in i det judiska samhället för knappt 2000 år sedan. I mina ögon var Jesus en revolutionär, som inte drog sig för att prata med kvinnor som haft flera män och vid påskfirandet rev ner de handelsstånd som var uppsatta i Jerusalems tempel. Jakob var annorlunda. Han gjorde mycket för att anpassa sig i samhället, troligtvis utbildade han sig till sjöman och han kunde den judiska lagen Talmud. Efter det att Jesus var borta blev det diskussion bland lärljungarna vem som skulle vara deras ledare. Valet stod mellan Jakob och Petrus. I denna maktkamp förlorade Jakob. Snabbt insåg han att det inte var någon mening att stanna kvar i Jerusalem utan att hans uppgift var att omvända hedningar. Helgonlegenderna är många om hur han kom till nuvarande Santiago di Compostella. Den mest fantasieggande är att Gud förvandlade en stor sten till en segelbåt och sedan skänkte den till Jakob. Nar Jakob steg iland på en musselrik strand blev båten återigen ett stenblock.

Det var inte lätt att komma till en okänd bygd och där predika om en för folket okänd gud. Då och då stötte Jakob på sjöfarare, som kunde berätta att medlemmarna i de kristna församlingarna hade svårt att komma överens och att de ofta förtalade varandra. Jakob skrev då ett brev, som bland annat innehåller dessa rader:
”Och tänk på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar; ändå styr rorsmannen med sitt lilla roder dit han vill. På samma sätt är det med tungan; det är en liten lem men kan skryta med hur mycket den förmår. En liten eld kan sätta en hel skog i brand. Och tungan en eld, själva den onda världen bland våra lemmar. Den sätter livshjulet i brand och har själv sin eld från helvetet.”

Vad de första kristna tänkte när de läste dessa rader får vi inte veta. Vi vet säkert att de kristna svårt att komma övers om vilka regler som skulle gälla i församlingarna. För att få enhetliga regler beslöt de mest tongivande i församlingen i Jerusalem att man skulle anordna ett stormöte, där alla skulle ha möjlighet at yttra sig. Detta möte hölls år 49 och mitt intryck är att Petrus var ordförande och hade utslagsröst i omröstningarna.

Det utbröt omedelbart gräl mellan Paulus, som var romersk medborgare, och Jakob. Paulus ansåg att den nya kyrkan skulle vällkomna alla och inte ställa några krav på manlig omskärelse och att den judiska lagen inte skulle gälla. Jakob blev som ett åskväder och hävdade att om detta skulle gälla kunde man aldrig veta vilka bedragare som nästlade sig in i de olika församlingarna. Man måste ställa krav på alla nya medlemmar, männen skulle låta omskära sig och den judiska lagen Talmud skulle gälla oberoende om man var romersk medborgare eller inte.

Petrus funderade en stund och sedan förkunnade han att det var Paulus förslag som hade segrat i omröstningen. Mötet upplöstes snabbt och i osämja, Paulus for ut på en missionsresa till den grekiska övärlden och Jakob och hans anhängare flyttade till Syrien där de bildade en egen kyrka. Senare återvände Jakob tillfälligt till Jerusalem där han lyckades reta upp judarna och dömdes till döden.

Jakobs syrisk-ortodoxa kyrka finns fortfarande kvar och invandrare med denna tro har uppfört en skimrande kyrka i Fittja. Den är fullt synlig från motorvägen mellan Stockholm och Södertälje.

Det dröjde inte länge förrän det uppstod legender kring Jakob. För att det inte skulle uppstå några missförstånd kallades han för Jakob den Rättfärdige på grund av att han rättvist dömde enligt Talmud. Det hade också skett underverk kring hans döda kropp. Leprasjuka hade nalkats graven och bett till Gud. De blev botade från den hemska sjukdomen var borta och såren var läkta.

Senare försvann graven och alla var övertygade om att Gud en natt kommit ner från himlen, lagt den i en övergiven båt och skjutit ut båten i havet. Utan besättning seglade båten tvärs över Medelhavet, genom Gibraltar Sund för att senare segla iland utanför Santiago di Compostella. Underverkens tid hade kommit till den spanska bygden. Folk kom strömmande för att be vid graven och kyrkor och härbärgen växte snabbt upp. Några kom vandrande och som bevis för att de varit vid graven fick de ett stort musselskal.

Lepra eller spetälska var under medeltiden en smittosam och invalidiserande sjukdom. Det blev vanligt att man långt utanför städerna uppförde jakobshus, som innehöll hem för kringströvande leprasjuka och en kyrka. Märket på väggen utanför kyrkan var skalet av en pilgrimsmussla. I Solna, långt utanför stadsmuren, låg ett jakobshus. Senare flyttades den kyrkliga verksamheten till en tomt mitt emot slottet Tre Kronor och bredvid Kungsträdgården. Där ligger kyrkan kvar än idag och dess tegelröda väggar får Operan och Slottet att se trista ut.

Denna lilla vackra kyrka är nedläggningshotad. Jakobs församling finns inte mer och de gamla bostadshusen i området är rivna eller förvandlade till kontorsfastigheter. Ibland är det mässa i kyrkan och då brukar folk strömma till.

Denna dag har jag lagt undan mina böcker om helgon och bara försökt tränga in i Jakob den Rättfärdigs tankevärd. Hans förmanande ord om ordens eld och att människan måste vara hederlig i alla sina handlingar. Hans ord är högaktuella med tanke på verbalt våld på nätet och att hästkött felaktigt kallas för nötkött.

2 thoughts on “Jakob den Rättfärdige

  1. Psalm 14:7
    O, att det från Sion kom frälsning för Israel!
    När Herren gör slut på sitt folks fångenskap,
    då skall Jakob jubla, Israel glädja sig.

    Bevis på att Jakob kommer leva bland oss i den sista Tiden.

  2. Jag läser med stort välbehag om Jakob. Har som mål att ta mig till Santiago Di Compostella innan jag dör. Var inte helt klar över stenbåten annars minns jag en del. Sen fick Du ju ihop en Carin-knorr på slutet. Kul!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s