Man skall vara rädd om fötter

Man skall vara rädd om fötter

Nu har jag haft min personlige tränare Johan på House of Shapes i snart fyra år. Jag har lärt mig mycket om hur min kropp fungerar, fått bättre hållning och balans samt lärt mig se upp bättre i trafiken. Denna sommar har jag upptäckt att jag saknat en typ av träning. Det är att stärka fotleder och hålfötter. Visst går det att på ett gym hitta övningar, som man kan göra sittande eller liggande, men i längden är detta ganska tråkigt. Denna sommar har det inte blivit varken träning i boxningens ädla konst eller långa joggingturer. Detta beror på att fötterna inte har fungerat som vanligt.

I våras trodde jag att jag hade trampat på en spik, som trängt in under tårna på min högra fot. Det blev ett besök hos fotvården. Någon spik eller fotvårta fanns inte, men däremot hade jag ett nedsjunket främre fotvalv.

Jag är övertygad om att de flesta av mina krämpor går att träna bort. Nu blev det ett besök i en leksaksaffär, där jag köpte spelkulor. Jag kom hem samtidigt som hemtjänst kom inklivande för att pyssla om min strokedrabbade make David. Flickan gjorde stora ögon när hon såg att jag hällde ut kulorna på golvet och började hoppa runt på den vänstra foten och samtidigt plocka upp kulorna från golvet genom att använda tårna på högerfoten som knipverktyg.
”Har du blivit dement? Tror du att du är fyra år?” var de frågor jag fick från hemtjänst.

Jag förklarade att jag måste stärka mina fötter och bättra å fotvalven med hjälp av denna klassiska övning. Detta hade tjejen från hemtjänst aldrig tidigare hört talas om och hon insåg genast att mina tips om hur man skall ta hand om sina fötter var användbara.

Det gick drygt en månad. Sedan började det göra så ont i den högra foten och i benen att jag knappt kunde gå. Jag hade tur och fick genast en akuttid på vårdcentralen. En trevlig AT-läkare konstaterade att jag hade Mentons syndrom på den högra foten, inflammation i lederna och troligtvis artros i båda knälederna. Jag fick ett recept medicin och remisser till röntgen och en ortopedklinik.

Röntgen klarades av på samma dag, men ortopedkliniken var stängd på grund av att personalen hade semester. Beskedet från röntgen var positivt. Ingen artros, vilket är ovanligt för en kvinna i min ålder. Det dröjde två veckor innan ortopedkliniken öppnade och en vänlig kvinnlig sjukgymnast tog emot mig. Jag gnällde över mina fötter och skröt över mina knän. Jag fick en tid knappt två veckor senare hos ortoped Magnus för en ordentlig undersökning och tips om fotgymnastik av sjukgymnasten.

”Jag tycker du skall prova med hålfotsinlägg under väntetiden, det skadar inte att du vänjer dina fötter vid inlägg.”

Min högerfot trivdes genast med inlägget och det slutade göra ont. Mitt inre fylldes av glädje. Äntligen kunde jag ge mig ut på långpromenad. Tidigt en morgon tog kameran och åkte in till Riddarholmen för att fotografera de gamla palatsen med anor från 1600-talet. Jag gick runt på kajen och njöt av stillheten och närheten till vatten. Sedan kämpade jag uppför trapporna till Wrangelska palatset och här tog morgonfriden slut. Detta berodde på att den ena turistbussen efter den andra gled upp på Birger Jarls torg och gråhårsturister, överlastade med kameror, klev ur bussen för att sedan vallas runt av guider. Det ekade av flera olika språk på torget, det var nästan ljudlösa från kameror och en och annan tog fram sin mobil och började prata med någon bekant. I min egen stad upplevde jag mig själv som vetgirig turist och nu tassade jag fram och ställde mig längst bak i en grupp kineser. Jag förstod ingenting av vad guiden sa, bara att kineserna var som svampar när det gällde att suga sig svensk historia. Då började det helt oväntat att värka i det vänstra benet, som bittert klaga över att det inte gillade inlägget. Sedan började magen knorra. Jag hade varit ute i drygt två timmar och energin från min enkla morgonfrukost var förbrukad. Det enda jag kunde göra var att linka till den närmaste tunnelbanestationen.

Besöket hos ortoped Magnus blev en upplevelse. Han klämde på mina fötter och konstaterade att jag hade Mentons syndrom på den högra foten Åkomman innebär att jag har ett nedsjunket främre fotvalv och att det har bildats en broskutväxt på undersidan av den mellersta tån. Mentons syndrom brukar föra med sig att fotens tåleder blir inflammerade. Det var detta jag hade drabbats av.

Nu skulle mina steg undersökas. Jag fick ställa mig på ett löpband och bakom mig placerades en filmkamera, som genast skickade filmen om mina fötter till en skärm. Magnus stod och vakade över filmen och också över mig. Han ökade farten på löpbandet och det var bara för mig att hänga med.

”Oj då”, sa Magnus glatt. ”Du är den första 80+ jag sett som orkar jogga. Du har ett läckert löpsteg. Var har du lärt dig det?”

Jag berättade för Magnus om min personlige tränare Johan och att jag försöker komma iväg till mitt gym tre gånger i veckan. Magnus nickade glatt och sedan var dags att stoppa ner fötterna i en kungsblå kletig plastsmet för att göra ett fotavtryck. Dessa skulle känna som mall för mina inlägg. Det sista Magnus sa till mig var att uppskattade att jag har bra skor och att jag aldrig har försökt att vingla fram på smala och mycket höga klackar. Detta märks på mina fotleder, som är ovanligt starka för en kvinna i min ålder.

Det kommer att dröja ytterligare en dryg vecka innan mina inlägg kommer. Min vänstra fot har långsamt vant sig vid inlägget och idag går jag utan att det gör ont. Så snart inlägget kommer tar jag kontakt med min personlige tränare så att jag kan fortsätta att träna jogging.

Det skall bli underbart att komma tillbaka till ett normalt liv igen.

Bilden föreställer mina svarta skor för stadsvandringar och röda för jogging. Inläggen sticker upp ur dem.

En tanke på “Man skall vara rädd om fötter

  1. Jag kommer också att behöva inlägg o kan inte vänta till jag blir 80+. Du får alla krämpor senare än vi andra. Undra varför envisa Carin? Roligt att läkarna ser Din goda form. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s