Nu är det nästan slut med löpträning på parkvägen utanför min trädgård. De första skidlöparna på hjul viner redan fram på gatan och riskerar att krocka med cyklister. Det gäller ju att vara tidigt ute, om man skall vara i god form för Wasaloppet.

Jag har hört flera tragikomiska historier om hur det är att sörpla i sig blåbärssoppa vid Mångsbodarna. Då har den första gula snoren börjat rinna ur näsan, andningen fungerar inte som den skall, det är trångt och mitt i kaos bland löpare, funktionärer och bortslängda muggar gäller det att snabbt få i sig den energigivande och varma drycken. Då måste man ha kontroll över svalget, så att inte soppan fastnar i halsen. Det är alltid några som hostar upp soppan och får blå färg över ansikte och skiddräkt. När de snoriga löparna sedan återvänder till spåret ser de ut som svenska flaggan. Det hela kan bli ännu mer färgsprakande om han eller hon sedan börjar blöda näsblod.

På gymet stöter jag då och då ihop med 50-åringar, som glatt påstår att de inte skulle hålla sig i form om de inte varje år åker Wasaloppet. De brukar finnas vid de maskiner, som stärker benmuskulaturen och samma maskin, som användes av träsgårdsentusiaster. Den sista är utmärkt när det gäller att träna upp armmuskler och axlar för att orka skjuta en tungt lassad skottkärra framför sig. När jag frågade hur de gör för att snabbt kunna svälja blåbärssoppan fick jag undvikande svar. Flera medgav att de inte klarade detta utan upplevde blåbärssoppan som en fartbromsare.

För ett par dagar sedan träffade jag av en slump logopeden Mia. Vi började prata om hur svårt det kan vara att dricka en kopp kaffe under en paus på teatern. Jag jämförde detta med blåbärssoppan under Wasaloppet och vattnet under Midnattsloppet. Mia skrattade glatt och berättade att numera får logopederna utbildning i att träna halsmuskulaturen. Det är inte bara folk i farten, skådespelare och sångare som behöver träna sina halsmuskler. Det gäller framförallt människor med talsvårigheter och alla, som har drabbats av stroke. Träning av halsens alla muskler gör att talet blir tydligare och mer distinkt. Jag blev nyfiken och ville veta mer. Då började Mia träna mina halsmuskler.

Mia tyckte jag så vältränad ut att jag kunde börja med de svåraste övningarna. Jag ombads räcka ut tungan och försöka slicka mig på näsan. I detta läge skulle jag sänka axlarna och andas lugnt från magen utan att flåsa. Nu var det inte bara halsmusklerna som fick jobba utan också magen. Med flitig träning kunde talet bli bättre och tydligare samtidigt som jag fick plattare mage.

Efter detta var det dags att dra in tunga så långt att tungspetsen vilade mot de nedre framtänderna. Sedan skulle jag lätt bita ihop tänderna, samla saliv i munnen, fösa ihop saliven till en klump i munnen och sedan svälja. Detta upplevde jag som svårt och först vid det tredje försöket lyckades jag.

Sist kom den lättaste övningen. Det bestod i att samla saliv i munnen, tyst räkna till tre och sedan med ett knyckande svälja all saliv.

Jag tackade Mia och hon försvann i vimlet av folk. Hemma tränar jag nu regelbundet Mias övningar. Jag märker att de har haft effekt bland annat när telefonen ringer samtidigt som jag lagar mat. Min röst låter inte längre som om jag vore en gläfsande gammal hund på väg att förlora förmågan att skälla.

Jag är för dålig skidlöpare för att våga mig på Wasaloppet. Kanske blir det Midnattsloppet nästa sensommar och då skall jag uppe vid vätskekontrollen på Vita Bergen slippa spruta vatten som en fontän.