Övningar för en strokedrabbad

Övningar för en strokedrabbad

För drygt fyra år sedan hände något mycket omvälvande i mitt liv. Min make David drabbades av en så svår stroke att vi började fundera över bouppteckning och jordfästning. David ville leva och han kämpade mot sjukdomen och överlevde. Han fick behandling först på Södersjukhuset, sedan Huddinge universitetssjukhus och slutligen temporärt boende i Hägersten. Efter tre månader kom han hem och då var det påsk. Nu blev jag anhörigvårdare med allt vad detta innebar.

Stroken hade drabbat den högra sidan av kroppen och under den första månaden hade David ingen känsel i den högra armen och det högra benet. Sjukgymnasterna på Huddinge sjukhus sa till mig att David var lätt att arbeta med eftersom han inte accepterade sin sjukdom och ville komma på fötter igen. Jag fick också höra att vi var en ovanlig familj, en familj som aldrig grälade vid Davids sjuksäng och en familj som ansträngde sig för att göra det så bra som möjligt för David. Under de tre månader David låg på sjukhus stötte jag på anhöriga, som tyckte att tanten eller gubben var en belastning och att det bästa vore att så snabbt som möjligt få den ansvarige läkaren att orda med en plats på ett sjukhem.

Vi var alla överens om att David skulle komma hem och att den nedersta våningen i vår villa från 1930-talet skulle handicapanpassas. Vår dotter Ylva åtog sig att göra byggnadsritningarna och se till att det kom hantverkare av olika slag. Alla stora och otympliga möblerna måste bort, det skulle finnas gott om utrymme för träning inomhus och svängrum för rollatorn.

Den svenska sjukvården är duktig när det gäller att rädda livet på en strokedrabbad, men urusel när det gäller eftervården. Den sjukgymnastik som Daviblev erbjuden efter tiden på sjukhus var gruppträning. Det hela var ganska misslyckat eftersom ledarna anpassade övningarna och tempot efter de som var sämst i gruppen. Det var också trångt i lokalen och det fanns inga låsbara skåp för at värdesaker. Stolar för vila efter passet och innan hemfärd med färdtjänst saknades. Jag brukade hämta David och då passade jag på att byta några ord med sjukgymnasten. Det enda tipset jag fick för hemträning var att David borde gå ut på promenad varje dag. Detta skulle stärka det ovilliga högerbenet och också sänka blodtrycket en smula. När sjukgymnasten hörde att jag regelbundet gick på gym tycket hon att jag själv skulle försöka komma på övningar som passade. Nu började en försöksperiod som ännu inte är avslutad.

Jag har köpt träningsredskap av olika slag som hantlar, gummiband och medicinbollar. Trots förmaningar från min personlige tränare och mina barn har jag varken skaffat motionscykel eller gåband. Anledningen är att jag inte tror att David kommer att använda dessa redskap och att de dessutom är skrymmande. David behöver husets alla fria ytorna för gångträning.

Vi brukar inleda övningarna med uppvärmning, som går till så att David lägger sig ner i sängen och arbetar på olika sätt med benen. Efter ungefär fem minuter går han till sin stol i det stora köket och sätter sig ner med bollen i knäet. Nu skall han träna musklerna på överarmarna genom att trycka båda armarna mot bollen samtidigt. Detta skall ske tolv gånger och därefter skall han lyfta bollen med båda händerna och låta den för ett par sekunder vila på huvudet och samtidigt räta på ryggen. En trist biverkan med rollatorn är att ryggen tar stryk och att han blir kutryggig. Att stimulera David att räta på ryggen är jobbigt.

Efter detta kommer mer övningar för benen. David skall lägga bolen mellan benan och sedan klämma benen mot bollen. Denna övning stärker insidan av låren.

Slutligen kommer det roligaste och det är fotboll. David sitter ner i stolen och jag sparkar bollen mot honom. Nu skall han sparka den tillbaka mot mig. Bollen far runt i hela det stora köket och jag måste hela tiden se upp var den finns och sedan sparka den tillbaka. Om jag inte lyckas hinna ifatt bollen utan den rullar in i det angränsande rummet skriker vi glatt MÅL. Att skrika är en bra övning för lungorna och det känns onaturligt att utan anledning skrika till. Ibland håller vi på mer än tio minuter med denna övning.

Passet är slut. Tyvärr har jag inte kommet på något bra sett för David att stretcha ut musklerna. Bollsparkningen känns i mina ben och ibland får jag träningsvärk.

Jag har flera gånger diskuterat med min personlige tränare Johan om att ta med David till gymet och under Johans vakande ögon göra ett pass med olika apparater. På mitt gym, House of Shapes på Hornsgatan, finns ett trevligt uppehållsrum med bekväma soffor och kök. Här kan David i lugn och ro efter passet ta igen sig och fika innan färdtjänst kommer och hämtar oss.

Jag önskar att någon personlig tränare satte sig in i hur en stroke förvandlar en människokropp. Den, som har drabbats av stroke, behöver möta kärnfriska löptränande grabbar och mammor, som gnäller över att deras telningar inte vill äta hemrullade köttbullar utan bara tjatar om hamburgare med pommes frites från McDonalds.

5 thoughts on “Övningar för en strokedrabbad

  1. Hej Carin! Skickar en hlsning frn underbara Shanghai. Facebook r blockerad hr och gr inte att anvnda. Men annars r allt toppen! Jag berttar nr jag kommer hem! Hoppas du har det bra och verlever kylan i Sthlm. Hlsningar Carina ________________________________________ Frn: ”Carin p Sprtthken” [comment-reply@wordpress.com] Skickat: den 30 mars 2013 08:59 Till: Carina Beckerman mne: [New post] vningar fr en strokedrabbad

    carinonnestam posted: ” Fr drygt fyra r sedan hnde ngot mycket omvlvande i mitt liv. Min make David drabbades av en s svr stroke att vi brjade fundera ver bouppteckning och jordfstning. David ville leva och han kmpade mot sjukdomen och verlevde. Han fick behandling”

  2. Du är en enastående person, Carin!

    Jag läser med glädje dina blogginlägg. Du skriver lika snärtigt och spänstigt som du tränar! Men den här gången räcker det inte med att ”gilla”. Jag började googla efter ställen med rehabilitering. Jag fann bland andra Furuhöjden i Täby. Stället verkar ha avtal med Landstinget. Enligt vad som sägs på hemsidan vill man bedriva god vård. Men det finns säkert andra företag också. Du har förresten kanske redan tittat på denna länk:
    http://furuhojden.com/sv/
    Det är ju alltid vanskligt att ge råd. Men jag kan ju inte låta bli, när jag tagit del av er situation! Hur som helst kan det vara intressant att kolla olika behandlingsmöjligheter. Hoppas du finner en lösning snart.

    Med vänlig hälsning
    Lillemor Brink

  3. Det är så fint att läsa om Er Carin. Livslång fin kamratskap o kärlek. Du gör verkligen mycket som anhörigvårdare. Hoppas Du får hjälp om Du behöver det. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s