Jesus Kristus vår Herre

Jesus Kristus vår Herre

Idag är det söndag och jag fortsätter mina funderingar kring den kristna trosbekännelsen, som det finns ett par olika varianter av. Den niceanska från år 325 är den längsta och i denna finns flera förtydligande, som kom till för att inte olika biskopar skulle kunna lägga in sina egna och högst privata tolkningar i raderna om vilka Gud och Jesus var. I denna gamla trosbekännelse hittar man formuleringar, som får tankarna att svindla. Vad hände före tiden, före det att jorden hade skapats. Vad fanns då?

”Vi tro och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son,
född av Fadern före all tid,
Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud,
född och icke skapad,
av samma väsen som Fadern.”

Redan ett par år efter det att Jesus hade korsfästs på Golgata uppstod en Jesusrörelse, som såg helt olika ut beroende på vilka som anslöt sig till den. För judarna var Jesus inte Guds son, utan en stor profet. Jesus var Messias, den frälsare som folket sedan länge hade väntat på. Det var anhängare till denne profet, som skulle samla folket till en attack mor den romerske kejsaren och som åter skulle skänka judarna ett eget land att bo i. Samtidigt med detta var Jesus, trots att han inte lämnat några skrifter efter sig och att det inte fanns några spår av honom i de romerska handlingarna, en man alla måste vörda och se upp till. Jesus var den gode herden, som skulle se till att ingenting fattades.

Den andra Jesusrörelsen uppstod bland de greker och romare, som hade varit i kontakt med aposteln Paulus eller tagit del av de brev, som han skrev till de olika kristna församlingarna. Många av dessa funderade mycket på guden Zeus och hans omättliga aptit på sexuella äventyr. Jesus och hans far, den judiska guden, var helt annorlunda. Denne Gud satt i sin himmel och var ointresserad av det andra könet och erotiska äventyr med andra män, han stiftade lagar och om någon bröt mot dessa syntes genast hans straffande hand. En annan fördel med Jesusrörelsen var att Jesus hade offrat sig själv. Nu behövdes inte längre några dyra och blodiga djuroffer framför ett tempel på stadens torg. Flera kejsare ansåg att denna Jesusrörelse var farlig och samhällsomstörtande. För att om möjligt stoppa dessa revolutionärer fördes många kristna till arenor, där de måste kämpa för sina liv mot rytande och hungriga lejon. Många i denna rörelse flydde ner i Roms katakomber. Katakombernas slingrande och smala underjordiska gångar vidgade sig ibland till små innetorg. Här brukade de kristna samlas till gudstjänster och här prydde de väggarna med bilder av Jesus, vars ansikte omstrålades av ett himmelskt ljus

Det visade sig snart att det var omöjligt för de båda Jesusrörelserna att komma överens. En, som på 300-talet insåg detta, var kejsare Konstantin. Han varför sin tid mycket bildad och bland hans rådgivare fanns flera kristna. De nordliga delarna av det stora romerska riket utsattes ständigt för attacker av germaner, kelter och folk från Irland. De nordvästra delarna i nuvarande England och Tyskland var inte längre en ekonomisk tillgång. Enligt Konstantin låg framtiden i de östra delarna av Medelhavet. Från havets östra kust gick karavanvägarna till Indien. Den, som behärskade dessa handelsvägar, kunde bygga upp ett välstånd. Som ett resultat för denna syn på Romarrikets ekonomi lät kejsaren flytta huvudstaden till Bosporen. Här grundlades det nya Rom, eller Konstantinopel, en stad som efter år 1453 heter Istanbul.

Efter denna flyttning av huvudstaden kom kejsare Konstantin närmare Jerusalem och judendomen. De ständiga konflikterna mellan judekristna och hednakristna blev tydliga och kunde när som helst urarta till ett inbördeskrig. Trots att kejsare Konstantin inte hade blivit döpt och blivit kristen, lät han sammankalla alla biskopar till ett möte för att kunna diskutera vilka regler, som skulle gälla inom kristendomen. Till slut kunde alla biskoparna enas om formuleringar, som skulle föra tankarna till de första raderna i Johannesevangeliet

”i begynnelsen fanns Ordet
Och Ordet fanns hos Gud
Och Gud var Ordet.
Allt blev till enligt det,
Och utan det blev ingenting till
Av allt son finns till.
Ordet var liv,
Och livet var människornas ljus
Och ljuset lyser i mörkret
Och mörkret har inte övervunnit det.”

Det fanns naturligtvis några, som inte kunde acceptera tankarna på en treenig Gud och att Jesus var Guds son med samma status som sin far. De blev religiöst rotlösa och ur detta växte det så småningom fram andra riktningar inom kristendomen. De, som tillhör dessa minoritetskyrkor, upplever idag sig som förföljda både av muslimer och de etablerade kyrkorna i Västvärlden.

Kejsare Konstantin blev kristen de sista timmarna av sitt liv. Han vördades som helgon i det medeltida Ryssland. Bilden av den ryska ikonen, som föreställer kejsare Konstantin har jag hittat i tidskriften Historia i fokus, nummer 7 år 2013.

Den niceanska trosbekännelsen användes inte i vår kyrkor. Vi läster den ungefär 400 år yngre apostoliska, som inte innehåller samma fantasifyllda budskap att Jesus är sann Gud och ljus av ljus. Detta gamla budskap finns kvar i psalm 283 i vår psalmbok och användes ofta vid kvällsandakter. Den skrevs antagligen av biskop Antonius från Milano för 1700 år sedan.

”O Kriste, du som ljuset är,
dig kan ej mörker bliva när.
Vi skåda upp i tron till dig,
när solens ljus fördöljer sig.

Till tröst för alla är du satt.
Beskydda oss i denna natt,
att vi i dig må hava ro
och i din hägnad trygga bo.”

En tanke på “Jesus Kristus vår Herre

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s