Årstatavlan

Årstatavlan

På Facebook är just nu intresset stort för Årstafrun, Märtha Helena Reenstierna. Hon skrev dagbok varje dag från år 1793 till år 1839. På kvällarna bruka man på Facebook kunna hitta utdrag ur någon av Årstafruns dagböcker. Igår handlade det om hur Årstafruns make klådde upp en arbetsovillig och försupen dräng och för ett par dagar sedan gällde det Årstatavlan.

I Nordiska Museums gömmor förvaras Årstatavlan, som i slutet av 1700-talet målades av Pehr Esterberg. Han skänkte den till Årstafrun sommaren 1798 och hon blev mycket fäst vid den. Gissningsvis hoppades konstnären på att familjen på Årsta gård skulle be honom göra ritningar och ansvara för en tillbyggnad av Årsta gård. Han hade i likhet med många andra fått det felaktiga intrycket att familjen på Årsta var förmögen. Årstafruns dagbok berättar en historia om glada fester men också hur svårt det var att få pengarna att räcka till. Tjänstefolket stal och ville inte arbeta, tobaksskörden slog ibland fel och klockaren kom med jämna mellanrum och krävde gåvor till församlingens fattiga.

Det var vanligt att folk på landsbygden utan förvarning hälsade på varandra. Den 25 maj 1808 kom Pehr Esterberg till Årsta på ett oväntat besök. Han krävde då att få tillbaka tavlan och plockade ner den från sin plats på väggen i den röda salongen. Detta retade upp Årstafrun, som i sin dagbok beskrev Pehr Esterberg som en bedragare.
En bild av denna tavla finns med i de konstverk, som ingår i nätets virtuella museum. Bilden av konstverket går inte att kopiera. Den bild, som finns med i denna blogg, är ett fotografi jag har tagit av ett uppslag ur boken ”Årstafruns dolda dagböcker” av Kristina Ekero Eriksson.

Tavlan är en romantiserad skildring av har det gick till när prins Fredrik Adolf på Fredriksdagen kommer i den kungliga och förgyllda båten för att på Fredriksdagen vara med om ett slåttergille på Årsta gård. Vid stranden står Årstafrun för att hälsa den höge gästen välkommen. I sitt uppvikta förkläde har hon mängder av blommor. Vid strandkanten leker den lille sonen Hans Abraham och på en kulle vid bryggan är en stor byst av prinsen uppsatt. I skeppets för står Årstafruns make Christian Henrik von Schnell bredvid prinsen.

Denna tavla var Årstafruns stolthet och hon blev mycket glad när hon fick den i present av slottsarkitekten och konstnären Pehr Esterberg. Den majdag år 1808, när Pehr Esterberg kom och krävde tillbaka tavlan, kokade det av ursinne i Årstafrun. Hon ville minnas de lyckliga åren innan hennes tjugo år äldre make blev krasslig och då den vackre prins Fredrik Adolf fortfarande levde. Prinsen avled på ett vilohem utomlands i december år 1803.

Ryttmästare Christian Henrik von Schnells far hade varit livdrabant till biskopen av Eutin, mannen som sedan blev svensk kung med namnet Adolf Fredrik. Det fanns en vag känsla av släktskap mellan ryttmästaren och prins Fredrik Adolf. Detta förde med sig att prinsen blev bjuden på slåttergille på Årsta gård. Prinsen hade sviktande hälsa och ansågs som svagt begåvad. I alla bråk mellan den äldste brodern Gustav III och modern Lovisa Ulrika ställde han sig alltid på moderns sida. Årstafrun måste ha nickat gillande när hon hörde detta. Hon avskydde Gustav III, som 19 augusti 1772 i en oblodig statskupp gjort sig själv till en enväldig kung och berövat adeln allt politiskt inflytande. Årstafruns flicknamn var Reenstierna och hon var mycket stolt över att tillhöra en släkt, som gjort sig gällande i svensk politik i ungefär 150 år.

Pehr Esterberg hade i ungdomen fått sin konstnärliga utbildning av Louis Jean Desprez och fick senare i livet ersätta sin far Carl Esterberg som slottsarkitekt. Inget av alla de paradhus Pehr Esterberg ritade kom att uppföras. Tiderna hade förändrats sedan skimret över kung Gustavs dagar. Sverige blev indraget i ett krig med Ryssland och i de hårda fredsvillkoren år 1809 blev Finland en del av Ryssland. Det saknades både pengar och handlingskraft för att bygga om de kungliga slotten.

Pehr Esterberg fick ingen lön för de slottsritningar han gjorde. Han lyckades försörja sig genom att göra mindre lyckade målningar och arkitektritningar till överklassen. Kunderna hade en del att klaga över. Pehr Esterberg betraktades snart som en opålitlig och talanglös konstnär och arkitekt.

Om det inte varit för bråket med Årstafrun skulle Pehr Esterberg idag varit helt bortglömd.

2 thoughts on “Årstatavlan

  1. Ja, det var ett livsöde! Jag har ju ännu inte tagit del av Årstafruns alla umbärande. Får ta tag i saken. Tack för intressant läsning!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s