Meditationsrummet i Huddinge sjukhus

Meditationsrummet i Huddinge sjukhus

I slutet av juli detta år drabbades min make David av sin andra stroke och fördes i ambulans till Södersjukhuset. Det var ovisst om han någon mer gång skulle kunna stå på sina fötter och få komma hem. Efter ett par dagar med intensivvård flyttades David till Huddinge sjukhus. Här fick han lunginflammation och jag funderade mycket på om han skulle överleva. Min tillflyktsort i vimlet av folk, rullstolar, barnvagnar och jäktade undersköterskor blev meditationsrummet på entréplanet. Här satt jag och tittade på en enkel blomma på bordet längst fram och på en stor kopparmodell av en svavelkristall. Ibland lät jag fingrarna långsamt glida över modellens vassa kanter och kunde kopplade bort all tankeverksamhet och all oro. När jag efter en stund kände mig helt lugn och upplevde att rädslan för livets överraskningar hade klingat bort, tog jag hissen till sjukhusets översta plan där Davids avdelning fanns. Här uppe möttes himmel och taken på sjukhusets klumpiga byggnader. Över detta svävade en röd strut, som signalerade att här på taket fanns en landningsbana för helikoptrar.

I avdelningens långa korridoren regerade stressen. Nu behövde jag all den sinnesfrid jag fått i meditationsrummet. Till min stora glädje överlevde David och har nu varit hemma i ett par dagar. Han kan gå med hjälp av en rollator.

Meditationsrummet på Huddinge sjukhus är en kopia av det som finns i Förenta Nationernas högkvarter i New York. Detta inrättades i mitten av 1950-talet på initiativ av Förenta Nationernas generalsekreterare Dag Hammarskjöld.

1950-talet var en tid utan ideologier och skapade därför hos många starka känslor av tomrum och uppgivenhet. Kunskapen om vad som hade hänt i nazismens koncentrationsläger hade då trängt igenom hela samhället. Många ställde sig frågan varför inte Gud ingripit med till exempel en jordbävning och på så sätt förstört lägren. Slutsatsen blev att det inte fanns någon gudomlig kraft i skapelsen. Som protest mot sådana tankar inrättade Dag Hammarskjöld meditationsrummet och bad en konstnär skapa olika symboler för livet och skapelsen. En av dessa blev den stora modellen av en svavelkristall.

Dag Hammarskjöld var sökare och han visste att alla, oberoende av vilken religion man tillhör, behöver en plats för andrum och enskild andakt. Utanför meditationsrummet svepte det kalla krigets isande vindar fram i korridorerna. Det var många och knepiga problem, som måste få sin lösning. Hotet om ett kärnvapenkrig fanns överallt. Det måste finnas tid för eftertanke om inte jorden skulle gå under.

Det kalla kriget gick våren 1958 in i ett nytt skede. Detta hände när en av ledarna i den belgiska kolonin Kongo förklarade att landet var självständigt. Som svar på detta skickade den belgiska regeringen trupper av vältränade legosoldater för att låta dessa brutalt slå ner alla önskemål om politisk frihet. Belgien ville inte förlora kontrollen över det rika landet. Samtidigt utbröt det stamkrig och olika ledare kämpade om de rikaste landområdena. I detta läge vände sig en av de folkvalda ledarna till Förenta Nationerna och bad om stöd för att tvinga Belgien att dra tillbaka legosoldaterna. I denna konflikt kunde inte USA och Sovjetunionen komma överens. Dag Hammarskjöld beslöt sig då för att medla mellan Kongos olika ledare. Den 19 september 1961 steg han ombord på ett flygplan. Planet störtade och ingen överlevde denna olycka. Det är fortfarande oklart om det var en vanlig olycka eller om det var ett överlagt mord på den i Afrika omstridde generalsekreteraren.

Under de år, som Dag Hammarskjöld var generalsekreterare, höjdes röster om att generalsekreteraren var för undfallande gentemot Sovjetunionen. Förenta Nationen borde med kraft fördöma de brutala utrensningar, som oliktänkande ryssar utsattes för. Herbert Tingsten, som då var chefredaktör på Dagens Nyheter, framförde nästan dagligen dessa synpunkter i sin tidning. Tidigare hade Herbert Tingsten och Dag Hammarskjöld varit goda vänner. Vänskapen tog slut och spåren av detta märks i de visdomsord, som Dag Hammarskjöld har lämnat efter sig.

”Att aldrig låta framgången dölja sin tomhet, insatsen sin intighet, arbetslivet sin ödslighet, och så att bevara sporren att nå vidare – den smärta i själen som driver oss själva. Se dig inte om. Och dröm ej om framtiden: den skall ej återskänka dig det förgångna eller tillfredsställa andra lyckodrömmar. Din plikt och din belöning – ditt öde – är HÄR och NU.”

Tiderna har förändrats sedan Dag Hammarskjölds och Herbert Tingstens dagar. Idag vågar vi även i kyrkorna diskutera tro och tvivel. Tankar om dessa frågor formulerades av Tore Littmarck och finns skildrade i psalm 209 i vår psalmbok. Jag tror att Dag Hammarskjöld skulle ha känt igen sig i denna psalm.
Dag Hammarskjöld och Tore Littmack hade ett gemensamt intresse. Det var den svenska naturen. Naturintresset märks vid ingången till meditationsrummet, som är utformat som en skog av fjällbjörkar på hösten. Ur stammarna tittar det fram kvinnor, kvinnor som skall föra livet vidare till nästa generation och om möjligt ge världen kärlek.

Jag skulle vilja våga tro
att någon har mig kär.
Jag skulle vilja våga tro
att Gud kan vara här.
Jag skulle vilja våga tro
att kärlek är
den makt som ändå världen bär.

Jag skulle gärna vilja tro,
men vem törs göra så?
Jag skulle gärna vilja be,
men vem kan bönen nå?
Jag skulle gärna vilja tro
att någon ser
den mening jag ej fattar mer.

3 tankar om “Meditationsrummet i Huddinge sjukhus

  1. Carin, så fint. Så bra! Så tänkvärt å så fint att Du fick ihop alltihop så bra! David hemma!!!!! Hurra, hurra! Tack för denna söndagsblogg som nämnde två av de giganter jag sett upp till. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s