Långfredagen – Jesus som miljöaktivist

Långfredagen - Jesus som miljöaktivist

Lagom till Stilla Veckan fick ja gen hälsning från Marianne Funck, som är textilkonstnärinna. Motivet på kortet var en bild av en matta, som hade vävt. Jag tittade länge på det och upptäckte att det var ett kristet kors och att man på en av de fyra armarna kunde skymta Jesus. Detta var inspirerande. I början på veckan var jag övertygad om att jag inte skulle klara av Lågfredagens obehagliga texter. Kortet fick mig att inse hur revolutionärt det budskap Jesus förmedlade till sina lärjungar var.

Idag har vi svårt att sätta oss in i hur de religiösa festerna gick till för tvåtusen år sedan. Regler för dessa, såväl för judendomen som för kulten av Romarrikets gudar, finns uppskrivna. De judiska regler som finns i Dödahavsrullarna är mycket detaljerade. Den man, son skulle utföra det blodiga djuroffret skulle vara klädd i speciella kläder och när offerfesten var över skulle resterna av djurkroppen brännas upp. Offerprästen skulle ta av sig allt han hade på sig och skrubba sig ordentligt ren. Askan var värdefull. Den skulle lösas upp i vatten och i detta vatten skulle de blodiga kläderna tvättas. Alla, som läser detta, inser att offerprästen var en viktig person och att han måste kunna slakta ett motvilligt djur. Det var skrik från offerdjuret, blod som strömmade, flugor som surrade och en stor öppen eld varifrån offerröken steg upp mot himlen för att göra Gud vänligt stämd mor människorna. Det var en Gud som regerade över vädrets makter. Att synda mot Guds lagar kunde innebära torka, missväxt och svält. En annan förställning var att människan hade fått stora delar av den mänskliga synden i arv från Eva. Denna kvinna hade i paradiset trotsat förbudet ätt plocka ett äpple från kunskapens träd och sedan ta några tuggor och också låta Adam få del av den farliga frukten.

För tvåtusen år sedan anordnade judarna en stor offerfest under påsken och platsen var Jerusalems tempel. De, som födde upp nötkreatur och högg ner tråd till ved för till denna fest, kunde vara säkra på att få köpstarka kunder. Folk kom strömmande från alla håll för att vara med om detta jättelika och stinkande grillparty. Ett fåtal kritiska män kunde i smyg citera psalm 50 i Psaltaren:

”Jag är Gud, din Gud
På dina offer kan jag inte klaga
Dina brännoffer får jag dagligen.
Men jag behöver inga tjurar från ditt stall
Inga bockar ur dina fällor.
Ty viltet i skogen är mitt
Alla djur bland de väldiga bergen
. . . .
Nej, låt tacksägelsen bli ditt offer åt Gud
Och infria dina löften till den Högste.
Ropa till mig när du är i nöd
Jag skall rädda dig och du skall ära mig”

Jesus visste att det var en utmaning att säga att den påkostade offerfesten betydde att tempelskatten gick upp i rök. De var tradition att de fattiga och änkorna fick ta för sig sist av offergåvorna och detta trots att de på sin knappa inkomst betalade skatt. Nu skulle förändringens stormvind blåsa. Vid den sista måltiden med lärjungarna formulerade han sitt testamente. Han skulle offra sig själv som ett menlöst lamm och till hans minne skulle de som trodde på honom tillsammans bryta osyrat bröd och byta ut offerblodet mot vin. På så sätt skulle alla ha råd att vara med. Den, som ledde denna gudstjänst, behövde inte bloda ner sig vid slakten av djur, det blev inga dyra kläder som måste skrubbas rena och inget träd i de glesa skogarna måste fällas. Den första nattvarden var signalen till ett nytt samhälle, ett samhälle där oberoende av ställning i samhället alla var lika inför Gud och vars innebörd var att resurserna på Guds marker inte kunde vara oändliga. Detta var farligt för både för de judiska skriftlärda och för de romerska kejsarna.

Jag sitter denna skärtorsdagskväll och funderar på vilken kyrka som skulle vilja köpa Marianne Funcks vackra matta. Naturligtvis hoppas jag att den hamnar i Hägerstens församling, som jag själv bor i. Jag skulle vilja vara med när en konfirmand står på mattan och deklamerar Psalm 46 ur Psaltaren:

”Gud är vår tillflykt och vår styrka
En hjälp i nöden som aldrig svikit
Därför räds vi inte om än jorden skälver
Och bergen störtar i havets djup
Om än vattnet brusar och skummar
Och bergen darrar vid havets uppror.”

One thought on “Långfredagen – Jesus som miljöaktivist

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s