Träning för vacker gång

Träning för vacker gång

För de allra flesta är det för kallt i vattnet att ge sig ut på en simtur. Man kan njuta av sol, vind och vatten på många sätt och ett är att gå barfota i vattenbrynet på en sandstrand. När jag gör detta brukar jag sällan tänka på att det en bit från vattnet sitter folk på filtar och njuter av hur vatten och land möts och allt som rör sig vid strandkanten. Då kan det vara roligt att uppleva att åskådarna tycker att gråhårstanten går lätt som en ung flicka.

Jag hör till den sista generationen som fick som barn lära sig att människorna har en ren själ och en syndfull och andligt smutsig kropp, som man inte skulle bry mig om att vårda. Det har tagit många och strävsamma år innan jag lärt mig komma överens med min kropp och inse vad kroppsrörelser betyder både för kropp och för själ. En mental effekt av flitig styrketräning är att mitt minne är bättre än när jag var i tonåren.

Den bästa hjälpen att lära känna kroppen har jag fått på mitt gym House of Shapes på Hornsgatan. Det är inte bara min personlige tränare Johans handfasta instruktioner i boxningens ädla konst utan också gymets andra motionärer som har inspirerat mig till att på olika sätt utveckla kroppen. En av alla dessa medkämpar på gymet är en liten och mycket smidig japan.

Båden Japanen och jag är morgonpigga. Vi har aldrig pratat med varandra utan nickar bara en glad hälsning. I smyg brukar jag spana på Japanen för att upptäcka nya möjligheter på gymet. Det mest fascinerande med Japanen är hans gång. Han lufsar inte fram mellan apparaterna som de ”seniorgubbar” som tidigare i livet varit grovarbetare eller går med fasta steg som före detta fabrikschefer. Japanen svävar fram som om det inte fanns ett golv under hans fötter. Flera gånger har jag funderat på att fråga honom hur han bär sig åt för att gå så vackert. Detta har aldrig blivit av.

För ett par veckor sedan stötte Japanen och jag samman på den stora mattan för fristående övningar och streching. Jag hade kämpat klart och kom till mattan för att dra ut ryggen när jag fick syn på Japanen. Han hade tagit trästången och höll på att öva med den. Den låg längs hans rygg och med den justerade han ryggen så att den blev rak. Han tog ett steg framåt och böjde på sedan på knäna. Han skred fram på detta sätt med halvslutna ögon och jag fick intryck av att han samtidigt höll på med en andlig övning. Detta blev för mig en tillfällig och oväntad resa in i Österlandets mystik.

Jag tog med mig övningen hem och började träna med hjälp av dammsugarstången på köksgolvet. Övningen var svårare en beräknat och hela tiden måste jag tänka på var jag hade stången, hur jag höll den och böja på knäna så att det inte gjorde ont i dem. Efter en stund upptäckta jag att det gick bra att gå båda baklänges och åt sidan och göra liknande övningar.

Nu har sommaren kommit med jätteprång och jag har flyttat utomhus med mina övningar. Dammsugarstången får stå kvar i städskåpet och utomhus använder jag träskaftet till en långborste. De har genast jobbigare eftersom vår gräsmatta är fylld av små gropar. Nu måste jag vara försiktig när jag satte ner fötterna så att jag inte stukar någon fot. Övningarna har blivit långsammare men samtidigt effektivare, eftersom den gropiga gräsmattan kräver att jag måste tänka på balansen. Efter att på olika sätt ha gått med käppen bakom ryggen upplever jag en otrolig känsla av lycka och att ryggen blivit rakare.

Jag vet inte om min gång blir vackrare av dessa övningar och inte heller om andra tycker att jag svävar fram som en älva över köksgolvet mellan spisen och kylskåpet.

Om tre veckor tar mitt näst yngsta barnbarn studenten. Då kommer min numera ganska stora familj att samlas. Detta är ett gyllene tillfälle att fråga om min gång har blivit snyggare sedan förra sommaren. Naturligtvis hoppas jag att någon skall citera en av det tidiga 1940-talets populäraste visor. Sången fanns med i filmen ”Sol över Klara” och det var Edward Persson som sjöng den.
”Det är sol, det är sol över Klara.
Det skall vandra en flicka i fullmåneglans
Och så lätt skall hon gå som hon ginge till dans . . . ”

Foto : Jonatan Krantz

2 tankar om “Träning för vacker gång

  1. Ping: Det här gör mig glad – Vilken järnlady!!! | BEATRICE AMUNDSSON

  2. Så fint Carin! Alltihop påminner mig om min zenmeditation där det gäller att sitta rakt på en kudde. Min lärare brukade gå med en pinne bakom mig o peka på ställen där jag var stel. Du är så föredömligt enkel i Dina beskrivningar o sätt att träna på att man blir inspirerad. Jag delar detta på FB. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s