Kristus är uppstånden!

Kristus är uppstånden!

Ibland i litteraturen stöter jag på personer, som har haft en stark upplevelse av mötet med den Jesus, som har rest sig ur gravens mörker och stigit in i ljuset. I höstas lyssnade jag med andakt på en sådan historia. Der var min tidigare grannfru Margit om berättade om sin farmor.

Margit växte upp på en gård på Närkeslätten och i den närmaste granngården bodde hennes farföräldrar. Margit var ofta hos sin farmor som alltid hade mycket att stå i och under de ljusa sommarkvällarna ägnade sig åt sin hobby, som var att rita mönster och brodera. Margit blev änka i september förra året och den stora villan skulle röjas ut och säljas. Ibland bad hon att jag skulle komma in och hjälpa henne att sortera alla de textilier hon hade i sina gömmor. Det var hemvävda dukar och handdukar, farmors broderade bonader och mycket annat. Margit berättade om sin farmor medan vi hjälptes åt att lägga allt i olika högar. Som tack för detta arbete fick jag ett vackert lapptäcke, som farmor hade sytt.

Margits farmor gjorde aldrig mycket väsen av sin gudstro. Hon gick till byns kyrka när hon hade avlastning från kvinnosysslorna på gården och när det inte var busväder. Det var inte krav på att de andra i familjen skulle följa med henne och hon tvingade aldrig sin religiösa uppfattning på någon i familjen. Margit hade säkert aldrig lagt märke till farmoderns religion om hon inte en sommardag hade trillat på gårdsplanen utanför stallet. Den som var bäst på att plåstra om trasiga knän var farmor.

Margit linkade in i det stora köket och märkte genast att det var tomt och att det låg en skyddsduk över vävstolen vid det stora fönstret mot norr. Margit linkade vidare mot sängkammaren och sköt så tyst som möjligt upp dörren. Framför en kopia av Thorvaldsens staty av Jesus låg farmor på knä och bad en bön om att hon nu under skördetider skulle orka med allt det tunga arbetet på gården. Margit stod en stund tyst och lyssnade innan hon linkade tillbaka till köket och satte sig på en stol vid köksbordet.

Det dröjde ganska länge innan farmor kom ut ur sängkammaren. Det första hon såg var Margits blodiga knä och hon började genast tvätta av det och lägga ett förband. När detta var gjort tog Margit mod till sig och ställde några frågor om Jesus. Då började farmor berätta.

Farmodern hade som nybliven bondhustru en vårvinterkväll gått till byns missionshus för att lyssna på när Lina Sandell-Berg berättade om sina kyrkosånger och sin gudstro. Sedan hade alla sjungit hennes kyrkosånger, som då ännu inte hade klassats som psalmer. Under psalmsången var det som om någon grep tag i farmor och hon trodde då bara att det var den kvinna, som satt bredvid henne på den mycket obekväma träbänken.

Farmor gick utan sällskap hem i den kyliga vårvinternatten. Plötsligt märkta hon att någon följde efter henne. När hon vände sig om såg hon att det var en man i vita kläder. Vem var mannen? Det kunde ju inte vara en luffare eller en fånge på rymmen. Hon skulle just fråga mannen vem han var när han förstroligt viskade till henne:
”Jag är Jesus, jag år uppståndelsen och livet. Den som tror på mig han skall leva om han än dör. Jag slog mig ner i kyrkbänken bredvid dig och jag märkte att du gillade mig.”

Tillsammans gick farmor och Jesus tysta mot gården. När de såg det svaga skenet från fotogenlampan på köksbordet uppmanade Jesus farmor att hemma bedja Lina Sandell-Bergs bön ”Bred dina vita vingar oh Jesus över mig . .” Efter detta försvann han lika spårlöst som han kommit.

Någon vecka efter detta oväntade möte for Margits farmor in till Örebro för att köpa ett par nya skor. Samtidigt gick hon in i en porslinsbutik och köpte en staty över den uppståndne Jesus Kristus. Hemma byggde hon ett litet altare i sängkammaren. Hit drog hon sig undan när hon behövde samla krafter inför bland annat skörden av råg och havre samt potatisupptagningen.

När Margits älskade farmor dog bad Margit att få ärva statyn av dem uppståndne Jesus Kristus. Hon har, var hon än har bott, ordnat en liten andaktsvrå. Nu bor Margit i en av de översta våningarna i ett höghus och har en otrolig utsikt över sin nya stadsdel. En morgon ringde hon och frågade om jag inte kunde titta in och dricka förmiddagskaffe tillsammans med henne. Hon ville visa mig lägenheten när den är som bäst med stora fönster mot öster och söder.

I ett av fönstren hade hon skapat sin andaktsvrå. I solljuset och till hälften dold bakom en gardin stod statyn över den uppståndne Jesus. Han såg nöjd ut och medan han tittade ut över snödrivorna i Hägersten. Jag behövde inte fråga. När Margit inte bad framför statyn fick Jesus göra sitt bästa att välsigna alla som ilade fram på förortsgatorna. När hon kände behov av tröst vände hon försiktigt på statyn så att Jesus tittade ut över hennes vardagsrum. För att få en trevligare bild av den uppståndne Jesus bad jag att få vända på statyn och Margit nickade till svar.

Vi sa ingenting utan nynnade bara melodin till psalm 190 i vår senaste psalmbok

”Bred dina vida vingar
O Jesus över mig
Och låt mig stilla vila
I ve och väl hos dig
Bli du min ro, min starkhet
Min visdom och min ro
Och låt mig alla dagar
Få leva av din nåd.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s