johannes Döparen och Salome

johannes Döparen och Salome

I Gamla Sta´n i Stockholm löper en rad trånga gränder ner från Österlånggatan mot Skeppsbron. De flesta av dem har namn, som med ett enda ord beskriver Stockholm som staden, där hamnen och sjöfarten var ett viktigt inslag i livet. En gränd är varken uppkallad efter en skeppare eller sjörövare utan är ett minne från 1500-talet, när Johanniterorden hade med tillstånd från påven fått bygga ett kloster med tillhörande kyrka och sjukstuga. Det låg i hörnet av Österlånggatan och Johannesgränd. Dessa kvarter bortom turistfällorna på Västerlånggatan och Stortorget är nu kända genom Jan Mårtenssons deckare där huvudpersonen är antikhandlare Johan Homan i vars sällskap alltid finns den kloka siameskatten Cleo.
Johanniterorden grundades för tusen år sedan i Jerusalem och hade till uppgift att vårda de riddare, som kämpade mot muslimerna i Det Heliga Landet. Med moderna termer skulle man säga att det var ett militärsjukhus med tillhörande läkarutbildning.

Munkar med denna klosterordens läkarutbildning sökte sig senare till Europa och år 1504 begärde Sten Sture dem äldre hos påven tillstånd att få öppna ett Johanniterkloster med tillhörande sjukstuga och kyrka strax intill borgen Tre Kronor och i Stockholms hamn. År 1533 lät Gustav Vasa riva klostret och det skulle dröja länge tills vårt land på nytt fick ett militärsjukhus.

Johanniterorden hämtade sitt namn från Johannes Döparen, vars brist på rädsla imponerade på korsfararna. Hans öde finns inte bara skildrat i Bibeln utan också i Flavius Josefus bok om Israels historia. Idag anser flera teologer att Johannes Döparen tagit starka intryck av den grupp judar, som dragit sig tillbaka till grottorna intill Döda Havet. Tack vare dödahavsrullarna vet vi mycket om deras religiösa tro och hur de tillämpade den i praktiken. Ett inslag i deras tro var att vatten renade själen från synd och att alla därför skulle sänkas ned i ett välsignat vatten. Ett annat inslag var att gruppens skrivare skrev av de gamla lagarna från den tid då Israels folk under Moses ledning strövade runt i öknen. En av de äldre i gruppen hade som uppgift att varje dag läsa dessa lagbestämmelser högt för alla som bodde i grottorna. En av lag paragraferna handlade om äktenskap i förbjudna led. Här stod det bland annat att en man inte fick gifta sig med en dotter till något av sina syskon. Just under de år Johannes Döparen vandrade kring floden Jordans stränder var detta en politiskt stark laddad lagparagraf.

Israel var ockuperat av Rom. Den romerske ståthållaren Pontius Pilatus bodde i Cesarea vid Medelhavet. Han ansvarade bland annat för ordningen i landet och var chef över trupperna, som i huvudsak var förlagda i denna hamnstad. I Jerusalem fanns bara en liten specialstyrka, som var inkvarterad i lydkonungen Herodes palats.

Kung Herodes och hans familj hade samma religiösa tro som judarna, men de var inte rasmässiga judar utan tillhörde en arabisk folkgrupp, som bodde söder om Israel. Detta folk hade helt andra regler när det gällde äktenskap. Det vanliga var att ungdomarna gifte sig så snart de blivit könsmogna. Tio år senare hade de mognat, de skilde de sig och männen och de kvinnor, som överlevt att föda barn under primitiva förhållanden, gifte om sig. Då var det vanligt att en man gifte om sig med ett syskonbarn.

Kung Herodes hade gjort på detta sätt och gift om sig med sin brorsdotter Herodias, som också var frånskild. Hon hade i det tidigare äktenskapet dottern Salome, som när berättelsen om henne börjar var en ung, vacker och dansant flicka. Salome var alltså barnbarn till en av kung Herodes bröder.

Kung Herodes var illa tåld av judarna, som ansåg att han vid konflikter tog parti för Rom och inte brydde sig om det judiska folket. Johannes döparen mullrade om detta och hans tal nådde fram till Herodias öron. Hon tog mycket illa vid sig och övertalade sin make att låta fängsla Johannes Döparen.

En dag blev det fest i palatset. För att roa gästerna och sig själv bad kung Herodes Salome göra en dansuppvisning. Salome kom klädd i sju slöjor och medan han dansade lär hon den ena slöja efter den andra glida ner på golvet. Till slut stod hon naken inför sin fosterfar och en beundrande publik. Herodes blev mycket förtjust och sa till Salome att hon fick önska sig vad hon ville som belöning för sitt uppträdande. Salome samlade ihop slöjorna och sa att hon inte riktigt visste vad hon ville ha utan bad att få rådgöra med sin mamma Herodias för att diskutera saken. När jag läser om denna tillställning får jag intryck av att kung Herodes bjöd på herrmiddag och att Herodias satt ensam och kände sig övergiven i ett praktfullt gemak i det ståtliga palatset.

Det dröjde inte länge förrän Salome kom tillbaka. Hon och modern hade kommit överens om att belöningen skulle vara att Salome fick Johannes Döparens huvud på ett fat. Några större problem att med svärd avrätta den fängslade Johannes Döparen hade inte Herodes. De romerska trupperna fick gissningsvis utföra avrättningen. Om det var en romersk soldat, som bar in det blodiga huvudet till Salome framgår inte av de skriftliga nedteckningarna.

Det, som slår mig när jag läser denna otäcka historia, är den goda relationen mellan Salome och hennes mamma. Salome måste ha varit en ganska osäker och eftertänksam flicka. Om en ung flicka idag får önska sig vad de vill säger hon glatt att hon vill ha modekläder och läckra smycken. Salome däremot sökte upp sin mamma och fick antagligen höra hur fasansfullt livet i palatset var. Hon var illa tåld av av esséerna och Johannes Döparen och kände säkert att kvinnorna i Jerusalem föraktade henne för att hon hade lockats till äktenskapsbrott och nu kunde njuta av en tillvaro där det inte saknades mat, vin och vatten. Hon hade ryckts bort från sitt hemland och placerats i ett palats, som var omringat av soldater. Några andra och jämbördiga kvinnor fanns inte i hennes närområde. Den unga dottern Salome hade blivit hennes stöd i livet.

Vid den judiska påsken kom Pontius Pilatus till Jerusalem och troligtvis bodde han då i det kungliga palatset. Förhållandet mellan den romerske ståthållaren och kung Herodes var mycket spänt och det var först under rättegången mot Jesus som de blev vänner. Vi vet ingenting hur förhållandet var mellan Herodias och Pontius Pilatus hustru.
Samtidigt som allt detta hände bodde den judiske författaren Gamaliel i Jerusalem och beskrev Pontius Pilatus på ett mycket mer sympatiskt sätt än evangelisterna. Här finns också ett par rader, som skildrar Pontius Pilatus hustru hur hans hustru beundrade Jesus. I mitt inre ser jag bilden av två kvinnor, instängda i samma palats och bevakade av soldater, och med helt olika syn på vad som pågick i Israel. Herodias var rädd för judarna eftersom hon hade gift sig på ett sätt som inte var tillåtet i lagarna från Moses tid. Pontius Pilatus hustru hade fascinerats av det kristna budskapet och kanske lånade hon kläder från någon av de kvinnliga slavinnorna och smög ut för att lyssna på Jesus och Johannes Döparen. Dessa två kvinnor måste ha avskytt varandra. Herodias enda förtrogna var kanske den vackra dottern Salome.

Gamaliels skrift användes som lärobok av fariséerna och aposteln Paulus hade undervisats av Gamaliel innan han blev kristen. De tolv lärjungarna var kritiska mot fariséerna och detta märks i evangelierna. Här finns inga hänvisningar till denna klassiskt judisk skrift.

Gamliels bok studerades flitigt i Egypten och dess skildring av Pontius Pilatus sipprade in i kristendomen, När den koptiska kyrkan i Egypten startade, blev Pontius Pilatus ett av deras helgon. Påvarna och kyrkofäderna var inte intresserade av denna skrift utan med hjälp av trosbekännelsen slog de fast att det var Pontius Pilatus som plågade och pinade Jesus. Det är detta som vi svenskar rabblar under högmässan.

Johanniterorden har levt vidare som en protestantisk organisation, som med hjälp av frivilliga insatser arbetar med akutsjukvård. Deras motto är ”Med människan i centrum”. Johanniterorden har specialiserat sig på hjärt-lungräddning och ställer upp vid de stora motionslopp, som ringlar genom Stockholm. Lördagen den 7 september kan man lära känna Johanniterorden på Ersta sjukhus. Denna dag slår sjukhuset upp sina dörrar och visar allt de sysslar med och besökarna får bland annat se deras bageri för oblater.

Johannesgränd är inte bara startpunkten för att spana in antikhandlaren Homan och hans katt Cleo utan också en gatstump som kan berätta mycket om livet i Jerusalem för tvåtusen år sedan och hur en modern och protestantisk kristen order arbetar.

2 thoughts on “johannes Döparen och Salome

  1. Intressant läsning som vanligt. Jag jobbar i det röda huset till höger i bild, Österlånggatan 43. Hade ingen aning om att Johanniterna haft ett kloster där!

  2. Oj Carin, det var mycket. Du har fantasi och kunskaper så det blir en fin blogg. Läste med stor behållning! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s