Vasaloppssöndag

Vasaloppssöndag

Nu är vasaloppet över och alla frivilligarbetare håller säkert fortfarande på att städa und allt skräp som åkare och åskådare lämnat efter sig. Vasaloppet har i mina ögon blivit en märklig turistindustri, som genererar pengar, trängsel på sjukhusens akutmottagningar och en tillfällig brist på sopbilar. Jag brukar mycket sällan tycka att var bättre förr. Vasaloppet är ett undantag. Under krigsåren i min barndoms kyrkliga Göteborg var denna dag en dag med mycket prat om idrott och kortast tänkbara högmässa. De allra flesta av kyrkobesökarna ville vara hemma klockan 12.30 för att kunna lyssna på Sven Jerrings referat vad som hände under banderollen ”I fädrens spår för framtidens segrar”.

Hemma hos oss gällde att oberoende av vädret gå värdigt till kyrkan. Detta var inte det lättaste de dagar det var snöstorm. Vasaloppssöndagen var ett undantag. Det var en dag när alla ilade till kyrkan efter att i det längsta ha suttit och lyssnat på referatet i radion. Det skvallrades också om att biskopen inte gick till kyrkan, utan satt hemma och lyssnade på när Sven Jerring refererade denna klassiska skidtävling. Det var alltså ingen risk att han oanmäld skulle komma och räkna antalet besökare på högmässan. I Annedal var det bara ett litet fåtal som inte var roade av vasaloppet. Dit hörde Tant Elin.

Vasloppssöndagen infaller under fastan, en tid när man brukar sjunga den långa och dystra kyrkobönen Litanian. I min barndom fanns den i två versioner, en lång och fylld med skräckskildringar om krig och örlog och en kortare där allt fasansfullt var nedtonat. Tant Elin ansåg att det enda rätta vore att sjunga den långa Litanian, som gjorde att hon kände sig lycklig över att vi sluppit invasion av den tyska armén. Någon förståelse för att prästungarna ville göra något annat på söndagarna än att sitta håglöst och dingla med benen i prästbänken hade hon inte.

Denna söndag steg vi upp tidigt och kröp ihop framför radioapparaten. Mamma muttrade att vi inte fick ha högt ljud eftersom hon var rädd att det kunde höras ut i trappuppgången. Någon kunde stå och lyssna och sedan sladdra om att prästfamiljen brydde sig mer om den smutsiga kroppen än den rena själen. Jag förstod inte varför det var smutsigt att gilla idrott. Vi satt som klistrade vid radioapparaten och lyssnade med spänning på Farbror Svens skildring av hur åkarna kämpade sig uppför backarna till blåbärssoppan i Mångsbodarna. Backarna var branta och de sög musten ur åkarna, som efter att ha styrkt sig med den närande drycken måste kämpa sig nedåt till Mora. Efter att intensivt ha lyssnat på detta var det dags att dra på sig ytterkläderna och springa den sugande uppförsbacken till Annedalskyrkan. Ett av mina minnen är att det ofta duggregnade denna annorlunda söndag.

Predikan var denna söndag aldrig längre än tio minuter och psalmsången hade skurits ner till en vers per psalm. Kortversionen av Litanian gick inte att komma ifrån. Högmässan brukade vara över strax efter klockan tolv. Denna söndag skred men inte ut ur kyrkan utan ilade fram nedför kyrkogången för att sedan rusa ner för backen för att hinna hem i god tid för att få höra vem som blev mött av kranskullan. Jag minns hur träsnidaren Olle Wiklund år 1942 vann vasaloppet och hur Farbror Sven med stor inlevelse beskrev hans kåsor. En sådan skulle jag vilja ha, men mina veckopengar räckte inte till att köpa en sådan vacker trämugg. Året därpå segrade Mora-Nisse och hans röda mössa blev berömd. Jag tjatade mig till att få låna mitt ransoneringskort på kläder, samlade ihop mina sparade slantar och köpte en sådan mössa. Mamma förmanade mig att inte ha den på mig så att Tant Elin kunde se mig. Denna mössa skulle vara ett tecken på att jag inte brydde mig om min rena och oskuldsfulla själ.

I år var det första gången jag tittade på vasaloppet på TV. Detta blev en besvikelse. Jag saknade Sven Jerrings dramatiska skildring av backarna vid Mångsbodarna. TV hade låtit en helikopter sväva över spåret och jag såg aldrig om skidspåret gick i en uppförsbacke eller gled nedåt. Skidåkarna fick mig att tänka på figurer i ett datorspel, som jag inte har något inflytande över. Efter att tätklungan hade passerat Mångsbodarna stängde jag av och började städa köket och ordna med lunchmaten. Senare tittade jag på TV igen och kom in i programmet lagom för att uppleva att den grönklädde norrmannen Jörgen Aukland segrade och av trötthet föll ner i snön.

Det var bättre förr. Skidåkarna hade ett jobb vid sidan av skidåkningen och de hade som regel bara gått i folkskola. Deras skidor var tunga och klumpiga och de åkte i vindtygsjackor från något postorderföretag. Av vad jag senare hörde hade några av dem fula fläckar av både blåbärssoppa och näsblod på sina kläder.

Årets segrare i vasaloppet var klädd i en specialsydd och glänsande grön dräkt, som var fylld med reklambudskap. Han var vacker som en grekisk gud och kunde konsten att uppträda naturligt framför en TV-kamera. Jag saknade Farbror Svens kärnfulla ord om åkarens person, allt var för mig lika opersonligt som se tecknade figurerna i ett datorspel.

Jag fick leta länge bland de svenska tidningarna innan jag hittade en längre artikel om vasaloppet. Allt handlade om Johan Olssons seger på femmilen och vasaloppets silvermedaljör Daniel Tynell fick bara ett par rader. Sydsvenska Dagbladet var en av de få svenska dagstidningar som skrev utförligt om vasaloppet. Bilden på Jörgen Aukland kommer från denna tidnings nätupplaga.

En tanke på “Vasaloppssöndag

  1. Jag följde inte Vasaloppet. Men jag vill alltid veta vem som vunnit. Det hör liksom till. Denna skildring, av Dig Carin, får mig att minnas tider när även jag var barn o det var Vasalopp. Men hos mig hastade man inte till kyrkan. Jag kan sakna en farbror Sven. Det blev lite mer fart i åkandet o prestationen då. Nä, allt var inte bättre förr men Vasaloppet var det, så sant!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s