Trappingis

Trappingis

De sista veckorna har varit fyllda av så mycket jäkt och stress att jag inte har kommit iväg till mitt gym på Hornsgatan. Det har gällt att hålla sig i form inomhus i villan, vilket inte har varit så svårt som jag väntade mig. En dag kom jag att tänka på att mina barn brukade spela enmanspingis i trappan. Spelet går till så att man ställer sig framför trappan och slår bollen så att den kommer precis i trappkröken. Bollen kommer att studsa tillbaka och då skall det bli ett nytt slag.

Barnens pingisgrejer hann bli utslitna innan de blev vuxna och flyttade hemifrån. Alltså klev jag för ett par dagar sedan in i en sportaffär och hittade det jag sökte. Till min stora glädje var bollarna i förpackningen blekrosa, vilket har den fördelen att de lätt syns i vår gråmålade trappa.

Jag minns hur barnen ockuperade trappan och att det lätt kunde bli missbelåtna grymtande om jag behövde gå upp till övervåningen och hämta något. Trappan hade blivit en förlängning av deras rum och det var bara för gamla mamma att finna sig i detta. Jag tyckte att denna form av pingis såg lätt ut och brydde mig aldrig om att pröva själv.

Nu är det jag som har lagt beslag på trappan. Det gör ingenting, eftersom vi numera har allt vi behöver i nedervåningen. Denna höst har vi dessutom reparerat trappan så att den samtidigt har blivit både blank och skrovlig. Tyvärr har inte elektrikern kommit än och ordnat med trappbelysning. Detta för med sig att det för min del bara blir trappingis under dagens ljusa timmar.

Trappingis har visat sig vara jobbigare än vad jag inbillade mig. Bollen far runt åt alla möjliga håll, jag hinner inte hinna fram och slå den tillbaka och ibland kan den hamna i mina gummistövlar. Det är mycket böja sig ner och mycket sträcka på sig.

Om jag skall fortsätta roa mig med trappingis borde jag ta hem mina gympaskor från mitt skåp i gymet. Det händer att jag halkar och då gäller det att vara snabb och gripa tag i trappräcket.

Det är trevligare att jogga i solsken än att vara inomhus och slå på en boll. Men hösten är här, det småregnar ute och jag avskyr att bli våt. Det finns säkert fler än jag som upplever det som mycket obehagligt när kallt regnvatten strilar ner efter ryggraden. Ett tips i höstmörkret till alla som bor i höghus : utmana grannarna på trappingis! Den som förlorar får springa ut i höstrusket och köpa pizza eller kebab!

Synd att ingen av er bor i mitt närområde! Jag skulle gärna vilja vara med. Dessutom gillar jag pizza men tycker inte om att äta denna onyttiga läckerhet ensam.

2 tankar om “Trappingis

  1. Nä, jag skulle inte träffa bollen även om den träffade mig. Men eftersom jag har svårt att vara hemifrån – är också anhörigvårdare – längre stunder går jag i trappor, upp till sjunde våningen och ner, på fyra gånger blir det en kilometer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s