En lovsång från Döda Havet

En lovsång från Döda Havet

Idag har en av söndagens texter handlat om det problematiska förhållandet mellan Jesus och hans lärljungar. Det är lätt att vid studier av evangelierna få intryck av att Jesus var osäker på sin roll i samhället. Visste han själv vem han var och varifrån hade kommit? Han var en personlighet och hade förmåga att tala så att folk lyssnade. Lärljungarna var ibland tveksamma och tvivlade på vad han sa. Ibland gick det så långt att Jesus blev irriterad och bad att de skulle gå sin väg. Trots detta hade lärjungarna en stark tro på att det Jesus framförde om Gud och himmelriket var det enda rätta

En dag frågade Jesus lärljungar vem folket trodde att han var. Efter viss tvekan svarade Petrus att Jesus var den Messias som folket väntade på. Jesus blev både förbluffad och glad över detta besked. För honom innebar det att folket som han predikade för var trodde att han kom från den religiösa grupp, som dragit sig tillbaka till grottorna i Qumran nordväst om Döda Havet och vars anhängare starkt ogillade allt det som skedde i Jerusalems tempel och att de ledande översteprästerna hade blivit ockupationsmakten Roms förlängda arm. I dessa grottor på gränsen till öknen ansåg man att översteprästerna fyllde templet med andlig smuts och man vägrade att vandra till templet för att vara med om de stora offerfesterna.

Qumranrörelsen med sitt grottfolk finns inte omnämnda i Bibeln. Det har i våra dagar blivit ett namn för den folkgrupp, vars dokument hittades av beduinpojke år 1947 och nu håller på att tolkas av olika experter. Dokumenten förvarades i stora lerkrukor och dessa brukar i dagligt tal kallas för Dödahavsrullarna. I flera av de olika pergamentrullarna beskrivs den man, som med Guds hjälp skulle bli både en militär och en religiös ledare. Han kallades för Messias och förhoppningen var att hans familj skulle komma från kung Davids släkt. För folket i Mellanöstern var det för 2000 år sedan viktigt att veta vilken familj man kom ifrån. Anledningen var en tradition att endast vissa släkter hade rättigheten att inneha viktiga tjänster både i det religiösa livet och när det gällde att styra landet. En av de viktigaste släktgrenarna härstammade från kung David.

Åren efter det att bokrullarna hade hittats rådde stor oenighet hur innehållet i dem skulle tolkas. Judar, katoliker och amerikanska protestantiska samfund krävde att det var just deras tolkning av Bibeln, som innehållet i bokrullarna skulle bekräfta. Det är först nu sedan ledarna för dessa grupper gått ur tiden som forskare med olika specialiteter och utan religiösa kopplingar i lugn och ro kan tolka texterna och analysera materialet från de arkeologiska utgrävningar, som gjordes i de olika grottorna. Eftersom detta grottfolk tidigare varit så gott som okänt för bibeltolkare och språkvetare saknas ett gångbart namn på gruppen. Nu har man enats om en term, som i svensk översättning har blivit Qumranrörelsen.

Qumranrörelsen kan liknas vid ett politiskt parti, som i sina stadgar hade paragrafen att Israel skulle bryta sig ur det mäktiga Romarriket och bli en egen stat, att Jerusalems tempel skulle befrias från de överstepräster som lyssnat på den romerske ståthållaren och att folkets förbund med Gud skulle både förnyas och förstärkas. I denna stat skulle lagarna från Moseböckerna gälla. Ledaren för kampen mot Rom skulle få titeln Messias. Denne man skulle med framgång kämpa på slagfältet och hela tiden vara medveten om att han hade Gud vid sin sida. Jerusalems tempel skulle på nytt bli en helgedom och inte en marknadsplats.

Ingen av specialisterna vågar säga om Jesus tillhörde Qumranrörelsen. Mycket i hans tal och hans sätt att uppträda under sin sista vecka i Jerusalem tyder på att Jesus inte var främmande för rörelsens tankegångar. Ett exempel på detta hur Jesus och hans lärjungar rusade in i templet och där på en av förgårdarna välte omkull penningväxlarnas och souvenirförsäljarnas stånd. När detta var gjort och förvirringen på förgården var stor skrek Jesus att dessa månglare hade förvandlar Guds hus till en rövarkula.

Det dagliga livet i grottorna i Qumran var reglerat. Allt regnvatten samlades in och användes på olika sätt. Det fanns en bassäng i vilket den andlige ledaren sänkte ner människorna för att de skulle renas till både kropp och själ och av Gud få syndernas förlåtelse.

De andliga ledarna i grottorna förbjöd folket att vid högtiderna besöka Jerusalems tempel och där vara med om en offergudstjänst. Qumranrörelsens ledare hävdade att templet var så förorenat att det inte var användbart. Guds tempel var i stället de stunder när folket kom samman för att be och fira gudstjänst. Folket i Qumran blev påminda om detta varje morgon och varje kväll när alla samlades till bön och lovsång.

Ungefär 50 år senare försökte sig judarna på att göra uppror mot Romarriket. Detta misslyckades och folket flydde från grottorna. De tog med sin uppfattning om vad som menas med ett tempel och seden att samlas till bön och eftertanka varje morgon och kväll. De invanda bönerna kom senare att ingå i synagogornas sabbatsfirande och tankegångarna från detta sipprade över till fornkyrkan.

En lovsång på vilodagens morgon hämtad från dödahavsrullarna:
”När solen går upp för att skina över jorden
Skall de lovprisa och de skall svara och säga
Som förkunnar och förhärliga de härliga högtiderna
Frid vare med dig, Israel!”

Thomas Tvivlaren var den i lärjungaflocken som valde att resa till Indien och där predika om Jesus och som Johannes Döparen sänka ner de troende i vatten för att rena deras själar från synd. Traditioner från Qumranrörelsen går också att spåra i den indiska fornkyrkans morgonhymn, som numera ingår i den svenska psalmboken.’

”Helig, helig, helig
Herre Gud allsmäktig.
När den nya dagen gryr
vår lovsång till dig går.
Helig, helig, helig,
nådefull och mäktig,
dig vi tillbedja,
Gud och Fader vår.

Helig, helig, helig,
sjungs helgon alla,
sänka sina gyllne kronor
för din härlighet.
Ned för dig keruber
och serafer falla.
Du var och är
och blir i evighet.

Helig, helig, helig,
hög och otillgänglig
är din glans den klara
som ej syndigt öga ser.
Evig är din nåd,
din kärlek oförgänglig.
Allgod till stoftets barn
du skådar ner.”

Bilden av Döda Havet har jag hittat på nätet

2 tankar om “En lovsång från Döda Havet

  1. En mycket trevlig och innehållsrik blogg. Det är så bra att läsa något som både ger något för själen och intellektet. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s