I Årstafruns fotspår – När kriget kom till Årsta

I Årstafruns fotspår - När kriget kom till Årsta

I början av 1800-talet sjöd Stockholms hamn av liv. Handelsfartyg kunde vissa dagar ligga i rader i väntan på att bli lastade av den åtråvärda svenska järnmalmen. På grund av de pågående krigen hade järn blivit en bristvara. Ännu hade inte Sverige blivit indraget i storkriget i Europa.

I december år 1804 hade Napoleon låtit kröna sig till fransk kejsare i Notre Dame i Paris. Det var en påkostad kröning, som fick den svenska kungen Gustav IV Adolf att knyta händerna av ilska. För honom var Napoleon det vilddjur, som finns beskrivet i Johannes Uppenbarelsebok i Bibeln. Om inte detta odjur omedelbart stoppades, skulle världen gå under. Den svenska kungen hatade kejsare Napoleon och dessa heta känslor delade han med drottning Louise av Preussen. Drottningens make Fredrik Wilhelm II var känd för sin oförmåga att fatta beslut och Preussens regering var väl medveten om att landet regerades av en kunnig drottning. Drottningens enda svaghet var att hon hade ett svärmiskt förhållande till kvinnotjusaren tsar Alexander.

Gustaf IV Adolf hade i början av år 1805 kommit överens med den vankelmodige preussiske kungen och hans hustru samt sin svåger tsar Alexander om att tillsammans med England göra allt för att stoppa kejsar Napoleons framgångsrika krigståg genom Europa. Nu gällde det att finslipa villkoren och när detta var gjort gå i krig mot kejsare Napoleons framgångsrika arméer. Kontakterna med England skulle ske på slottet Bäckaskog i Skåne. I början av oktober var allt klart och en krigsförklaring skickades till Paris. I överenskommelsen ingick det att Sverige skulle ha en armé under ledning av kungen. I denna skulle det finnas 10000 svenska soldater från Lantvärnet.

Nyheten om att svenska pojkar skulle gå i krig mot kejsar Napoleon slog ner som en bomb på Årsta. Torsdagen den 10 oktober söp sig kusken full när han förstod att alla, som arbetat på Årsta under sommaren omedelbart skulle inställa sig i Stockholm. Årstafrun förfasade sig över att också den sjuklige Vessman skulle vara med och slå ihjäl fransmännen. Dagen därpå började de hopsamlade och många gånger ovilliga soldaterna marschera mot Karlskrona för att sedan med båtar fara till Europas slagfält.

Det visade sig genast att Gustav IV Adolf var helt värdelös som härförare. Han var petnoga med övningar på exercisfälten när det inte fanns några fientliga trupper i närheten. När de franska anfallen kom hade han flyttat trupperna till ett annat övningsfält. Iakttagarna sa spydigt att om man skulle lära sig hur fienden lätt invaderar sitt land, skulle man titt på den hopplöst oduglige svenske kungen. En av de mest kritiska var Axel von Fersen.

Kriget rullade vidare i Tyskland. Årstafrun tyckte att det hela var onödigt. Posten från Tyskland kom fram mycket oregelbundet och Årstafrun kunde inte dagligen följa med händelserna i de tyska dagliga tidningarna. År 1806 började ned sträng kyla och nu gällde det att spara på veden. När våren äntligen kom förde den med sig storm och regn. Ingenting ville växa i trädgården på Årsta. När det blev höst suckade Årstafrun djupt när hon vägde potatis och morötter. Det var betydligt mindre än vanligt och det fanns inget överskott att sälja. Svälten skulle grina stockholmarna i ansiktet. Nu måste Årstafrun skaffa sig pålitlig personal, som kunde vakta stallet och ladugården. Detta hjälpte dåligt. En natt bröt sig en tjuv in och stal tjuren.

I oktober kom tidningarna tillfälligt fram. Årstafrun läste om den vankelmodige preussiske kungen, som inte hade kunnat komma överens med varken den svenske kungen eller kejsar Napoleon. Nu kunde hon läsa om den blodiga och två timmar långa drabbningen mellan franska och preussiska soldater i Jena. Fransmännen var helt överlägsna och slog under sig stora delar av nuvarande Tyskland. Årstafrun jublade över detta. Kejsar Napoleon var hennes store hjälte.

Kejsar Napoleon tågade segrande in i Berlin och de svenska trupperna drog sig tillbaka till Lübeck för att om möjligt kunna komma tillbaka till Sverige. Detta misslyckades och franska soldater marscherade in i staden och den svenska armén med över tusen man fängslades. De franska trupperna leddes av den nyutnämnde marskalken Jean Baptiste Bernadotte. Det förste marskalken gjorde var att samla officerarna och be dem överlämna sina fanor. Officerarnas talesman, Gustaf Fredrik Mörner, svarade att det inte fanns några fanor att överlämna. De hade redan förstörts. Marskalk Bernadotte blev både förvånad och imponerad av detta svar. Han beslöt därför att inkvartera de svenska officerarna i sitt eget högkvarter. På kvällarna åt de middag tillsammans och då diskuterades det nordisk politik.

Nu bytte den preussiske kungen Fredrik Wilhelm sida och slöt fred med kejsar Napoleon. Tsar Alexander blev fundersam och tog i all hemlighet kontakt med kejsar Napoleon. Ryssland skulle avbryta allt militärt samarbete med England och Sverige. I gengäld skulle Ryssland förklara Sverige krig och om möjligt erövra Finland.

Gustav IV Adolf hade blivit född som blivande överbefälhavare, men aldrig fått någon ordentlig utbildning i krigsföring. Preussens svek och de svenska officerarnas tysta kritik bröt ner honom både fysiskt och psykiskt. Därför beslöt han sig för att rea tillbaka till Sverige. Denna gång bosatta han sig i Malmö. I sin kammare slet han av sig uniformen och slängde värjan mot väggen. Nu hittade han en vanlig blå rock, som han tog på sig. Kungen var orolig och han både grät av förtvivlan och skrek av uppgivenhet och fasa inför ett kommande storkrig. Dessa dagar kunde han inte finna någon tröst i Bibeln. Den enda som kunde lugna kungen var hans hustru Fredrika Dorotea och nu skickades en kurir med en vädjan till drottningen att komma och trösta sin make. Drottningen var snabb och redan efter drygt en vecka var hon i Malmö.

Det fanns ljusglimtar i detta krig. Söndagen den 19 april år 1807 dundrade det av 128 kanonskott i stadens alla kyrkor ringde i glädjeyra. I Storkyrkan hölls en tacksägelsegudstjänst och kören sjöng Te Deum. Svenskarna hade under den våghalsiga Gustaf Mauritz Armfeldt besegrat en liten fransk trupp och tagit 218 fångar och erövrat en skans.

Bilden har jag hittat i Populär historia nummer 4 år 2009. Målningen är gjord av Jean Louis Desprez. Bilden är beskuren.

One thought on “I Årstafruns fotspår – När kriget kom till Årsta

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s