Vårt dop

Vårt dop

Denna söndag handlar kyrkans texter om dopet. Jag är själv döpt som barn medan min make David, som kommer från en frikyrklig miljö, inte är döpt. Tidigt i tonåren blev han religiös tvivlare vilket hade till följd att föräldrarna insåg det omöjliga i att tvinga på honom ett vuxendop. I denna miljö hade ett dop utan religiös övertygelse varit en svår synd.

Mina barn och barnbarn är döpta som barn. Det är bara min dotter som har fullföljt dopet med konfirmation. Jag har en gång varit gudmor och burit fram en liten flicka till dopet. Detta var en vacker upplevelse.

Den starkaste upplevelse av dopet som bekännelsehandling var jag med om när jag i London en regnig söndagsmorgon tidigt på våren tittade på TV. Det var i början av 1990-talet och en stor del av nyheterna handlade om vad som skulle hända i Sydafrika nu när apartheidsystemet var avskaffat och det inom kort skulle hållas allmänna val. Detta annorlunda TV-program har etsat sig in på min näthinna och jag minns det varje gång jag vid en släktträff på Davids sida hamnar i diskussioner om dopets innebörd.
Vi hade hyrt en ett litet rum med kokmöjligheter nära Hyde Park. Jag satt och drack mitt morgonkaffe medan jag håglöst lekte med fjärrkontrollen till TV-apparaten. Det enda jag funderade på vad vi skulle roa oss med denna regniga söndag. Jag satt framför en TV och tryckte på fjärrkontrollen för att hitta något roligt att titta på. Inget program verkades speciellt spännande och i turistinformationens reklambudskap hittade jag ingenting som passade mig. Plötsligt var det en filmsekvens, som fick mig att vakna till. Det jag såg var en buss, som långsamt gled genom ett sommarfagert landskap. I bussen satt en stor grupp mörkhyade män klädda i vita långskjortor och med svarta dukar för ögonen. Om det inte varit för att männen suttit med till bön knäppta händer skulle jag trott att det rörde sig om en fångtransport.

Det program, som jag snubblat in i, handlade om hur baptistkyrkan i London tog hand om ensamma unga män, som sökt sig till England för att söka arbete. En pastor hade fått i uppgift att söka upp dessa vilsna nykomlingar, lära dem läsa och tala vårdad engelska och, om de var intresserade, undervisa dem om den kristna tron. Pastorn, med bakgrund i en engelsk internatskola, berättade att vägen ini det brittiska samhället gick genom goda kunskaper i engelska och när det gällde språkundervisningen var senaste översättningen av Bibeln var ingen dålig lärobok. Dopet var för denne pastor, som vuxit upp i Indien, ett hissnade möte där varje människa hade möjlighet att komma nära Gud. Detta skulle ske i stillhet och inte störas av åskådare, som antingen ropade extatiska jubelord till Guds ära eller spydde ur sig dumma kommentarer om religiöst hyckleri. För att undvika detta fick ingen i förväg veta var detta utomhus dop skulle ske och de unga män, som var på väg till sitt första dop, skulle utan att distraheras av omgivningen tänka igenom vad en ny och kristen livsstil skulle betyda för dem. För ett fåtal innebar denna handling att man bröt med sina föräldrars religion och nu måste bygga upp en ny gemenskap i den kristna församlingen.
Efter detta gav sig reportern ut på Oxford Street och frågade några han mötte vad dopet betydde för dem. Svaret var en familjefest med samling i kyrkan, musik och kanske en skål i champagne för det nyfödda barnet. Dopet var en vacker sed, som alla borde slå vakt om. Det religiösa innehållet i dopet var det knappast någon som funderat över.
Reportern vandrade vidare till baptistkyrkan i Bloomsbury där han fick tillfälle att prata med några av de som varit med i bussen och blivit döpta. En av dem berättade på Queen English att dopet betytt ett nytt liv för honom. Han kom från Soweto där han bara hade drivit runt på de smutsiga gatorna och varje kväll letat reda på en ny plats att sova på. En dag hade han stött på en man från baptistkyrkan och tack vare honom fått arbete och en permanent sovplats i ett överfullt härbärge. Svälten grinade honom inte längre i ögonen. Sedan var det som om Gud ingrep och medverkade till att han fick plats som städare på ett stort fartyg. Han kom till London där han mönstrade av och sökte sig till baptisterna. Han hade haft lätt för att suga i sig ett korrekt uttal och bibelläsningen hade bättrat på kunskaperna i engelska. Nu hade han jobb och delade rum med två andra unga män från Soweto. Kanske, om han bara hittade en bättre bostad, skulle han gifta sig och bilda familj.

Med glädje i rösten berättade mannen från Soweto att han ofta upplevde att han varit med på det ödsligt belägna berget där Jesus hade samlat en stor skara människor. När Jesus förstod att folket var hungriga hade han välsignat sju bröd och två fiskar. Genom ett underverk hade maten räckt till alla som lyssnade på Jesus. Mannen från Soweto hade upplevt något av detta själv. Sedan dopdagen hade han alltid kunnat njuta av den enkla mat, som var lyx i hans hemort. Jesus fanns med i det dagliga livet och välsignade maten.

Programmet avslutades med att mannen från Soweto läste ett kort stycke ur Bergspredikan.

”Ni är jordens salt
Men om saltet mister sin kraft
Hur skall man få det salt igen?
Det duger inte till annat än att kastas bort
Och trampas av människorna.
Ni är världens ljus
En stad uppe på ett berg kan inte döljas
Och när man tänder en lampa
Sätter man den inte under sädesmåttet
Utan på en hållare så att den lyser för alla i huset.
På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna
Så att de ser era goda gärningar
Och priser er Fader i himlen.”

Könstverket, som föreställer Bergpredikan, har målats av den danske konstnären Carl Bloch. Jan levde och verkade i metten av 1800-talet

One thought on “Vårt dop

  1. En fin blogg Carin! Mina barn är inte döpta mer än de 2 som valde att gå till katolska kyrkan med mig. Men då var de stora. Jag tycker om att gå på barndop men störs över allt dopföräldrarna lovar. Det troliga är att barnet aldrig får någon utbildning. Jag tyckte det var en bra historia över vad tro o dop kan betyda. Kram!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s