Kateter i vården och för fest

Kateter i vården och för fest

Min make David drabbades i slutet av juli detta år av sin andra stroke. Först vårdades han en vecka på Södersjukhuset och efter detta flyttades han över till Huddinge sjukhus och hamnade där på en avdelning, som var specialiserad på strokerehabilitering. Det var slutet av sommarsemestern, personalen av jäktad och man tog till alla knep för att spara tid. Till dessa hörde att förse David med kateter. Det går betydligt fortare att tömma en katetpåse än att byta blöjor på en krasslig senior. När jag frågade varför David hade kateter var att han inte kunde kissa och därför riskerade att få urinvägsinflammation. Det märkliga var att David kissade lika häftigt som fontänen på Karlaplan sprutade upp vatten i skyn.

En fredag, eftr drygt en veckas vård skickades David hem. Jag fick veta att sjukhuset skulle plocka bort kateterna innan hemresan, men detta skedde inte. Några instruktioner om hur jag skulle sköta hans kateter fick jag inte, alla utgick tydligen ifrån att jag hade sjukvårdsutbildning. Däremot uppmanades jag att omedelbart gå till apoteket och hämta ut de mediciner, som läkaren på Huddinge sjukhus ansåg han borde äta. Den stora nyheten var att han hade fått en helt annan blodtryckssänkande medicin.

Helgen som följde blev inte som vi hade tänkt oss. David var vingligare på benen än han var på Södersjukhuset dagarna efter stroke, han var virrig och på nätterna plågades han av hallucinationer och skrek av ångest. Dessutom tyngde katetens påse på benet och jag visste inte hur jag skulle göra för att tömma den. Räddningen blev att ringa till Trygghetsjouren och berätta om problemen. Reden efter tio minuter ringde det på dörren och Nina traskade in och frågade vad jag behövde hjälp med. Hon såg hur slut jag var och visade mig hur jag skulle tömma påsen. Efter detta satte vi oss ner vid köksbordet och pratade ett par minuter.

”Om de är något mer du inte klarar, är det bara att ringa. Jag har jour dagtid hela kvällen. David säger ju att han mår illa och då kan du behöva få ett handtag.”

De vingliga benen gjorde att David gled ur sängen två gånger under helgen. Nina kom och hjälpte upp honom. Sista gången skakade hon på huvudet och undrade vad som egentligen hade hänt. Då slog det mig att detta helvete kunde bero på bytet av medicin. Alltså slog jag mig ner vid datorn och letade reda på medicinen och läste den långa listan av biverkningar. Listan började med illamående, sedan yrsel, balanssvårigheter, virrighet, mardrömmar, trötthet, sömnproblem . . . . .

När jag läst färdig letade jag rätt på David, som i sängen hade rullat ihop sig under en filt. Jag läste högt ur biverkningslistan och David flög upp.
”Nu byter jag tillbaka till Tant Husläkares piller. Det här var supermega dumt av en klantig doktor.”

Det blev måndag och jag skrev ett brev till Tant Husläkare och lämnade in det på vårdcentralen. Det handlade både om det märkliga bytet av medicin och att David önskade bli av med kateterna. På eftermiddagen ringde husläkaren. Medicinbytet hade hon inget emot, men när det gällde kateterna hon måste först rådgöra med läkaren på Huddinge sjukhus.

Efter två dygn var problemen med yrsel, virrighet och mardrömmar borta. Lagom till nästa helg kom distriktsköterskan. Hon berättade att Tant Husläkare sagt att kateterna måste sitta kvar ett par veckor till. David kunde ju enligt Huddinge sjukhus inte kissa. Rester av urin i urinblåsan kunde följa med sig svåra sjukdomar.

Ett par dagar senare kom distriktssköterskan tillbaka in genom dörren. Hon konstaterade att nu var det dags att byta slang och påse på kateterna. Tyvärr hade hon fått med sig fel sorts av kateter. De nya hade en drygt en meter lång slang och en annan typ av påse. Samtidigt fick jag en plastkasse full med helt nya kateter. Om påsen gick sönder, kunde hemtjänst byta ut den mot en hel.

David kissade och kissade och påsen blev snabbt full. Då uppstod ett nytt problem. Jag kom inte på hur jag skulle tömma den. När jag är osäker på vad en sak gäller, brukar jag sätta mig vid datorn och leta på nätet. Någon manual för kateter hittade jag inte, men däremot reklam för läkarmottagningar som sätter in kateter på folk av båda könen. Kateter är ett måste för alla som skall gå på kungliga bröllop, nobelfester eller springa maratonlopp. Då är det toppen att slippa ställa sig i en lång toakö.

Ingen hjälp att hämta på nätet. Alltså ringde jag till Trygghetsjouren. Nu var det inte Nina som kom utan Nisse, en grabb som till utseendet påminde om en tyngdviksboxare från den amerikanska Södern. Nisse var rar och omtänksam mot både David och mig och jag lärde mig snabbt de nya handgreppen.

Två dagar senare började Davids mage att krångla. Den långa slangen blev kladdig av avföring och det blev storrengöring av både kateterna och David. Då trillade plötsligt kateterna ut alldeles av sig själv och jag stod med den hala och ringlande slangen i handen.

”Heja” sa David glatt. ”Nu går allt lättare och jag behöver inte vara rädd för att snubbla på den där hala plastormen.”

Efter detta återgick David till att använda blöjbyxor. Då upptäckte vi att det är billigare med kateter än blöjbyxor. Katetpåsen går att tömma, våta blöjbyxor hamnar i soporna. Sopor år dyrt att bli av med och före Davids sista stroke vägde hans bortkastade blöjbyxor cirka 20 kg i månaden.

Distriktssköterskan kom tillbaka ännu en gång och talade om för mig att David skulle lämna ett urinprov på vårdcentralen. Kunde han kissa? Luktade hans urin illa? Jag förklarade att urinen var klar som vatten och helt luktlös. Därefter bad jag henne ta hand om påsen kateter.

”Kommer inte på fråga. Det är riskavfall, eftersom de har kommit in i ett hem.”

Hon tittade med avsky på påsen med kateter som om det vore avfall från ett kärnkraftverk. Sedan nickade hon till avsked och slank ut genom dörren. När hon gått funderade jag över om inte blodiga dambindor är en större fara för smittspridning än helt nya kateter.

Nu har jag en ful misstanke. Huddinge sjukhus skall spara pengar. Att dra ner på mängden sopor minskar underskottet. Det gäller bara att övertyga patienterna om det livsfarliga i att vägra använda kateter. Dessutom kan man fundera över hur mycket nytt material som slängs på en vårdcentral.

Bilden föreställer den långsvansade kateten, som kröp ut av sig själv, och påsen med oanvända kateter.

2 tankar om “Kateter i vården och för fest

  1. Det var ju både roligt o sorgligt att läsa. Trygghetsjouren låter som en bra uppfinning. Men detta med mediciner!!!!!!! Vansinne. Kateter är ett helvete tycker jag. Förstår om Ni blir trötta båda två. Tack för Ni delar med Er.

  2. Ska bli ”roligt” att se hur vården ser ut då det blir dags att vårda de som bestämmer för tillfället. Men då ligger man väl själv på en hylla någonstans medan politikerna glassar med förgyllda blöjor på privata vårdhem med invandrad underbetald personal.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s