Deklarationsfest vid Stockholms Stadshus och i Hallunda

Deklarationsfest vid Stockholms Stadshus och i Hallunda

I måndags, tre dagar före sista dagen, var jag klar med min deklaration och kunde med gott samvete lämna in den. Den karnevalsstämning, som på 1970-talet fanns den dag då deklarationen skulle lämnas in, är bara ett minne. Numera är det inte samma folkfest som för ungefär 40 år sedan, när stockholmarna timmarna före midnatt den 15 februari samlades vid Stockholms Stadshus för att där lämna ifrån sig sina ordentligt ifyllda deklarationsblanketter. Mina barn gillade att vara uppe denna natt, som vi alla minns som regnig, kall och blåsig. Utanför Stadshuset gjorde studentorkestrar sitt bästa att bjuda över varandra med mer eller mindre rena toner, det luktade nästan som jul kring korvgubbarna och tillfälligt anställda ungdomar sprang runt och samlade från de olagligt parkerade bilarna ihop deklarationsblanketterna. Några ungdomar försökte sig på att i gummistövlar bugga kring statyerna i parken. Det rådde en sydländsk feststämning kring vårt pampiga stadshus. De utlänningar, som denna sena kväll gick förbi Stadshuset, höjde på ögonbrynen av förvåning och tog sig en funderade över vad de präktiga svenskarna firade en trist natt i februari. En av dessa nätter träffade jag på en italiensk katolsk präst, som försynt frågade om vi sysslade med en hednisk kult av helgonet Sankt Erik.

Det var på den tiden då det inte fanns SMS eller elektronisk deklarering. Denna kalla vår gillar Skatteverket alla som inte fyller i pappersblanketterna utan kopplar upp sin dator till Skatteverkets hemsida och direkt på skärmen fyller i alla uppgifter. Vi, som gillar det traditionella, fyller i blanketterna med kulspetspenna och letar upp något av Skatteverkets lokalkontor och stoppar blanketterna i deras brevlådor. Mitt närmaste lokalkontor ligger numera i Hallunda och dit går tunnelbanan.

Det märktes redan i tunnelbanevagnen att dagen var speciell. Småföretagare som frisörer och pizzabagare prasslade med papper och mumlade att de hoppades hitta någon vänlig tjänsteman, som kunde förklara deklarationsblanketternas mysterium för dem. En grupp tonårsflickor fnissade belåtet över att de själva och utan mammas hjälp lyckats fylla i blanketterna . Längre bak i vagnen satt en grupp kvinnliga seniorer. De höll krampaktigt med den ena handen de ordentligt ifyllda deklarationsblanketterna samtidigt som de med stor belåtenhet läste Lidls reklamblad. Dagen Deklaration till ära kunde man köpa äkta hamburgare för halva priset.

Jag gillar dessa årliga utflykter till den annorlunda förorten Hallunda. Den arkitekt, som ritade gallerian i centrum, visste hur man bygger bort buller och ekoeffekter. Trots att det strömmade mängder av folk ut och in i affärerna och upp och nerför trappan till Skattekontoret, var det inte mer ljud än vid en havsstrand en dag med stillsam bris. Gallerian är vacker och jag upplevde något av ett fjärran Österland när jag i måndags stod under de stora och skimrande lamporna under glastaket. Det gick bra att här slå sig ner vid ett bord och dricka en kopp kaffe och kanske kosta på sig en bit prinsesstårta. Några nyblivna svenskar diskuterade över sin kaffekopp om man på valborgsmässoafton borde fara in till Slottet och lämna blommor till drottningen. Hon har ju som de flesta i denna förort pluggat svenska som vuxen.

Hallundas galleria är en plats där det pratas många olika språk. Efter att ha traskat uppför marmortrappan till Skatteverkets lokalkontor slog jag mig ner på en bänk och tittade på alla som strömmade förbi. Som vanligt kom det någon och satte sig bredvid mig. Många i Hallunda är på hugget när det gäller att snabbt lära sig svenska. Ett bra sätt att göra detta är att slå sig ner på någon av bänkarna och börja prata med den som sitter bredvid. I måndags var det en kvinna i obestämbar ålder som sökte upp mig. Hon började med lärobokens vanliga standardfraser att säga att hon bodde i Hallunda i Botkyrka kommun. Efter detta berättade hon på stapplande svenska att hon hade uppehållstillstånd, arbetade deltid som städerska samt att hon lämnat in sin deklarationsblankett. Det hade varit mycket tankemöda för att få allt rätt och sedan att få klart för sig vad som menades med på heder och samvete.

Samtalet om deklarationen var över och min bänkkamrat pekade med tummen bort mot en affär, som sålde sportkläder i gult och blått och med ordet SVERIGE i svart på magen. Hon funderade på att köpa en varm och blå tröja med svenska flaggan på ärmarna och ta på sig denna på gårdsfesten på valborgsmässoafton. Man skulle grilla kycklingkorv, dricka coca-cola och hurra för våren. Efter detta frågade hon vem Valborg var. Eldar till Valborgs ära tydde på att Valborg var en man, som lyckats befria Sverige från främmande och hänsynslösa diktatorer. Att förklara valborgsmässonattens blå mysterium var inte det lättaste och jag är inte säker på att jag lyckades.

På bänken bredvid min bänkkamrat låg reklambladet från Lidl. Med vana fingrar bläddrade min bänkkamrat fram annonsen om hamburgare till halva priset. Hin tittade frågande på mig.

”Gris? Häst?”
Jag skakade på huvudet. Damen sa ett blygt tack och försvann i folkvimlet. Jag sträckte på benen och beslöt mig för att följa med strömmen till Lidl. Inne i detta svala mattempel var det lätt att hitta till kyldisken med hamburgare. Varje förpackning innehöll åtta hamburgare. Detta innebar att i vårt lilla hushåll skulle en förpackning räcka i minst fyra dagar. Precis framför mina ögon knep en småbarnsmamma de sista paketen och la dem i kundvagnen bredvid den tummade broschyren ”Dags att deklarera”.

Det blev inga billiga hamburgare och med en tom kundkorg strövade jag mot kassorna. På vägen dit passerade jag en stor låda med bananer. Här var det halva priset mot i min ICA-hall. Jag föll för frestelsen och köpte en stor klase.

Att två dagar innan Dagen Deklaration mumsa billiga bananer och hamburgare på en gårdsfest i Hallunda kan för mig inte ersätta 1970-talets nattliga folkfester vid vårt pampiga stadshus.

2 thoughts on “Deklarationsfest vid Stockholms Stadshus och i Hallunda

  1. Minns också deklarationsdagen som en dag med lite festkant. Jag och min dåvarande make var ofta sent ute och då var det folk ute och festade. Man kunde köpa sig en korv o lyssna på körsång fast det var kväll. Nu tryckte jag bara på mobilen, inget festligt alls. Glad att Du fått alltihop gjort. Hoppas det blir till skatteverkets belåtenhet också! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s