Palmsöndag

Palmsöndag

Idag är det palmsöndag, som är den första dagen av stilla veckan före påsk. För hundra år sedan var denna dag mycket viktig som förberedelse för domen om att Jesus skulle korsfästas. Detta skedde följande fredag. På 1800-talet firades påsken till minne av att Jesus dog på korset för att han på så sätt sona våra synder. Dessa tankar ter sig obegripliga och skrämmande för dagens människor.

Bibeltexterna om denna vecka är mycket dramatiska. Nu läser jag dem med helt andra ögon än när jag var barn. Nu försöker jag sätta mig in i hur det var att leva i ett land, som tidigare hade invaderats och besegrats av stormakten Rom. Det jäste av uppror på många ställen i landet och de mest religiösa var övertygade om att guden Jahve hade övergivit sitt egendomsfolk i Israel.

När Jesus levde var det något speciellt med påsk i Jerusalem. Den judiska påsken firades till minne av att Moses en gång för längesedan hade lett sitt folk ut ur träldomens Egypten och med Guds hjälp fått Röda Havet att dela sig så att folket kunde gå på havets botten till Sinaihalvön. Folket i Palestina kom vandrande från hela landet för att vara med om högtidligheterna i templet och också äta den speciella påskmaten med bland annat bröd, som bakats utan jäst.

Jesus hade gjort sig känd genom ett annorlunda religiöst budskap och sin otroliga förmåga att bota sjuka och väcka upp från döden. När han denna påsk tillsammans med sina lärljungar kom till byarna utanför Jerusalem hade han inga svårigheter att få låna en åsna. På den red han genom stadsporten. Många människor uppfattade honom som en konung och en befriare. Det fanns i denna skara också män, män som hoppades att Jesus skulle vara mer än en andlig ledare och att han skulle ha förmåga att leda en krigshär och befria landet från de hatade romerska soldaterna. Jesus hälsades som en konung, man bredde ut röda festkläder och strödde sönderhackade palmblad på vägen genom stadsporten.

Många hade svårt att inse att Jesus inte var en krigets man. Han sökte den Gud, som han betraktade som sin far. Folk hade pratat sedan han var liten om vem som var hans far, var det timmermannen Josef eller någon helt annan? De, som kunde den grekiska mytologin, visste att guden Zeus kunde konsten att förklä sig till människa och komma ner från sina dimhöljda höjder. Att göra en ung kvinna med barn hade inte varit några svårigheter för denne gud och dessa gudsbarn kunde visa sig överallt i samhället. Troligtvis fanns det också viskningar i Nazareth om att den i fleras ögon skenheliga Maria varit ute på äventyr med en romersk soldat.

Jesus blev förskräckt av allt han såg i Jerusalem. Folk strömmade in och ut ur templet, där förgården nu var fylld av marknadsstånd. Folket handlade och skrattade. Jesus hittade ingen andakt och han tyckte att templet hade kommersialiserats. Han kände sig som en vilsen främling och började riva ner marknadsstånden och slänga allt det som var till salu på golvet. Sedan skrek han ut:
”Det står i Skriften : Mitt hus skall vara bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste!”

Så småningom lugnade Jesus ner sig och han lyckades hitta en lugn vrå i Templet. Här satte han sig ner och började undervisa om Gud. Folk kom strömmande från alla håll för att lyssna till Jesus, som predikade på ett annorlunda sätt och mer medryckande sätt än översteprästerna. Då och då lät han som en olyckskorp och sa att folket hade tappat tron på sin Gud och som straff för detta skulle inom kort en fientlig här stå utanför stadsmuren. Muren skulle falla sönder, främmande soldater skulle plundra och sedan riva ner och tända eld på deras heliga stad. Templet skulle inte finnas mer.

En dag kom en grupp överstepräster och skriftlärde i sina långa och vita linneskjortor och slog sig ner och lyssnade ett par minuter på Jesus. Plötsligt avbröt en av dessa Jesus och ställde den byråkratiska frågan vem som gett honom tillstånd att förkunna Guds ord i templet. Snart var grälet i full gång. Till slut gav översteprästerna upp eftersom de insåg att det var svårt att i religiösa frågor motbevisa Jesus och att han dessutom hade många beundrare. Stämningen runt Jesus var dynamisk och när som helst riskerade de skriftlärde att bli utbuade.

Senare på dagen blev Jesus ensam med sina lärljungar. Då varnade han dem för översteprästerna, som bara skred fram i sina snygga långskjortor och tog upp tempelskatt till och med från de medellösa änkorna. Var fanns översteprästernas gud?

Ett par dagar senare greps Jesus och fördes till rådet för att korsförhöras av översteprästerna. När detta förhör var avslutat kom en vakt och hämtade Jesus. Han skulle få träffa Pontius Pilatus, som på grund av sin ställning skulle avgöra denna tvist. Pontus Pilatus kunde inte första varför Jesus var farlig utan lät detta knepiga ärende gå vidare till Herodes, som var det romerske rikets lydkonung över det problematiska Palestina. Resultaten av denna sista rättegång blev ett beslut om att Jesus skulle korsfästas på Golgata tillsammans med rövare och banditer.

Det fanns en oskriven regel om att lydkonungen varje påsk fick benåda en fånge. Valet stod mellan Jesus och Barrabas. Herodes beslöt sig för att fråga det folk, som hade samlats utanför domstolens lokaler. Folket fick välja mellan Jesus eller Barrabas. Alla skrek att Barrabas skulle slippa sitt straff och att Jesus skulle korsfästas.

När jag nu denna soliga söndagseftermiddag läser om denna rättegång minns jag tydligt de junidagar år 2001 när jag var i Göteborg. Jag var där samma dagar som EU hade ett möte, som bara vände sig till de mest inflytelserika. Stora delarna av de centrala delarna av staden var avspärrade. Ungdomar från hela landet hade kommit för att demonstrera mor EU, som de ansåg plundrade de fattiga för att ge pengar åt redan rika. Snart utbröt våldsamma kravaller och gatstenar flög runt i luften. Ungdomarna protesterade mot den rika värdens utsugning av de fattiga. Flera eleganta butiker plundrades, det avlossades skott och handelsmännen krävde att bråkstakarna skulle straffas.

Likheterna mellan den påsk när Jesus blev korsfäst och denna händelse är slående. I Jerusalem hade de, som hade tillstånd att sätta upp ett stånd i templet, hade blivit rasande på Jesus för att han renat templet från kommers. Vi vet inte om det var deras köpstarka kunder, som hade samlats utanför domstolen. I Göteborg Min personliga uppfattning är att det var affärsidkarna, som ville ha bort Jesus och att översteprästerna i det tysta höll med de kapitalstarka i Jerusalem.

Rättegången mot Jesus är fascinerande. För första gången har vi en skriftlig redogörelse för kampen på det juridiska planet mellan en politisk eller religiös ideologi och affärsintressen. Då, precis som nu, segrar de kommersiella intressena.

Bilden på hur Jeus rider in i Jerusalem på en åsna har jag hittat på nätet

2 tankar om “Palmsöndag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s