Heliga Trefaldighets Dag

Heliga Trefaldighets Dag

Idag är det bara de kyrkligt engagerade, som vet att det är Heliga Trefaldighets Dag. Denna söndag glider förbi som de flesta söndagar under året. Vi har tappat förståelsen för kyrkoåret, som förr delade in året i olika perioder för arbete, vila, fasta och fester. Tiden från påsk fram till Heliga Trefaldighets Dag var på 1800-talet för landsbygdens folk den tid, innan det strävsamma arbetet på åker och äng började på allvar. Då umgicks man i köken och ungdomarna började leta efter någon att bli förälskad i. Denna glada tid slutade med Heliga Trefaldighets Dag. Måndagen därpå började det hårda arbetet med vårbruket. Nu det inte ovanligt att landsbygdens ungdomar kunde tvingas att arbeta upp till 14 timmar varje dygn.

Trefaldighetsnatten blev en magisk natt, när ungdomarna i gryningen smet hemifrån, samlades vid en vägkorsning och vandrade till någon dold källa i skogen. De sjöng och dansade i det daggvåta gräset, drack halvvarmt kaffe, som serverades ur flaskor nedstoppade i trasiga yllestrumpor och knaprade på de buller som blivit över sedan pingsthelgens bröllopskalas. När kyrkklockornas manande dån talade om att det var en timme kvar innan högmässan, samlade de ihop flaskor och kaffekoppar och vandrade långsamt mot kyrkan. På vägen plockade de blommor, som ungdomarna med hjälp av grässtrå band till buketter. De djärvaste pojkarna smet in på någon gård och skar ner några kvistar av blommande syrener.

På den tiden satt kvinnorna på den ena sidan av kyrkans mittgång och männen på den andra. När predikan började startade blomkastningen. Pojkarna och flickorna kastade sina blombuketter tvärs över gången. Ingen lyssnade på prästens ord om att Jesus hade uppmanat sina lärljungar att fara ut i världen och sprida det kristna budskapet. Om prästen var ung och vacker fick han finna sig i att blombuketter trillade ner rakt på hans bönbok. Då gällde det att inte tappa fattningen utan snabbt avsluta predikan, slänga blommorna till församlingens flickor och därefter be klockaren komma med boken med kungörelserna. Vinterns instängda kyrkoluft hade ersatts av doften från syren och liljekonvalj.

Tiderna förändrades och många ungdomar sökte sig till Stockholm för att arbeta som hembiträde eller i någon fabrik. Sedan att vara ute på Heliga Trefaldighets Natt tog de med sig. En av samlingsplatserna blev Ugglevikskällan i Norra Djurgården, en plats som denna magiska natt drog till sig mycket folk ur alla samhällsklasser. Seden att plocka blommor och sedan gå till kyrkan försvann, vilket kyrkans klockare och vaktmästare uppskattade. Det blev alltid mycket städarbete i kyrkorna efter högmässan på Heliga Trefaldighets Dag.

Stockholms frikyrkor betraktade festen vid Ugglevikskällan som ett försök av Djävulen att dra till sig oskyldiga pojkar och flickor. En av de tongivande predikanterna skapade en ny tradition. De kristna ungdomarna skulle ha sin egen fest vid sjön Trekanten. När kyrkklockorna slog tio skulle man gå mot Liljeholmsbron och samlas under den kristna nykterhetsrörelsen standar. Härifrån skulle alla tåga över bron till Liljeholmens missionshus och sjunga jubelsånger om Guds nåd och sommarens fägring med blommor och en mullrande åska.

I augusti år 1914 förändrades livsstilen drastiskt. Det första världskriget bröt ut och förde med sig mobilisering och brist på mat. De gamla sederna försvann gradvis för att helt vara bortglömda när det andra världskriget bröt ut sensommaren 1939. Det anrika missionshuset i Liljeholmen revs och församlingen flyttade först till Midsommarkransen och därefter till Skärholmen, där missionshuset fick status av kyrka med namnet Mikaelikyrkan.

I natt har det i flera förorter här i Stockholm rått en feststämning som påminner om forna dagars livsglädje under Trefaldighetsnatten. Flera torg har varit fyllda med grillar, förorternas folk har samlats för att försonas och komma överens om att bygga upp ett nytt och bättre samhälle ur de utbrända bilarna och förstörda skolorna. Kanske uppvaktade någon pojke sitt hjärtas utvalda med en blombukett. Att plocka blommor vid vägkanterna är en sed som har försvunnet. Det smidigaste idag är att låna mammas ICA-kort och med hjälp av detta köpa en sommarbukett.

Just nu ringer kyrkklockorna. De vill tala om att det är en timme kvar till högmässan. Denna Trefaldighetssöndag är i många kyrkor en försoningens söndag. Frikyrkorna och statskyrkan strävar l mot samma mål och idag sjunger man de gamla läsarsångerna. Trots att tiderna har förändrats de sista 150 åren har inte Den Heliga Trefaldighets Dag förlorat sitt budskap om glädje och önskan att träffas över sociala och kulturella gränder

”O store Gud, när jag den värld beskådar
som du har skapat med ditt allmaktsord,
hur där din visdom väver livets trådar
och alla väsen mättas vid ditt bord
då brister själen ut i lovsångsljud:
o store Gud, o store Gud

När jag hör åskans röst och stormar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn,
när regnets kalla, friska skurar susa
och löftets båge glänser för min syn
då brister själen ut i lovsångsljud :
o store Gud, o store Gud”

Carl Boberg år 1885
nummer 11 I den svenska psalmboken

Bilden föreställer kyrkklockarna i Mikaelikyrkan i Skärholmen

2 tankar om “Heliga Trefaldighets Dag

  1. Tack Carin, det var en fin blogg. Visste Du att psalmen först ansågs som amerikansk men sen blev översatt till svenska o accepterad som svensk. Vår mest älskade o översatta psalm. Hur fint fick Du inte ihop dåtid med nutid. Strålande! Jag blev verkligt upplyft av dessa rader! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s