I Årstafruns fotspår – Kanonsalut och en bal på Karlberg

I Årstafruns fotspår - Kanonsalut och en bal på Karlberg

På kvällen tisdagen den 12 februari år 1805 dundrade 128 kanonskott i Stockholm. I det kalla vintermörkret hördes skotten ända ut till Årsta. Årstafrun visste vad som hade hänt. Kung Gustav IV Adolf hade äntligen kommit tillbaka till Sverige efter ett fem månader långt besök hos sin hustrus farfar i Karlsruhe. Anledningen till detta var att den svenske kungen ville hetsa upp Ryssland, England och Preussen till ett anfallskrig mot Napoleon. Samma kväll som skotten dånade, anordnade officerarna en fest för att fira kungens återkomst. Till detta kalas hade inga utomstående bjudits in.

Söndagen kom med kalla vindar från norr och en klar och blå himmel. Årstafrun konstaterade att alla på Årsta skulle få en lugn dag i stillhet och själv drog hon sig undan i ett varmt hörn och började läsa. Lugnet varade inte längre än till förmiddagens måltid. Då bankande det på dörren. Årstafrun lämnade tillfälligt matbordet och släppte in två frusna kadetter. Pojkarna inbjöds till matbordet och när de ätit klart berättade de att kungens hemkomst skulle firas med en bal på Karlberg och att de hade med sig inträdesbiljetter till Årstafrun och sonen Hans Abraham.

När kadetterna gått började Årstafrun fundera på vad hon skulle ha på sig. Hon beslöt sig för att klä sig i en vit klänning med röda ärmar, en vacker sjal i vitt och rött, solfjäder och ett par snygga strumpor. Hans Abraham, som hade beviljats avsked från sin officerstjänst, tog på sig sin uniform och tillsammans med sin mamma for de till Karlberg. Årstafrun tyckte säkert att hon var för gammal att dansa, så hon letade reda på en lämplig stol, där hon i lugn och ro kunde titta på alla som svävade runt på dansgolvet. Hans Abraham dansade ett fåtal gånger, vilket gjorde Årstafrun glad. Hon hoppades säkert att sonen på balen skulle hitta sin blivande brud. Hans Abraham var hennes ende son och hennes sorgbarn. Han drack för mycket brännvin och gillade att kurtisera pigorna i köket.

Skvallret om vad kung Gustav IV Adolf gjorde i Karlsruhe hade delvis nått fram till Årstafrun och hon gillade inte det hon hörde. Kungen hatade hennes store idol Napoleon. Nu hade kungen varit i Tyskland för att försöka få Ryssland, England och Preussen att sluta sig samman och förklara krig mot den franske och framgångsrike härföraren. De franska trupperna hade vandrat från land till land och inget kunde stoppa dem.

I Karlsruhe träffade kungen sin svåger Alexander I från Russland. De var båda gifta med två systrar från det lilla hertigdömet Baden. Den svenske kungen litade helt på sin svåger, trots att han blivit varnad för att tsar Alexander brukade förställa sig och levde ett dubbelliv med en officiell hustru och en älskarinna.

I hovet i Karlsruhe svävade erotikens vindar runt i salongerna. Den svenske och i mångas ögon tråkige svenske kungen lät sig inte ryckas med. Han var djupt religiös och vid vigseln hade han lovat att älska sin hustru i nöd och lust och detta löfte till Gud den Allvetande tänkte han hålla. Religionen betydde däremot mycket litet för den ryske tsaren. Gud hade skänkt honom Ryssland och hittills inte straffat honom för några felsteg. Nu började han utan hämningar flirta med drottning Louise, som var gift med Preussens kung Fredrik Wilhelm III. Drottning Louise, en mörk skönhet, brukade gå klädd i en vit genomskinlig klänning, på vilken midjan var placerad strax under bysten. Preussens utrikespolitik intresserade drottningen och hon var rädd för Napoleons framgångsrika arméer. Hon avskydde Napoleon lika intensivt som den svenske kungen.

I Karlsruhe blev det lätt för den svenske kungen att driva fram ett beslut att låta Sverige ansvara för kontakterna med England och få detta land att gå med på att ställa sin flotta och trupper till förfogande i ett krig mot Napoleon. Gustav IV Adolf for sedan glad i sinnet till slottet Bäckaskog utanför Kristianstad. Här skulle han bo hos sin fars gamle vän Johan Christopher Toll, som ansvarade för försvaret av Skåne. Senare under våren skulle ett sändebud från England och Sveriges finansminister komma till Bäckaskog.

I Bäckaskog blev Johan Toll osams med kungen. Johan Toll ansåg att det var en omöjlig uppgift för lilla Sverige att inleda ett krig mot Napoleon. Gustav IV Adolf drev som enväldig kung igenom sin vilja. I oktober samma år förklarade Sverige krig mot Napoleon.

Krigsförklaringen förde ned sig oro på Årsta. Kusken Hägerström grep ett hårt tag om brännvinsflaskan och söp sig full. Själv satte sig Årstafrun vid sin skrivplats och fyllde ett par rader i dagboken med hätska utfall mot kungen, som tänkte tvinga svenska pojkar att försöka slå ihjäl fransmän.

Bilden på Karlbergs slott har jag hittat på nätet.

3 thoughts on “I Årstafruns fotspår – Kanonsalut och en bal på Karlberg

  1. Ja, jättespännande! Bäckaskogs slott, alldeles bredvid mig! Snart har Du berättat hela dagboken Carin! Kram!

  2. Pingback: I Årstafruns fotspår – Kanonsalut och en bal på Karlberg | carinabeckerman

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s