Konsten att sälja en gammal bil

Konsten att sälja en gammal bil

Jag har inte längre någon användning för familjens stadsjeep, den präktiga och hästliknande rödbruna bilen Brunte. Min make David och jag köpte honom i oktober 1999. Anledningen var att jag hade ärvt ett ruckel i Ystad. Huset skulle säljas och innan detta gick att göra måste det tömmas på bland annat trasiga hushållsmaskiner, gamla skolböcker och fläckiga soffor. För att klara detta behövde vi en stor och fyrhjulsdriven bil med dragkrok. Då var vi ganska ensamma om att äga en stadsjeep och i smyg tassade flera ”gubbar” i obestämbar ålder in på vår tomt för att bekanta sig med Brunte

När huset var sålt och allt skräp var ur världen, borde vi ha bytt bil. Detta blev aldrig av, eftersom jag hade fäst mig vid Brunte. Jag tyckte om att köra honom och han blev för mig en kamrat som visans Gamle Svarten, en kamrat på vida färden. Nu måste min vandringsfärd med Brunte vara över, eftersom jag med åren har fått sämre syn och skulle idag bara med ett nödrop klara ett syntest för bilförare. Min make David drabbades för fyra år sedan av stroke och har sedan dess inte varit i form för att köra bil.

Det blev snart känt i mitt villaområde att Brunte var till salu. Den förste som kom klivande var Snickaren. Jag kände honom sedan gammalt, eftersom det var han som basade för ombyggnaden av nedervåningen av vårt hus för fyra år sedan. Snickaren och jag kom överens om att innan han bestämde sig för att köpa Brunte, skulle jag se till att han blev ompysslad på en verkstad. Jag sa vad jag ville ha för Brunte och att jag kunde tänka mig att gå ner i priset om han körde ett lass skrot till tippen för mig

Precis som Snickaren skulle gå, stod plötsligt Kompis bredvid Brunte. Kompis har en otrolig förmåga att alltid finnas i närheten av Snickaren. Kompis är pratsjuk och har alltid synpunkter på det mesta. Kompis ville se hur motorn såg ut och till hans stora förvåning kunde jag öppna motorhuven. Kompis böjde sig ner och synade allt med kännarmin.

”Det bor en råtta i din bil. Det syns på långt håll att bilen bara är skrot. Dessutom stinker den olja! Snickaren, köp inte denna skrotbil”
”Skall tänka på saken, vi får se.”
Det kokade inom mig av ilska över Kompis dumma påståenden. Stanken från olja kom från granntomten, där en grävskopa just höll på att slänga upp en oljetank från början av 1930-talet ur spillran av en gräsmatta. Jag böjde mig ner över motorhuven. Några gnagmärken av råttänder kunde jag inte spana in.
”Varför startar inte skroten?” frågade Kompis och lät som en gammaldags magister.
”Bilen har blivit stående, jag har inte kört på länge, min make David är mycket krasslig och jag har haft annat att tänka på.”

Till ”gubbarnas” stora förvåning kunde jag koppla in batteriladdaren och sa med bestämd röst att det inte brukar ta speciellt länge att ladda upp batteriet. Kompis såg tvivlande ut och började muttra om råttor. Jag suckade och sa att jag måste gå in och laga mat och att jag skulle ringa Snickaren när Brunte kom tillbaka från service.

Det var inga större fel på Brunte och det hade inte bott en råtta under motorhuven. Verkstaden bytte olja och konstaterade att jag hade en bra och välvårdad bil. Jag hann nätt och jämt hem med bilen, innan det bultade på ytterdörren. Utanför stod en mycket mörkhyad man, som jag aldrig tidigare träffat.

”Hej” sa han och räckte fram handen, ”Kalla mig Bengan, Helylle-Bengan. Mina kompisar kallar mig så för att jag är så svensk. Jag har hört att du vill sälja din bil. Jag är intresserad. Får jag gå in och sätta mig i den? Har du redan köpt ett nytt vrålåk?”
Min dotter hade precis parkerat sin nya bil på vår trädgårdsgång. Det var avslutning i den musikskola, som inte ligger långt från vårt hus, och hennes yngste pojke skulle vara med och spela.

Jag hämtade nyckeln och startade bilen. Helylle-Bengan satte sig bakom ratten, drog i rätt spak, klev ur bilen och gick fram och öppnade motorhuven. Då passade jag på att sträcka in handen och slå av motorn och stoppa bilnyckeln i fickan.
”Motorn skall vara på” väste Helylle-Bengan.
”Kommer aldrig på frågan” sa jag surt. ”I vårt kvarter låter man aldrig bilar köra på tomgång!”
Helylle-Bengan glodde rakt ner på motorn i någon minut. Sedan reste han på sig.

”Du har en skrotbil, ingenting värd. Jag kan klippa din gräsmatta och sedan kan vi komma överens om priset. Bilen stinker ju av läckande olja.”
Samtidigt som han sa detta traskade Herr Nyfiken in på tomten och ställde sig bredvid Brunte.
”Carins Brunte är bra, den har i alla år gått som ett urverk.”
”Skrot” väste Helylle-Bengan. ”Jag skall gratis klippa Carins gräsmatta, det är för tungt för en så gammal tant som Carin.”

Herr Nyfiken nickade samförstånd. Min gräsmatta är en blomsteräng, som inte skall klippas förrän efter midsommar. Av andra grannar har jag hört att Herr Nyfiken i april avundsjukt retar sig på min gräsmatta, som då lyser blå av scilla, och när blomningen är över förargar han sig över att gräsmattan ser ut som ett boskapsbete.

Jag surnade till över ”gubbarnas” beskyddarton gentemot mig.
”Det är både roligt och lätt att klippa gräsmattan. Jag har ork, går och lär mig boxas.”
”Tyngre att kippa gräs än att boxas” sa Helylle-Bengan och Herr Nyfiken nickade instämmande. Då fick jag nog och sa att jag var hungrig, eftersom jag inte hade ätit på hela dagen och att jag hade hälsat på min make David, som tillfälligt var intagen på Huddinge sjukhus

”Oj då”, sa Helylle-Bengan. ”Och jag som trodde jag visst allt om alla i de här kvarteren. Vad är det för fel på David?”

Jag brydde mig inte om att förklara att David hade drabbats av brist på natrium. Slutligen kunde jag avsluta samtalet och de båda ”gubbarna” försvann in på granntomten för att snoka reda på vad grävskopan hade grävt upp förutom en gammal stinkande oljetank.

Jag åt och skrev ett mail till min kompis Carina. I detta berättade jag om mina bekymmer med att sälja Brunte. Carina svarade nästan genast och sa att hon på Facebook lagt ut min bil till salu. Hon passade också på att höja priset med 6000 kronor.

När jag morgonen därpå slog på datorn, upptäckte jag att två tjejer hört av sig och ville titta på Brunte på kvällen. Jag åt snabbt upp min frukost, plockade fram dammsugare och städredskap, gick ut och började städa insidan av Brunte och vaska av den värsta smutsen på utsidan. Eftersom det var tjejer, som var intresserade av bilen, var jag extra noga med att dammsuga sätena och torka av golven petnoga. Efter detta var det tid att äta lunch och göra en snabbvisit hos David på sjukhuset.

När lunchen var uppäten och diskbänken avtorkat bultade det på dörren. Det var Snickaren som kom.
”Jag köper Brunte, kan vi provköra den nu?”
Jag nickade och gick in och hämtade bilnyckeln. Efter denna provtur var köpet klart och vi kom överens om vilken dag sopkörningen skulle ske. Snickaren körde bort med Brunte och lät sin egen röda och gamla Volvo stå på parkeringsplatsen. Själv satte jag mig vid datorn och meddelade de båda tjejerna att jag sålt Brunte. När detta var klart, skrällde telefonen till. Det var Helylle-Bengan. Han ville köpa Brunte omedelbart. När jag sa att jag precis sålt Brunte, strömmade det en rad svårdomar ur telefonluren. Jag hade ju lovat Helylle-Bengan bilen. Nu fick jag slita själv med min förbannade oklippta gräsmatta. Ilskan kokade inom mig och jag lyckades avsluta samtalet utan att be Helylle-Bengan dra till Djävulens hemvist i Helvetet.

Jag är glad för att Snickaren köpte Brunte. Han ställer alltid upp när jag ber om hjälp när det gäller att fixa något i vårt hus från 1930-talet. Han gör alltid mer än jag har bett om och dessa extra jobb tar han sällan betalt för.

Brunte är såld och Snickaren och jag har kört ett lass skrot till tippen. Trots allt känns det tomt att det inte står en hästliknande bil på tomtens parkeringsplats.

3 tankar om “Konsten att sälja en gammal bil

  1. Du klarar av det mesta o Du verkar ha tänkt rätt här tycker jag. Det blir nog en bra ägare till Brunte o Du har blivit av med ett ansvar! Lycka till med det kollektiva åkandet! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s