En plats för eftertanke

En plats för eftertanke

Varje sjukhus brukar ha en plats dit anhöriga kan dra sig undan för att låta tankarna på sjukdom och död sjunka undan. På Södersjukhuset är det ett rum med dunkel elektrisk belysning och där levande ljus låter sina lågor stillsamt fladdra. Sedan finns det en plats utomhus, mitt i vimlet av bilar, bussar, cyklister och jäktade människor. Det är hoppets och glädjens plats. Den ligger som en grön mitt i den stora och ovala vändplanen framför huvudingången. Här finns det två dammar, träd och under sommaren krukor med blommor. I somras simmade ett andpar runt i en av dammarna. De väntade förgäves på att någon skulle slänga ner resterna av sin korvlunch från Pressbyrån till dem.

Sedan januari 2009 har min make David fyra gånger, varav två för stroke, blivit intagen på akuten på Södersjukhuset. Sista gången var för två dagar sedan. Vid varje besök har jag sökt mig till det dunkla rummet och slagit mig ner på en stol för att meditera över det liv vi har levat tillsammans. Dessa stunder har varit fyllda av sorg och saknad.

Besöket igår blev helt annorlunda. David hade fått ett eget rum och han behandlades av personalen som om han vore en betydelsefull person. Jag hade inte hunnit sitta vid hans säng speciellt länge, förrän doktor Per kom in och började prata med mig. Nu äntligen fick jag förklaringen till att David tappade all ork i slutet av förra sommaren.

Den första stroken i april 2009 raderade bort mycket av Davids balansförmåga. Han har inte kunnat gå utan hjälp av rollator. De första åren var vi ett par gånger varje vecka ute och gick ungefär två kilometer. Sedan kom bakslaget, som vi inte fick förklaring till.

För drygt ett år sedan gled David ur sängen och hävde sig upp genom att sätta armbågarna på sängkanten. Efter detta började det göra ont i den högra armen och värken har inte gett med sig under det år som gått. Dessutom blev armen stelare för var dag som gick. Till sin stora sorg orkade David inte längre hålla i en penna och lösa korsord och han fick också stora svårigheter att äta med höger hand.

Doktor Per förklarade att vid den första glidturen nerför sängen gled armen en liten bit ur led vid axelleden. Detta har förvärrats under det år som gått, orken i högerarmen försämrades och slutligen orkade han inte stödja sig på rollatorn. När han i fredags föll på gatan, gled axeln ur led och detta är orsaken till Davids oförmåga att röra högerarmen. Dessutom gör armen fruktansvärt ont. Efter detta sa doktor Per att en kirurg skall operera Davids axel så snart det finns ledig tid på sjukhuset. Efter detta blir det sjukgymnastik.

Doktor Per tittade uppmuntrande på mina blekrosa jeans och röda joggingskor

”Det är aldrig för sent att träna, men det behöver jag säkert inte påpeka för dig. Nu får David så mycket smärtstillande tabletter han vill ha. Han skall inte behöva ha ont i väntan på operation.”

Doktor Per tystnade och tittade på oss.
”Det syns att ni har vårdat er hälsa. Detta lönar sig verkligen.”

Så småningom blev det dags för mig att gå hem. Solen sken, det var nästan vindstilla och sjukhuset speglade sig i dammarna. Jag stannade till vid en av dem och kände mig lycklig. Bussarna kom och for, nyblivna och stolta föräldrar drog barnvagnar och elektriska rullstolar gled runt i vimlet. Jag märkte ingenting av detta. Mitt inre var äntligen fyllt av frid och hopp.

För mig hade det varit en upplevelse att träffa den mycket omtänksamme doktor Per. Hans ord fick mig att minnas kapitel 37 i Jesus Syraks Vishet i Gamla Testamentet.

”Mina barn, pröva dig fram så länge du lever
Ta reda på vad som är skadligt
Och avstå från det.
Ty allting är inte nyttigt för alla
Och allt tilltalas inte av alla
Sukta inte efter allsköns läckerheter
Och hänge dig inte åt frosseri.
Ty överdrivet ätande leder till sjukdom
Och omåttlighet är granne med ohälsan.
Omåttlighet har blivit mångas död
Men den försiktige förlänger sitt liv.”

2 thoughts on “En plats för eftertanke

  1. Ja tänk. Den svaga armen hade inte alls med stroken att göra. Egentligen. Kanske han orkar med promenaderna igen när han har blivit opererad? Jag hoppas det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s