Aposteln Paulus skrev till församlingen i Rom

Aposteln Paulus skrev till församlingen i Rom

Idag är en av de texter, som man läser i kyrkorna, hämtade ur det brev som aposteln Paulus skrev till den lilla kristna församlingen i Rom.

När jag läser skildringar om hur Rom såg ut för 2000 år sedan kommer jag att tänka på de målningar, som Roesler Franz gjorde i slutet av 1800-talet. Av allt att döma gick han runt med ett teckningsblock och gjorde soliga dagar skisser av livet på de trånga bakgatorna i de fattigas kvarter. I sin ateljé växte sedan bilder fram av ett helt annat Rom än det som överklassens turister uppskattade att besöka. Smutsiga gator med slarvigt byggda höghus, tvättlinor mellan husen och gatan som samlingsplats är ett genomgående tema i denne konstnärs målningar. Ungefär så här såg fattigkvarterens gator ut på den tid när de kristna samtalade med varandra i smyg. Det var inte riskfritt i Rom att vara kristen och detta kände aposteln Paulus säkert till.

Flera av Roms första kristna var judar och de tvingades att smyga med sin tro. De äldste i synagogan krävde tempelskatt och denna utgift vägrade de kristna att betala. Många kristna riskerade därför att dömas till döden enligt den judiska lagen.

De kristna stod på sig. De ansåg att deras plikt var att ta hand om sina bröder och systrar inom församlingen och om det blev några pengar över, sända dessa till de utblottade kristna i Jerusalem. I Roms första kristna församling fanns det inte bara judar utan också folk från det romerska imperiets alla hörn. Av allt att döma kom männen i församlingen inte överens om vilka ordningsregler och lagar som skulle gälla. När Paulus fick kännedom om detta, skev han ett brev till en församling, som han inte visste speciellt mycket om.

Aposteln Paulus misstänkte att en av anledningarna till oenigheten i församlingen var hur de män, som kom från den grekiska kultursfären, skulle leva. För dessa var homosexualitet något helt normalt och det förkom att medelklassens greker for österut och köpte en ung och vacker manlig slav, vars enda uppgift var att tillfredsställa sin ägares sexuella behov. För en jude var detta fasansfullt och straffbart. I Rom var ingen intresserad av denna typ av brott. De styrande ansåg att det var upp till var och en att på egen hand lösa sina sexuella problem. Paulus gav ett klart besked i denna känsliga fråga. Det var de judiska lagarna kring sexualitet som gällde.

Aposteln Paulus var mycket bestämd i sitt brev till församlingen i Rom. Alla skulle leva efter tio Guds bud och det var det sista budordet ”Du skall icke ha begär till . . . ”, som var det viktigaste. Det fanns mycket utöver en ung och vacker manlig slav, som de första kristna i Rom kunde ha begär till. Dit hörde en bostad i de finare kvarteren, mat och bra dricksvatten på bordet varje dag och tillgång till läkare. Paulus gjorde sitt bästa att trösta församlingen med att ett bra liv i himmelriket väntade de kristna efter döden. Alla kristna, oberoende av samhällsställning, skulle då få ströva runt på Paradisets gröna ängar. Det gällde att nu under ett trist liv på jorden göra sitt allra bästa.

Paulus påpekade i brevet att kroppen hade begär, som inte själen gillade. Detta var en del av det onda i varje människa. Församlingen fick tröstande ord. Paulus kunde inte alltid själv behärska sina begär. Här anar jag kärleken till hans sjukvårdkunniga sambo Eulalia. Eulalia har raderats ur historien av den romersk-katolska kyrkan, men hon var levande i den grekiskt–ortodoxa kyrkan för 150 år sedan. Kvinnorna i Grekland brukade då be till henne när de hade drabbats av malaria.

För de kristna i Rom var korsfästelse ett dödstraff, som alla kände till. Det hände att upproriska slavar efter en kort rättegång dömdes till döden genom att spikas upp på ett kors. Det vanliga var att detta skedde utanför stadsmuren längs Via Appia. De korsfästas förtvivlade skrik kunde höras ända in till Forum Romanum och skrämde säkert många slavar till lydnad.

Tron på en Gud, en Gud som också var människa och som dog på korset, fick tankarna att svindla för alla som tvivlade på att Roms kejsare hade gudomlig natur och att alla skulle delta i offerfester till hans ära. De kristna tankarna om hur Jesus dog och uppstod från de döda började bli både främmande och skrämmande för Roms enväldige kejsare.

Det har hänt mycket i Rom sedan den dag då Paulus skrev till församlingen. På den tiden samlades de kristna i hemlighet till andakt på nätterna i något hem eller utomhus på en öppen plats. Det var först sedan överklassens kvinnor brev kristna och lät döpa sig som de fick egna samlingslokaler och kunde överge seden med bönenätter. Kyrkan blev en maktfaktor, något som kanske inte aposteln Paulus helt skulle ha uppskattat.

Bilden från Roms fattigkvarter har jag skannat in från ett vykort, som ingår i en samling kort med motiv från det Rom, som gravskoporna brutalt har trasat sönder.

2 thoughts on “Aposteln Paulus skrev till församlingen i Rom

  1. Jag tycker att Paulus var en intressant person och jag gillar den där Eulalia. Men jag ifrågasätter att man ska belönas först i himlen om man är god. Varför inte redan på jorden…men jag är ju lite materialistiskt lagd. Ha, ha!

  2. Söndag med Carin! En god vana. Jag ser i drömmar ibland hur kristna smyger runt o ritar fiskar på väggarna för att visa att de finns. Ibland tror jag jag själv kommer att få uppleva att vara i minoritet på riktigt, dvs förföljd. Det är mycket Paulus i mitt liv. Tack för att Du skrev om honom o den tidiga kristna tiden. Kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s